Originaltitel: Final destination 2
Regissör: David R Ellis
Utgivningsår: 2003
Längd: 87 min

För sin egen säkerhet har Clear Rivers, som till sist blev den enda som överlevt kraschen med Flight 180, valt att låta sig låsas in på ett mentalsjukhus där hon lever i ständig skräck för att Döden ska komma och hitta henne. Samtidigt är Kimberly Corman på väg att tillbringa en helg med sina vänner och får plötsligt en syn om hur en lastbil med timmerstockar raserar och skapar en enorm, dödlig seriekrock på motorvägen. Hon själv är inkluderad i synen. Hon vaknar till med ett ryck och upptäcker att hon fortfarande sitter i bilen med sina vänner på motorvägen. Och sen ser hon lastbilen med timmerstockarna. 

Uppföljare brukar som vanligt inte va bra, men denna överraskade mig. Den va i samma nivå som ettan! Dock trist att det va Clear och inte Alex som blev den sista överlevande. Tycker att han gjorde ett bättre jobb än henne. Det är väldigt bra att tvåan binds ihop med ettan. Det blir liksom en dominoeffekt. Jag tycker även att mordscenerna är väldigt bra gjorda i båda filmerna och skiljer sig markant ifrån andra thrillers/skräckfilmer. Mycket bra gjort. 

Originaltitel: Final destination
Regissör: James Wong
Utgivningsår: 2000
Längd: 98 min

Alex Browning ska åka till Frankrike på klassresa men hela sin klass på 40 elever En stund innan planet lyfter, och alla är på väg att sätta sig på sina platser, ser han framför sig hur planet exploderar i ett eldhav och samtliga passagerare omkommer. Efter det vaknar han till kallsvettig på sin plats i planet och sakta börjar det han sett i drömmen att hända. Panikslagen tvingas Alex och fem andra passagerare att lämna planet som sen exploderar, precis som han förnimmade. Efter all sorgearbete börjar en efter en av dom överlevande avlida i våldsamma olyckor. Men Alex beslutar sig för att lura döden.

En av dom bästa filmerna jag någonsin sett tror jag. Och då har jag sett den hur många gånger som helst, men tröttnar aldrig. Filmen är väldigt spännande och otroligt välgjord. Den sticker ut lite och man har inte sett detta tidigare i någon film. Inte så här ingående och bra utfört iallafall. När jag va ung va jag ju självklart så himla kär i Devon Sawa som spelar Alex. Nu i äldre dagar förstår jag inte hur jag kunde känna så. Tur man blir äldre och klokare. Men filmen håller lika hög standard då som nu.

Originaltitel: Signs
Regissör: M. Night Shyamalan
Utgivningsår: 2002
Längd: 106 min

Ett meddelande. En varning. Ett tecken på att något fruktansvärt är på väg att hända. Graham Hess är en präst som förlorat gudstron sedan hans fru omkommit i en tragisk bilolycka. Han bor ensligt på en gård i Pennsylvania tillsammans med sina två barn och sin bror Merrill. En morgon upptäcker Graham stora, helt symmetriska cirklar i sin åker. Vem har gjort dom? Och varför? Är det hela bara ett bisarrt skämt utfört av traktens ungdomar? Snart börjar dom mystiska åkercirklarna dyka upp överallt i världen. Dom är alldeles för många och alldeles för perfekta för att vara gjorda av mänskliga hand.

Jag gillade inte denna. Jag hade höga förväntningar på den men det är den absolut tråkigaste film jag sett. Det händer ju ingenting? Och man får inte se så vidare värst mycket. Mel Gibson har jag ändå aldrig gillat så han passade i denna tråkiga film. Handlingen är nästan obefintlig och jag väntade hela tiden på att något skulle hända - men det kom aldrig. Dock har man hört om dessa symmetriska cirklar på åkrar och andra ställen, på riktigt. Ganska coolt och något läskigt faktiskt. 

Originaltitel: Den bästa sommaren
Regissör: Ulf Malmros
Utgivningsår: 2000
Längd: 91 min

Annika och Mårten som båda är elva år, anländer till Molkom i Värmland sommaren 1958. Dom ska tillbringa sommaren hos den ensamstående och buttre begravnings-entreprenören Yngve Johansson som varje sommar tar in "sommarbarn" till sitt hus för att lära dom vett och etikett. Annika är en kaxig tjej som vanligtvis bor hos en fosterfamilj medan Mårten är en försynt föräldralös pojke vars mor dog när han var åtta år. Till en början vantrivs barnen men efterhand växer en förståelse fram mellan dom och Yngve.

Jag förstår inte varför alla tycker att denna film är så speciall? Visst, den går att titta på och Kjell Bergqvist är duktig i sin roll som Yngve. Men mer då? Handlingen är väldigt tafatt och händelselös. Denna bild av "sommarbarn" får ju inte jag? Dock fäller Yngve ett par störtsköna kommentarer som jag skrattade åt. En riktig bittergubbe kan man inte mer än le åt. "Passa på nu. Man vet aldrig när det blir roligt nästa gång" eller "Dig har jag aldrig tyckt om din jävel. Jag ska begrava dig levande" va två repliker jag skrattade högt åt i själva sammanhanget.