Originaltitel: Dumbo
Regissör: Ben Sharpsteen
Utgivningsår: 1941
Längd: 64 min

Dumbo är en väldigt liten elefant som föds med överdimensionerade (otroligt stora) öron och en högsta brist på förtroende. För dessa blir han mobbad och utskrattad på cirkusen där han hör hemma. Men tack vare sin ännu mer minimala kompis musen Timothy lär Dumbo sig att övervinna alla hinder. Timothy gör sitt allra bästa för att hjälpa honom men dom stora öronen ställer hela tiden till nya problem. Men så plötsligt en dag upptäcker dom att Dumbo har en oväntad talang. Han kan nämligen flyga!

Detta är Disneyklassiker nummer 4! Filmen bjuder på en underbar berättelse om vänskap, mod och konsten att våga tro på sig själv. Nästan genom hela filmen får vi följa Dumbos sorg, mobbningen och alla som skrattar ut honom. Dom har lagt en aning för mycket fokus på det där. Det är ungefär vid dom 10 sista minuterna som det vänder och allt blir frid och fröjd. Så filmen är egentligen ganska sorglig. Men som vanligt kan jag inte klaga. Disneyfilmer ligger mig allra närmast om hjärtat och kommer alltid att göra! Längtar efter dom nya klassikerna i framtiden och jag slår vad om att dom är minst lika bra som dessa äldre!

Originaltitel: The damned thing
Regissör: Derrick Granado
Utgivningsår: 2014
Längd: 84 min

Den paranormala, kända utredaren Eddie Osborne och hans nyanställda filmare Will åker till ett övergivet hotell eftersom dom dokumenterar övernaturliga händelser som ska ha spelats upp vid olika tillfällen. Eddie ska göra ytterligare en dokumentärfilm och tjäna in sina stora pengar. För att skrämma upp Will lite på skoj berättar Eddie tre spökhistorier medan dom går runt i hotellet. Historier som han aldrig skulle ha berättat.

Denna film är ju uppdelad i tre små skräckfilmer kan man säga. Jag brukar inte gilla när filmer är uppdelat såhär, eftersom varje skräckberättelse får så kort tid för att få till en bra handling. Men här lyckas dom minsann med det! Filmen va faktiskt förvånansvärt bra. Ryslig så in i helsike. Vissa av dom tre berättelserna va ju bättre än andra, men helheten va suverän! Slutet kunde dom dock ha gjort på annat sätt, för det va väl det som drog ner filmen en aning.

Originaltitel: Casper
Regissör: Brad Silberling
Utgivningsår: 1995
Längd: 100 min

Det lilla vänliga spöket Casper, egentligen i jordelivet en 12-årig pojke som blivit sjuk och dött efter en slädfärd, känner sig mycket ensamt i det stora godset Whipstaff Manor. Arvtagerskan Carrigan får godset efter sin far. Hon anlitar "spökterapeuten" doktor Harvey för att fördriva Casper och en antisocial spöktrio som delar platsen med Casper. Harvey, som fortfarande sörjer sin döda hustru, anländer till godset med sin tonårsdotter, Kat, även hon utan vänner eftersom hon och fadern ständigt kommer till nya platser. Sedan den första chocken lagt sig blir Casper och Kat vänner. 

Kära 90-talet. Jag älskar dig. Denna film va min favorifilm från 1995 och framåt. Jag kollade på den gång på gång på gång och VARJE gång kom rysningarna i kroppen samt tårarna i vissa scener. Nu, 22 år sen filmen släpptes, är det samma visa. Rysningar, tårarna, ännu mer rysningar. Jag kan inte stoppa det. Jag älskar denna underbara film. Den är spännande, rolig och otroligt sorglig på samma gång. Bakgrundsmusiken som spelas då och då ger mig sån gåshud. Jag har aldrig någonsin reagerat på någon film innan som på denna. Den är helt fantastisk. Jo, när jag såg denna i ungdomen så va självklart Devon Sawa (som spelar Casper), min ögonsten. Åh vad jag va kär i honom. 

Originaltitel: Murder by numbers
Regissör: Barbet Schroeder
Utgivningsår: 2002
Längd: 120 min

När mordutredaren Cassie Mayweather och hennes partner kallas till en brottsplats känner hon på sig att något inte stämmer. Jakten på mördaren leder henne förbi den först misstänkte vaktmästaren till två tonårsstudenter. Richard och Justin är två uttråkade, rika killar som planerar att utföra det perfekta mordet. Tillsammans väljer dom slumpmässigt ut sina mordoffer. Därefter planerar dom det perfekta mordet och i deras spel ingår även att själva bli misstänkta. Kicken ligger i att överlista polisens arbete. Cassie följer dock sin intution om vilka som är dom verkliga mördarna.

Detta va faktiskt en helt okej thriller! I rollen som Cassie ser vi Sandra Bullock som spelar sin roll fenomenalt. Filmen är spännande och trots att man i början inte förstår så mycket så lossnar poletten genom filmens gång. I rollen som Richard ser vi Ryan Gosling och jag tycker INTE om den skådisen. Han ser så konstig ut och jag tycker att det förstör filmen lite. Däremot är Michael Pitt som har rollen som Justin väldigt bra. Han är så söt och oskyldig. Men oj vad skenet kan bedra. Filmen är en äkta kriminalare och deckarpsykolog-film och såna älskar jag.

Originaltitel: The jungle book
Regissör: Jon Favreau
Utgivningsår: 2016
Längd: 106 min

Som bebis hittas Mowgli av pantern Bagheera djupt inne i Indiens djungel. Han tar med sig Mowgli till Akelas vargflock, som tar hand om honom som om han var en dom. Åren går och Mowgli växer upp och blir en pojke full av hyss. Allt är frid och fröjd tills Shere Khan, en lömsk och hänsynslös tiger, hälsar på. Khan vill inget hellre än att döda Mowgli men han kan inte göra något för stunden eftersom det råder fred i djungeln bland samtliga djur i näringskedjan. Efter många om och men beslutar sig Bagheera för att ta med sig Mowgli till den enda plasten Khan låter honom vara på, människobyn. På sin resa dit kastas Mowgli in i en rad olika äventyr. 

Jag gillade faktiskt denna! Djuren är så fint gjorda och djungeln är en underbar plats! Dock gillar jag inte riktigt skådisen som spelar Mowgli. Han känns lite för annorlunda till sättet än vad jag tänker på när man sett den tecknade djungelboken. Filmen är dock nästan exakt som den tecknade, vilket är en självklarhet i mina ögon. Lite tillagt är det, men det blev bara skoj här. Älskar att låtarna "Va nöjd med allt som livet ger" och den där som Kung Louie sjunger är med. Även om man vet att filmen är datagjord så kändes Kung Louie jävligt läskig. Så stor och bastant och onaturligt stor. 

Originaltitel: Evidence
Regissör: Howie Askins
Utgivningsår: 2011
Längd: 78 min

Några vänner ger sig iväg för att spela in en dokumentärfilm om camping i skogen. En av vännerna avskyr allt som har med skog och camping att göra och ska väl på ett sätt - "komma över sitt hat mot skogen". Väl på plats börjar mardrömmen sakta dra igång och dom blir jagade av en mystisk figur. Det blir inte bättre när en av vännerna försvinner och hittas under mystiska omständigheter. Det dom inte vet är - att det bara är början på mardrömmen som dom kommer att få gå igenom.

Jag gillade den till en början. Lite "Blair Witch"-filmning som visst heter Found Footage-filmning. Det hela börjar väldigt spännande och den är ryslig med skumma ljud och konstiga varelser i skogen. Sen spårar det totalt ut! Och sånt blir jag så förbannad på. Att förstöra en lovlig film på detta sätt är skandal. Jag kan tyvärr inte berätta vad det är som gör att den spårar ur - för då avslöjar jag en stor del i filmen. Men det är... väldigt dåligt iallafall. Filmen får även minus för alldeles för mycket skakning på kameran och en jädrans massa skrik. 

Originaltitel: Tooth fairy 2
Regissör: Alex Zamm
Utgivningsår: 2012
Längd: 90 min

Dagdrömmaren Larry Guthrie förlorar sin första och enda kärlek till stadens coolaste kille och dom ska gifta sig inom tio dagar. I ett desperat försök att vinna tillbaka henne anmäler sig Larry som frivillig i hennes arbete med stadens behövande barn efter skoltid. Men när han oavsiktligt råkar berätta för barnen att tandfen inte finns på riktigt förvandlas han själv till en rosaklädd tandfe i balettkjol och döms till ett uppdrag att samla in barns tänder.

Ettan koncentrerar sig mer på vad som händer när dom får uppdraget att bli själva Tandfen, medan denna handlar mer om Larrys försök att få tillbaka sin flickvän. Vilket fungerar bra faktiskt. Filmen är rolig trots att själva tandfehistorien inte bjuder på något skoj. Larry Guthrie spelas av Larry the Cable Guy, och jag har inte en endaste susning om vem det är? Är det hans namn, eller vaddå? Iallafall så är han rolig och spelar rollen väldigt bra. Det jag reagerade mest på va sluttexten där allas namn spelas upp. Dom flesta hette banne mig samma i rollen som dom heter på riktigt. Helskumt.

Originaltitel: Alvin and the chipmunks: The road chip
Regissör: Walt Becker
Utgivningsår: 2015
Längd: 86 min

Dom är tillbaka och den här gången är det full fart från början till slut! Efter en serie av missförstånd tror Alvin, Simon och Theodore att Dave ska fria till sin flickvän på en resa till Miami och att han därmed kommer att dumpa sina ekorrvänner bakom sig. Dom har nu tre dagar på sig att stoppa frieriet och rädda sig själv från att förlora sin vän. Dom ger sig ut på en resa som leder till den ena knasigheten efter den andra. Med andra ord är allt som vanligt för våra älskade jordekorrar.

Detta är film nummer fyra i serien om Alvin och gänget, men jag har faktiskt inte sett en enda film av dom innan denna. Dock gillade jag denna! Den är fartfylld och väldigt rolig. Däremot gillar jag inte all ekorrmusik dom lägger in här och där trots att det är ju det som är signaturhandlingen i dessa filmer. Det känns som om dom bara vill fylla ut filmen. Vi ser som vanligt Jason Lee i rollen som Dave och jag har faktiskt alltid gillat honom! Tror dessa är riktigt bra filmer för barn!