Originaltitel: Twixt
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 2011
Längd: 88 min

Val Kilmer spelar Hall Baltimore som desperat försöker hitta inspiration till sin nästa bok då hans fru och hans förläggare är ute efter att mjölka honom på mer pengar. Under en boksigneringstur hamnar han i en småstad där både sheriffen och en mystisk ung kvinna vid namn Virginia drar in honom i ett mordmysterium. Snart blandas drömmar med verklighet och Hall gör sitt bästa för att reda ut vad som är sant och inte samtidigt som han försöker skriva sin berättelse.

På något sätt va denna film intressant. Dock är det inte min typ av skräckfilm då det blandas in mycket fantasy och till sist vet man inte vad som är hans drömmar och vad som är hans verklighet. På filmen är mystiskt charmig och håller ändå intresset uppe. Dock slutade den lite konstigt, men jag väntade mig faktiskt inte mycket mer. Det är väldigt snygga scener som är en blandning i blå ton mellan dimma och mystik. Det gillade jag skarpt. Samt att Edgar Allan Poes spöke medverkar.

Originaltitel: Sader Ridge 
Regissör: Jeremy Berg
Utgivningsår: 2013
Längd: 82 min

Efter att ha ärvt ett hus från den familj hon aldrig känt, åker Samantha och tre vänner dit för att undersöka stället. Kort efter att hon kommit fram börjar Samantha drabbas av hemska syner som verkar vara kopplade till hennes barndom. Medan hennes värld rasar samman börjar hon förlora sin förmåga att skilja på verkligheten och dom skrämmande och brutala synerna som hon inte lyckas undkomma.

Åh jag HATAR denna typ av filmer. Filmer som börjar kanonbra, fortsätter med intresse och spänning ända fram till slutet - då det bara blir pannkaka av allt! Filmen är mycket intressant och man fastnar verkligen i spänningen. Men slutet är... helt ologiskt. Blir så trött på såna filmer. Om man äntligen lyckats göra en film som fångar intresset, varför då förstöra hela skiten med ett helt absurt slut?! Lämnades med många frågetecken och rynkad panna. Fan oxå. Finns en tvåa med. Ska faktiskt se den med och hoppas på ett bättre slut.

Originaltitel: Lo imposible
Regissör: Juan Antonio Bayona
Utgivningsår: 2012
Längd: 114 min

Maria, Henry och deras tre söner är på semester i det tropiska Thailand. När familjen njuter av solen vid poolen slits paradiset i bitar av den enorma våg som drar med sig allt i dess väg och splittrar familjen. Baserad på en sann historia om en av de tusentals familjer som drabbades av den ofattbara tsunamikatastrofen 2004. Familjen slits i flera delar och nu blir det en kamp mot klockan. Dels för att hitta dom överlevande i familjen och dels för att försöka undvika om det kommer en ny jättevåg.

Usch, denna filmen va väldigt hemsk. Jag har inte sett någon annan film om tsunamikatastrofen hittils, och detta är om en familj som upplevt allt detta som återberattar det hemska som dom varit med om. Fy fan vad hemskt att slitas ifrån sin familj och i förtvivlan leta efter dom - i hopp om att någon/några överlevde. Just denna film är det tre barn i den yngre åldern som är med. Jag vet inte ens hur pass dessa barn kunde simma. Utan att säga för mycket, så tycker jag att det är ett UNDER att dom överlevande hittar varandra till slut. Måste vara rena slumpen - eller ödet?

Originaltitel: No reason
Regissör: Olaf Ittenbach
Utgivningsår: 2010
Längd: 74 min

Jennifers liv förvandlas till en levande mardröm. Hennes bebis har kidnappats av familjens barnvakt som lämnat kvar ett kuvert med en makaber dikt och intima fotografier på sig själv och Jennifers make. Efter en infernalisk chockvåg vaknar hon upp i en pöl av kroppsdelar och konfronteras av en maskerad man som lovar att leda henne till frälsning – såvida hon och hennes splittrade psyke överlever den våldsamma färdsträckan.

Det här var nog den sjukaste filmerna jag har sett. Jag förstod mig inte alls på handlingen. Det kändes som det var en ”porr-mördar-psyk-tysk-film” eller något i den stilen. Det var blod överallt, och dom hade sex och allt var bara helt sjukt. Fanns ingen logik i det hela och jag slösade verkligen bort en och en halv timma av mitt liv. Dock va scenerna VÄLDIGT groteska och det kanske är värt att se filmen enbart för den saken skull. Det är inte ofta man träffar på så ocensurerade scener och det va ganska grymt. Men själva filmen va verkligen ett bottennapp. 

Originaltitel: Beverly Hills chihuahua
Regissör: Raja Gosnell
Utgivningsår: 2008
Längd: 91 min

När den bortskämda chihuahuan Chloes matte, den kända stjärnmodellen Vivian Ashe, måste åka iväg till Europa för att signera sin ny släppta juvelkollektion lämnas Chloe i Vivians ganska oansvarige systerdotter Rachels vård. När hon sedan får för sig att åka till Mexico City med sina väninnor så måste Chloe följa med dit där hon snabbt glöms bort och försvinner och nu måste hon hitta tillbaka till Beverly Hills helt själv.

Helt otroligt söt film! Som även bjöd på många skratt! Det är ju ingen hemlighet att chihuahua är "min" hundras så jag fullkomligt njöt genom hela filmen. Så otroligt många, söta chihuahor det finns. Man vill bara ha alla :) Älskar även schäfern i filmen samt råttan och ödlan som bjöd på många skratt! Detta är en perfekt familjefilm som bjuder på komik även för dom vuxna!

Originaltitel: A horrible way to die
Regissör: Adam Wingard
Utgivningsår: 2010
Längd: 85 min

Sarah har besegrat sitt alkoholmissbruk, flyttat och funnit kärleken. När hennes ex-pojkvän Garrick rymmer från fängelset får den trygga vardagen en dramatisk vändning. Frågan är om Sarah kan överleva sitt förflutna? A horrible way to die är en unik seriemördarthriller som har hyllats världen över, filmen skildrar människans mörkaste vrår på ett skrämmande och realistiskt sätt.

Nja... den första 70 minutrarna ger bara en långtråkig känsla och massa hopp tillbaka i tiden så att man till sist inte vet vad som händer nu och vad som är dåtid. Själva kameraarbetet distraherade och störde mer än det tillförde, för filmningen är väldigt hackig och som om någon darrade rejält när han höll i kameran. Vet inte varför dom valde att filma så, men inte va det bra. Slutet bjuder på en twist, men på nåt sätt så är inte twisten bra. Bara helt skumt.

Originaltitel: Oculus
Regissör: Mike Flanagan
Utgivningsår: 2013
Längd: 105 min

När syskonparet Tim och Kaylie var tonåringar mördades deras föräldrar brutalt och mystiskt. Tim fälldes för morden och flera år senare när han släpps försöker han lägga tragedin bakom sig. Kaylie är övertygad om att hennes bror är oskyldig och att svaret finns i den antika spegeln som deras föräldrar ägde. Syskonparet hittar den gamla spegeln – och mardrömmen börjar om.

Ganska rörig film till en början men sen började man förstå att allt utspelar sig parallellt men det som händer nu (på ett ungefär). Dom första 40 minuterna va lite långtråkiga men viktiga, men resten va riktigt bra! Personerna som "bor" i spegeln är fett läskiga. Fy fan alltså. Och slutet va ändå så jäkla bäst. Äntligen en film som inte slutar som dom flesta filmer. Jo, jag gillade faktiskt denna. Den va creapy. 

Originaltitel: Circle
Regissör: Aaron Hann & Mario Miscione
Utgivningsår: 2015
Längd: 87 min

I en mystisk kammare vaknar femtio främlingar upp för att finna sig själva fångade utan något minne av hur dom kom dit. I en inåtvänd cirkel och oförmögna att röra sig, lär dom sig snabbt att varannan minut, måste en av dom dö... avrättade av en konstig maskin i mitten av rummet. Tiden är mycket knapp och det gäller att "komma överens" om vem som blir nästa person att dö - något som dom femtio främlingarna styr över. Så hur ska man kunna bestämma vem som förtjänar att dö och vem som förtjänar att leva?

Detta va en väldigt meningslös film utan känns mer som en lång, överspelad teaterscen. Ingen av rollerna känns realtistiska eller övertygande och jag hängde fan inte med. Vad va meningen lixom? Hela filmen består mest av skrik och bråk. Idén är ju inte så tokig - men dom lyckas ju definitivt inte alls med detta i denna film. Slutet va helt fucked up också. Efter att jag stängt av filmen så suckade jag och tänkte "jaha. ännu en helt jävla meningslös film".