Originaltitel: Världens bästa Karlsson
Regissör: Olle Hellbom
Utgivningsår: 1974
Längd: 99 min

Lillebror är alldeles ensam. Ja, han har förstås mamma, pappa och sina syskon, men dom är alltid upptagna med något viktigare. Helst av allt önskar sig Lillebror en alldeles egen hund. Men det får han inte för mamma och pappa, dels för att dom bor i en lägenhet. En dag möter Lillebror Karlsson på taket - en rund liten man i sina bästa år, som bor på taket och kan flyga! Lillebror och Karlsson på taket blir bästa vänner, men mamma och pappa tror inte på att Karlsson finns på riktigt.

Halleluja! Älskade Karlsson på taket! Jag är stormförtjust i den runda, egoistiska, halvelaka gubbe! Men den stora frågan är, är han ett barn som ser gammal ut, eller är han en kortväxt man? Jag vet faktiskt inte svaret på den frågan. Jag tror att Karlsson är ett barn, men jag är inte helt säker :) Filmen är underbar. Dom har gjort det riktigt bra med propellerna på Karlssons rygg, med tanke på hur gammal filmen är! Men dom va visst bra på den tiden oxå med specialeffekterna. 

Originaltitel: Madicken på Junibacken
Regissör: Göran Graffman
Utgivningsår: 1980
Längd: 82 min

Madicken menar aldrig att ställa till med trubbel, men... Tänk den gång hon ordnade en utflykt för sig och lillasyster Lisbeth som slutade i hjärnskakning och förskräckelse. Eller när hon hittade på en låtsaskompis - Richard - som fick skulden för massor av bus. Men det är inte bara Madicken som hittar på saker. Lisbeth kan också. Som att pilla in ärtor i näsan som inte ens doktorn kan få ut.

Madicken är underbar. När jag va liten, så önskade jag att jag va som hon. Jag vet inte varför, men jag drömde mig bort till den tiden hon levde i och önskade så att jag vore hon. Hon är en väldigt söt tjej och en otroligt bra skådespelerska. Filmen är kanon! Dessa filmer blir ju aldrig tråkiga, då hela omgivningen blandat med handlingen fångar upp en till en magisk värld. Allan Edwall va ju en stor favorit i mitt liv. Han återkommer i flera av Astrid Lindgrens filmer och gör världens bästa jobb!

Originaltitel: Lotta på Bråkmakargatan
Regissör: Johanna Hald
Utgivningsår: 1992
Längd: 74 min

Lotta på Bråkmakargatan är en käck och busig femåring. En dag när Lotta ser sina syskon Jonas och Mia komma cyklande i en farlig fart skriker hon: "Jag kan också cykla!" Det är Lottas födelsedag och hon önskade en cykel mer än allt i hela världen! Men det blev ingen cykel denna födelsedag. Hon vill bevisa för mamma och pappa att hon verkligen KAN cykla. Men hur ska man kunna cykla utan cykel? Lotta bestämmer sig för att knycka en.

Lotta på Bråkmakargatan är jag otroligt förtjust i! Och samma gäller barnen! Jag har bara bra minnen av Lotta, så det är så mysigt att bädda ner sig i sängen och återuppleva minnena med sina barn. Här ser man att man är längre fram i tiden. Miljön och livsstilen är inte detsamma som tex i Emil-filmerna. Här är allting modernare och nyare. Det bästa med filmen nu när man är äldre, så är det skämten i filmen som man inte fattade som barn :)

Originaltitel: The dark
Regissör: John Fawcett
Utgivningsår: 2005
Längd: 93 min

Adele tar med sin dotter Sarah till den walesiska kusen för att hälsa på hennes pappa James. Sarah och hennes mamma har ett jobbigt förflutet tillsammans med många bråk, och Sarah vill helst av allt bo med sin pappa. Efter ytterligare ett bråk med mamman, sticker Sarah iväg. Adele, James och hela byn letar efter henne tills föräldrarna får reda på att hon har drunknat. Efter en tid in i sorgearbetet får föräldrarna besök av Ebrill, en ung flicka som säger sig ha dött för 60 år sen och som är förbluffande lik deras egan Sarah...

Ärligt talat så va detta bara skräp. Den låter spännande och den är ganska okej halvvägs in i filmen, där den sen kraschar och blir helt förvirrat. Man håller tills sist inte reda på vad som händer, och vad som är verklighet och vad som är inbillning och sånt stör mig otroligt mycket. Det blir väldigt mycket fakta och konstigheter i filmen och man tappar snabbt fokus. Och missar man minsta lilla fokus så kan man lika gärna stänga av filmen.

Originaltitel: Thirteen
Regissör: Catherine Hardwicke
Utgivningsår: 2003
Längd: 100 min

Tracy inser redan efter en dag i högstadiet att hon är hopplöst ute. För att bli accepterad måste hon bli lika cool som skolans häftigaste tjej Evie och vara beredd att gå hur långt som helst. Det som börjar med småstölder för att imponera på Evie urartar snabbt och snart är båda flickorna indragna i en självdestruktiv spiral där droger och brott blir en del av vardagen. Tracy går längre och längre ner i skiten. När hon väl lyckas ta sig upp någorlunda, så drar Evie ner henne i skiten igen genom att ljuga ordentligen för hennes och Tracys mamma.

Herregud, vilken film? Man blir ju bara förbannad. Som förälder hade jag sagt stopp långt innan Tracys mamma försöker stoppa skiten. Samtidigt blir det väldigt dubbelmoraliskt, då jag känner igen mig mycket i flickornas beteende i mig själv, och min mamma lyckades inte sätta stopp i tid. Det där självdestruktiva beteendet va jag proffs på. Visst, jag gick inte lika långt som tjejerna i filmen, men det mesta gjorde jag med. Så hemskt egentligen. Dock är filmen rätt överdriven. Flickorna gör FÖR mycket som inte passar sig. Men ja, filmen va okej ändå.

Originaltitel: Kalle Blomkvist- Mästerdetektiven lever farligt
Regissör: Göran Carmback
Utgivningsår: 1996
Längd: 81 min

Det är sommar och sommarlov. Lugnet vilar över den lilla staden. Men skenet bedrar - i idyllen utkämpas ett krig mellan Vita Rosen och Röda Rosen. Man krigar om Stormumriken, en för oinvigda helt vanlig sten. Mitt i leken hittar Eva-Lotta en död man på en skogsväg. Det blir stor tumult i staden och mördaren ger sig tillkänna flera gånger. Nu är det dags för detektiv Blomkvist att hjälpa staden att fånga den hemska mördaren.

Detta måste vara en av dom sämre filmerna av Astrid Lindgren. Dom första 30 minuterna får man följa barnen i Röda Rosen och Vita Rosen leka en katt-och-råtta lek i staden. Det enda man får se är att dom jagar varann och leker. Så himla trist. Sen är historien inget vidare. Fokus läggs ju inte på Kalle Blomkvist, utan mer på Eva-Lotta, vilket jag inte tycker är så bra. Nej, denna kommer jag inte se om. Verkligen inget bra.

Originaltitel: Nils Karlsson pyssling
Regissör: Staffan Götestam
Utgivningsår: 1990
Längd: 75 min

Bertil är ensam hemma. Hans mamma och pappa jobbar från tidig morgon till sen eftermiddag på fabriken. Bertil ligger i sängen och känner sig ensam. Plötsligt hör han små, små trippande steg under sängen. "Spökar det här?" tänker Bertil och böjer sig ner över sängkanten. Och då får han se något underligt: en precis vanlig pojke. Fast inte större än en tumme. "Hej," säger pojken. "Jag heter Nils Karlsson Pyssling". Äventyret kan börja!

Denna är sååå underbar! Jag älskar denna filmen så mycket! Historien är snabb och intressant och man slukas verkligen med i Nils fantastiska lilla fantasivärld i källaren. När Bertil börjar bära ner dockhusets möbler till Nils så myser jag verkligen. Tycker det är så himla sött! Till och med råttan Tjoffsan som ska vara elak, är söt. Bra det, så inte barnen blir skrämde. Efter filmen så båda mina flickor att dom också ville va små som Nils och bo i ett hus med massa dockmöbler! Denna film får högsta betyg av mig!

Originaltitel: Fucking Åmål
Regissör: Lukas Moodysson
Utgivningsår: 1998
Längd: 89 min

Elin har hånglat med ca 70 000 killar, och tycker att allt är tråkigt. Hon längtar efter att något ska hända. Hennes syster Jessica är tillsammans med Markus, som tycker att han är tuffast i Åmål. Johan är Markus bästa kompis och han är dödskär i Elin, men hon tycker han är töntig. Agnes är ensammast i hela världen, och hon är så förälskad i en viss person att hjärtat nästan går sönder. Agnes största önskan är att få bli tillsammans med hennes stora kärlek. Men vad skulle världen tycka om det?

Åh, fucking jävla kuk-Åmål! Jag älskar denna film!!! 1999 vann filmen fyra guldbaggar och jag förstår varför. Egentligen är det en väldigt lam film. Skådespeleriet är inte så värst bra egentligen. Mycket "överdrivet" och kasst framförande. Men jag älskar filmen ändå! Det är egentligen efter denna film som folk (iallafall i Gislaved, där jag bodde) vågade komma ut som bisexuella/homosexuella. Tragiskt att man måste se att det kan accepteras på film innan man vågar komma ut ur garderoben själv.