Originaltitel: Dokumentär inifrån: Fallet Kevin
Producent: Dan Josefsson
Utgivningsår: 2017
Längd: 3 x 60 min

Den 16 augusti 1998 - sista dagen på sommarlovet - hittades den 4-åriga pojken Kevin Hjalmarsson död i Arvika. Två bröder, Christian 7 år samt Robin 5 år pekades ut som ansvariga för mordet på Kevin. Dom påstås ha erkänt brottet vilket inte finns dokumenterat någonstans förutom i anteckningar av en polis vid namn Rolf Sandberg. Pojkarna dömdes aldrig för brottet eftersom dom va minderåriga, men i hela deras liv har dom, i juridisk mening, varit skäligen misstänkta för Kevins död. Sen dess har familjen levt med stor ångest med den stora hemligheten. Dom har aldrig pratat med någon om det inträffade och dom har aldrig ens sett videoupptagningar, anteckningar och förhör från utredningen. En man vid namn Dan Josefsson misstänkte att allt inte stod rätt till, började forska i fallet och gjorde en dokumentär som får Sverige att stanna upp.

Fy fan. Denna dokumentär består av tre delar och ligger uppe på SvtPlay och den är hjärtskärande rakt igenom. Stackars pojkar. Man får nu se förhören som består av videoinspelningar och det är HEMSKT! Polisen försöker verkligen pressa fram ett erkännande och håller onormala förhör med pojkarna i flera timmar! ALLT tyder på att pojkarna är oskyldiga men polisen ger sig verkligen inte. Vad stolt Rolf Sandberg måste känna sig... i slutet av dokumentären får Rolf (och dom andra inblandade på rättssidan) reda på att detta är en dokumentär EMOT dom och vänder genast taggarna utåt. Det är nog enda gången jag började asgarva. Hur fan ska man någonsin kunna lita på polisen i Sverige?

Originaltitel: Diary of a serial killer
Regissör: Andy Hurst
Utgivningsår: 2008
Längd: 85 min

Journalisten Laura Nelson hittar sin döda mamma. Mammans huvud är näst intill helt avhugget och Laura har sen dess både mardrömmar men även hämndbehov. Några år senare börjar en seriemördare avrätta kvinnor. Han kopierar dom mest kända mördarna i historien som Ted Bundy, Ed Gein och Richard Ramirez. Han har studerat dom alla väl och gör inga misstag i sina mord. Polisen tillkallar Laura för att hjälpa till med morden då det verkar som om det är samma mördare som mördade hennes mamma - en copycat. När Laura börjar komma mördaren på spåret börjar ett farligt psykologiskt spel.

Fy vilken dålig film. Den lät så himla spännande när jag köpte den. Hur intressant är det inte med seriemördare liksom? Men filmen faller platt fram. Man fokuserar inte så mycket på morden, utan mer på Lauras arbete vilket inte passar sig i denna typ av film. Skådespelarna är inget att hurra för heller. Filmen är drygt 80 minuter lång, men dom hade lika väl kunnat förkorta den till 30 minuter. Långdragen och tråkig. Inte konstigt att filmen bara kostade 10 kr.

Originaltitel: Sing
Regissör: Garth Jennings & Christophe Lourdelet
Utgivningsår: 2016
Längd: 108 min

Den stiliga koalan Buster Moon bossar över en nedgången teater som har sett bättre dagar. Men Buster är en evig optimist och har inga planer på att låta teatern gå i konkurs. Han satsar sina sista slantar på att återge sin teater sin forna glans genom att hålla en storslagen sångtävling. Några av dom tävlande är en blues-mus, en tonårs-elefant med scenskräck, en utarbetad grismor och ett punkrockande piggsvin som inget hellre vill än att slå igenom som soloartist.

Som alla nya animerade filmer så är den okej. Inget storslaget i mina ögon. Mycket musik som man känner igen - fast tyvärr sämre versioner. Filmen bjuder på några skratt, men når inte riktigt fram. Tycker att allt kraschar (bokstavligt även i filmen) och slutet hafsar dom bara ihop och försöker bygga upp historien på en snabbt sätt vilket blir lite orealistiskt. Diggar smågrisarna samt kawaii-gruppen enormt. Så jäkla söta! Japp, filmen är sevärd - men som sagt - inget speciellt.

Originaltitel: Dear John
Regissör: Lasse Hallström
Utgivningsår: 2010
Längd: 108 min

En arg rebell som heter John hoppar av skolan och tar värvning i armén. Snart träffar han sin drömtjej, Savannah. Deras kärleksaffär växer sig snabbt stark och Savannah lovar att vänta på John tills hans tjänstgöring är över. Men 9/11 förändrar allt, och John tar värvning igen. Under den långa tid som John är borta förälskar sig Savannah i en annan man. När John kommer hem igen inser han att Savannah är hans livs stora kärlek trots att hon är gift med en annan nu – och tar sitt livs svåraste beslut.

Varför ger jag mig på sånt här? Dramafilmer samt romantiska filmer är INTE min genre. Men denna lät ändå tilldragande pga att dom nämnde 9/11 i filmen vilket gjorde att jag trodde att filmen åtminstone LITE skulle vara baserad på den händelsen. Men tji fick jag. Jag förstår mig inte på denna film. Ingen spänning, inga tårar samt en seg och tom handling. Det hände inte så mycket. Det skickades brev fram och tillbaka och ja, när en man går in i en armé har kvinnan två val: Antingen stanna - eller lämna. Och i denna film gjorde hon det. That´s it. Dock gillade jag Johns pappa faktiskt.

Originaltitel: The wolf of Wall Street
Regissör: Martin Scorsese
Utgivningsår: 2013
Längd: 180 min

Efter att ha förlorat sitt jobb på Wall Street startar Jordan Belfort ett eget företag som specialiserar sig på billiga aktier. Tillsammans med affärspartnern Donnie Azoff blir dom, med hjälp av tvivelaktiga metoder, mycket framgångsrika och vältrar sig i lyx och ständigt festande. Deras brottsliga affärer gör dock mer och mer väsen av sig och det dröjer inte länge innan FBI-agenter börjar ana något, vilket ställer Jordan inför flera avgörande vägskäl.

Filmen är välgjord och Leonardo DiCaprio passar verkligen som den narcissistiska, drogberoende killen som han spelar i denna film. Även Jonah Hill får vi se i filmen och även han fixar sin roll perfekt! Man får verkligen en inblick i den verkliga finansvärlden där det förekommer mycket droger och sexistisk förnedrande av kvinnor. Så här är den verkliga världen bland dessa miljonärer som kan få allt dom vill. Filmen är lite väl lång och dom skulle ha kunnat förkorta den en bit. Men annars är filmen faktiskt sevärd!

Originaltitel: Message in a bottle
Regissör: Luis Mandoki
Utgivningsår: 1999
Längd: 126 min

Theresa Osborne är frånskild och lever med sin son Jason i Chicago, där hon är journalist på Chicago Tribune. Under en löprunda på Cape Cod Beach hittar hon en flaska på stranden. Flaskan innehåller ett kärleksbrev från en man vid namn "G" till Catherine. Theresa blir oerhört rörd av brevets innehåll. När hon återvänder till vardagen skriver hon en artikel om kärleksbrevet. Till hennes stora förvåning hör flera läsare av sig och berättar att dom funnit andra brev från "G" till Catherine. Theresa bestämmer sig för försöka finna denna romantiske "G".

Mycket bra film. Jag älskar den. Vi ser Kevin Costner i en lugn roll som passar honom. Filmen är väldigt fin och samtidigt tragisk - men tappar lite i slutet tyvär. Det blir lite rörigt och slutar på ett sätt som man inte hoppas på. Men överlag är filmen väldigt bra. Romantiken är hög, och jag önskar att alla män borde titta på denna film för att förstå hur en kvinna så gärna vill bli behandlad! Den visar verkligen att det finns män med hjärta OCH hjärna. Väldigt rörande film som även bringar fram tårar.

Originaltitel: The bye bye man
Regissör: Stacy Title
Utgivningsår: 2017
Längd: 99 min

Tre collegestudenter flyttar från sina korridorer in i ett gammalt hus som visar sig vara deras drömhus. Det dröjer inte länge innan dom börjar ana att det är något märkligt med deras nya hem och snart har dom av misstag släppt lös ett mytomspunnet väsen kallad "The Bye Bye Man". Alla som hör eller läser hans namn blir indragna i den dödliga förbannelsen. Dom tre vännerna måste nu försöka rädda sig från varelsen och samtidigt hemlighålla honom från alla omkring. Det visar sig snart att The Bye Bye Man kan påverka deras tankar, skapa vanföreställningar och förändra deras beteenden. Tvivel om vad som är verkligt smyger sig på, samtidigt som vänskaperna sätts på hårda prov.

Usch! Den här filmen va riktigt ryslig alltså! Redan från början dras man med helt i denna hemska historia och den följer tempot bra genom hela filmen. Läser man PK-tidningarna Metro och SVT:s recensioner så förklarar dom denna film som urkass, men jag kan inte för fem öre förstå varför? Den har allt en skräckfilm ska ha: Spänning, jump scare-scener, bra historia som håller hela vägen samt bra skådisar. Dock lämnar filmen några frågetecken efter sig som tex mynten (mer vill jag inte säga), men förhoppningsvis kommer det en uppföljare!

Originaltitel: Leprechaun - Back 2 tha hood
Regissör: Steven Ayromlooi
Utgivningsår: 2003
Längd: 86 min

Pysslingar (Leprechauns) har man hört talas om. Men att dom ska vara elaka är inget man föreställer sig. En präst lyckas sända denna pyssling tillbaka till helvete där han hör hemma. Ett år efter händelsen får man följa ett gäng ungdomar som har problem med narkotika i sitt kriminella och destruktiva liv. När dom en kväll grillar på samma ställe där prästen skickade tillbaka pysslingen till helvetet råkar dom på ett tursamt sätt hitta en låda med mängder med guld. Ungdomarna delar upp guldet från kistan och börjar leva det liv dom alltid drömt om. Samtidigt kommer pysslingen tillbaka från helvetet. Och han har bara en sak i tankarna - han ska ha tillbaka sitt guld. Varenda mynt.

Detta är väl en blandning mellan skräck och komedi (tillhör konstigt nog skräckgenren). Jag tycker inte den lyckas särskilt bra med någon av dom genrena. Skräckdelen är för fjantig och komedidelen när inte fram till skratt. Leprechauns ska ju vara av den gamla varianten som skoputsande, rimmande varelser med irländsk accent. Här misslyckas dom totalt med det och vi får istället en slemmig pyssling som ser ut att komma direkt från en soptunna. Filmen är okej att slötitta på, men inget man lägger på minnet. Visserligen kollade jag på film nummer 6 av någon konstig anledning, så filmerna före kanske är bättre!