Originaltitel: Fear street part one: 1994
Regissör: Leigh Janiak
Utgivningsår: 2021
Längd: 107 min

Vi får följa unga Deena, nydumpad och bitter. Hon bor i staden Shadyside som är känd som USA:s mördarhuvudstad eftersom det tycks ske gruvliga mord där titt som tätt. Shadyside är även ärkefiende med den mer lyckade småstaden Sunnyvale – dit Deenas ex har flyttat. Efter ett mindre lyckat besök i Sunnyvale sker en olycka som väcker uråldriga, onda krafter. En legendarisk häxa får mersmak på blod och rekryterar fallna mördare för att leverera offret hon trånar efter. Deena och hennes gäng måste lägga gammalt groll bakom sig för att överlista häxan och en natt av terror, sex och droger väntar dom.

Jag gillade denna film. Detta är första filmen i triologin om Fear street. Filmen påminner en aning om "Scream" fast mycket råare. Det är en slasher i modern tappning. Handlingen är bra och spännande, har bra karaktärer och är tekniskt välgjord. Filmen är dock lite för lång. Hade man skalat av 10 minuter av filmen så hade den blivit bättre för det finns delar då den blir en aning tråkig. Men för övrigt tyckte jag att denna film va bra!

Originaltitel: Jeepers creepers 2
Regissör: Victor Salva
Utgivningsår: 2003
Längd: 100 min

Taggart och hans son Billy håller på att sätta ut fågelskrämmor, när dom plötsligt märker att dom inte är ensamma. En av fågelskrämmorna rätar plötsligt på sig, lyfter från marken och griper tag i Billy. Taggert hinner inte reagera utan tvingas bevittna hur besten flyger iväg med Billy mot den mörknande horisonten. "The Creeper" har kommit tillbaka! Den blodtörstiga och bestialiska varelsen, till hälften demon och till hälften fladdermus, är om möjligt ännu grymmare denna gång, än när han sist flög ut genom helvetets portar och ner på jorden för att frossa på avslitna kroppsdelar och blod som ångar av skräck. Vart 23:e år återvänder han för att äta i 23 dagar. 

Mycket bra film! Jag gillade denne skarpt faktiskt. Lagom läskig och lagom underhållande. Jag gillar skräckfilmer som inte är alltför skrämmande. Detta är en exakt sådan film. Visst, hälften demon och hälften fladdermus kanske inte låter så trovärdigt, men om man bortser från det så är handlingen och skådespeleriet väldigt bra!

Originaltitel: Curse of the nun
Regissör: Aaron Mirtes
Utgivningsår: 2018
Längd: 80 min

Anna Winter har haft det tungt och är äntligen på väg att få en nystart med familjen i ett nytt hem. Men en galen nunnas onda ande dyker upp och vill få Anna att aldrig lämna huset, så pass mycket att hon är beredd att gå över lik för att få henne att stanna - Annas lik.

Helt okej film med rätt bra skämseleffekter. Emellanåt ganska tråkig dock, och vissa skådisar platsar inte i filmen. Att göra skräckfilmer baserat på nunnar, munkar och präster är ju nånting som jag tycker är obehagligt. Jag sammankopplar alltid nunnor med riktiga horor-movies eftersom det ger en kalla kårar. Och som sagt, filmen är sevärd!

Originaltitel: Worry dolls eller The devil´s dolls
Regissör: Padraig Reynolds
Utgivningsår: 2016
Längd: 85 min

Seriemördaren Henry Balehar gäckat polisen i Mississippi under en lång tid men till sist hinner lagen upp honom och med hett bly rakt in i torson sätter dom stopp för mördaren. På platsen hittar polisen Matt en liten trälåda med någon slags dockor i. Han varnas för att ta med lådan och dockorna ifrån platsen, men bevis är bevis så lådan åker med honom. Vid en ouppmärksam stund så hittar Matts dotter Chloelådan med dockor och förbannelsen som finns i dom väcks till liv. En handfull underliga mord begås och det verkar ha ett samband med dockorna. Chloe hamnar i koma och tiden börjar rinna ut för Matt.

Filmen började bra. Den fångade mitt intresse direkt, men dog tyvärr ut sen. Inte för att filmen va dålig - för det va den inte - men någonting gjorde att jag inte riktigt fastnade för den. Handlingen va bra och spännande, men dom skulle ha gjort saker mer annorlunda för att den skulle bli perfekt. Filmen har två titalr: "Worry dolls" och "The devil´s dolls". Historier med woodoo-dockor är ju sjukt spännande överlag, men dom fick tyvärr inte till det i filmen. Men en helt okej rulla att slötitta på.

Originaltitel: Amityville: The awakening
Regissör: Franck Khalfoun
Utgivningsår: 2017
Längd: 87 min

Belle, hennes två syskon och hennes mamma flyttar till ett nytt hus. Mamman är väldigt deprimerad då hennes son var med om en olycka och är sängliggande - mer eller mindre hjärndöd. När främmande fenomen visar sig och hemska saker börjar ske börjar Belle misstänka att hennes mamma inte berättat allting för henne om huset och dess syfte. Snart inser hon att dom flyttat in i det ökända Amityville-huset.

Jag gillade denna film! Jag har inte sett alla Amityville-filmerna (tror jag) så egentligen borde jag väl tittat på dom i rätt ordning. Men jag råkade halka över denna film, så det fick bli den. Hela historien om Amityville verkar så äkta, men det är fejk. Men även om det är fejk så är det bra fejk! Filmen är väldigt ryslig me härliga jump-scare-scener. Själva handlingen är sjukt bra och skådisarna är bra! En bra film helt enkelt!

Originaltitel: We go on
Regissör: Jesse Holland & Andy Mitton
Utgivningsår: 2016
Längd: 89 min

Paralyserad av skräck inför döden erbjuder Miles Grissom en stor summa pengar till den första person som kan bevisa att livet fortsätter efter att man har dött. Efter att ha begränsat listan till dom tre mest troliga kandidaterna ger han sig ut för att undersöka deras berättelser. Men hans resa mot förståelse leder bara längre in i mardrömmarnas land.

Jag hade stora förhoppningar på denna film! Jag va bombsäker på att den skulle sluta i princip likadant som "Sjätte sinnet" - och då hade filmen blivit hur bra som helst! Men ack nej... den slutade bara konstigt och jag blev rätt besviken på slutet. Trots det så är filmen spännande och har rätt många otäcka scener som ger en kalla kårar. Hade dom bara följt mitt förslag, eller åtminstone fixat till slutet så hade denna film fått full pott!

Originaltitel: Beyond the gates
Regissör: Jackson Stewart
Utgivningsår: 2016
Längd: 84 min

Gordon och John möts för att städa ur deras fars videoaffär. Han är spårlöst försvunnen - men död, tror dom - sedan några månader tillbaks och bröderna får lägga gamla konflikter åt sidan för att få ordning i kaoset. Bland bråtet finner dom ett VHS-brädspel som dom känner sig manade att prova. Nostalgiskrattet fastnar i halsen direkt. Spelvärdinnan Evelyn lockar dom med sanningen om deras far och snabbt förlorar dom fotfästet när spelets regler börjar diktera verkligheten.

Oh my god vilken B-film!!! Ett tag trodde jag att filmen skulle visa sig vara skitbra och spännande! Men ack så fel jag hade! Det tar lång tid innan filmen "sätts igång" och onödiga scener som inte har med nånting att göra blandar sig i. När väl filmen sätter igång märker man att det verkligen är en lågbudget-film! Specialeffekterna är kassa och skådespeleriet är urdåligt. Och detta är en film från 2016. Man slutar aldrig förvånas.

Originaltitel: Pengabdi Setan
Regissör: Joko Anwar
Utgivningsår: 2017
Längd: 107 min

Efter att ha varit mystiskt sjuk och i väldigt dåligt skick i nästan tre år går äntligen modern i familjen bort. Pappan i familjen uppfostrar deras fyra barn ensamma i ett hus. Dock måste pappan åka bort i affärer och lämnar barnen ensamma en tid. Snart märker barnen en närvaro i huset som verkar vilja dom illa. Saker blir värre när dom inser att närvaron som har kommit tillbaka är deras moder och hon är inte bara tillbaka för att besöka dom - utan hon vill ta dom med sig till helvetet.

Denna film va otäck. Just dessa "jump scares" va väldigt läskiga i denna film. Däremot gillade jag inte flmens handling. Man inser snabbt vad det är frågan om, men det blir lite snurrigt i jakten på svaren. Skådespelarna är bra och rollerna är välspelade men med just själva handlingen hade dom kunnat göra så mycket mer. Den är jag besviken på. Slutet gillade jag inte heller. Jag förstår inte dagens filmers slut. Varför ska dom förstöra allting hela tiden?