Originaltitel: Paranormal activity
Regissör: Oren Peli
Utgivningsår: 2007
Längd: 98 min

Det unga paret Katie och Micah upplever att något underligt händer i deras hus. Det är knarrande fotsteg och saker som flyttas, till synes, på egen hand. Katie är rädd, hon har varit med om det förr, redan som åttaåring väcktes hon mitt i natten av en spöklik figur vid fotändan av sängen. Och någon andades i hennes öra. Micah däremot tycker att det är spännande men kan inte riktigt tro på "spökförklaringen". Han köper en kamera fast besluten om att dokumentera spöket, demonen, inbillningarna eller vad det nu kan vara. Något han sent kommer att ångra.

Ja, vad ska man säga? Kanonfilm helt enkelt! En film som skrämmer vettet ur mig. Jag har sett ettan & tvåan innan men det va efter att jag sett trean - som egentligen ska vara den första filmen - som jag bestämde mig för att kolla om alla. Och ja, jag tycker absolut att dom skulle ha börjat med trean från första början, så att man verkligen fattar vad och varför vissa saker händer. Men detta är verkligen filmer som ger kalla kårar och skrämmer skiten ur mig!

Originaltitel: Få meg på, for faen
Regissör: Jannicke Systad Jacobsen
Utgivningsår: 2011
Längd: 76 min

Alma är en 15-årig, lagom populär tjej som bor i en sömnig håla i Norge. Hon ägnar timmar åt att ringa dyra telefonsexsamtal i hopp om att finna någon att älska. Målsättningen är också att bli av med oskulden. Och det spelar ingen roll med vem. På en skolfest hamnar Alma i en intim och pinsam situation med Artur som han sedan nekar till vilket leder till att hon blir hånad och utfryst i skolan. Han råkar också vara alla tjejers favoritkille, vilket inte gör saken lättare. Alma bestämmer sig att bli populär igen - på sitt eget lilla vis.

Denna film skulle vara Norges svar på Fucking Åmål och jag hade faktiskt riktigt höga förväntningar av filmen. Eftersom den skulle vara i stil med Fucking Åmål, så trodde jag att den skulle vara superbra. Tyvärr blev jag besviken. Inte nog med att filmen va lagom tråkig, jag hatar såna "dagdröms-scener", vilket leder till att man till slut inte vet vad som ska ske på "riktigt" och vad som ska vara dagdrömmar. Jag blev fan förvirrad. Handlingen va helt okej, men mycket va överdrivet och ja... i mina ögon va filmen helt enkelt tråkig.

(OBS: Hittade ingen trailer - så jag lägger upp en bild)

Originaltitel: Vi är bäst

Regissör: Lukas Moodysson 
Utgivningsår: 2013
Längd: 102 min

Stockholm 1982. En film om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är tolv-tretton år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död. Om att vara annorlunda och om en vänskap som är större än allting annat.

Jag är besviken. Lukas Moodysson har gjort BRA filmer som Fucking Åmål, Lilja 4-ever och Tillsammans. Men vad va detta för skräp? Filmen är tramsig rakt igenom. Den har egentligen ingen vettig handling, och det händer ingenting. Filmen var lika trist som den var oengagerande. Det händer verkligen absolut ingenting. Tre tjejer som repar lite och snackar skit i 100 minuter. Riktigt rutten film och att den vann guldbagge för bästa manus är ett skämt. Det som va lite roligt va att Hedvig är skitlik en ung Robert Gustavsson, haha :)

Originaltitel: House
Regissör: Robby Henson
Utgivningsår: 2008
Längd: 101 min

På en avlägsen bakgata i Alabama kör Jack och Stephanie fort eftersom dom är sena. Deras verklighet förändras plötsligt när en konstig olycka gör att dom hamnar strandade utan bil, ingen täckning på mobilen och ingen hjälp i sikte. Efter mycket om och men finner dom ett motell där dom bestämmer sig för att checka in inför natten, och ta tag i bilproblemet dagen efter. Där träffar dom ett annat par som även dom råkat ut för en olycka och som har samma tanke som Jack och Stephanie. Motellets ägare verkar allt annat än normala och snart börjar en lek som dom sent kommer att glömma. 

Jag såg att det fanns flera filmer med titeln "House" men denna är filmen från 2008. Den är baserad på en bok med samma titel. Jag har blandade känslor om denna filmen. Den va otäck, det va den. Men jag tappade tråden flera gånger och det blev lite rörigt. Men jag kan inte säga annat än att den faktiskt va bra. Jag verkligen rös på vissa ställen i filmen. Skräcken kröp på mig. Usch. Ja, jag har nog inte så mycket mer att tillägga. Se den :)

Originaltitel: Good Will Hunting
Regissör: Gus Van Sant
Utgivningsår: 1997
Längd: 126 min

Will Hunting är en 20-åring vars vardag kantas av slagsmål, skitjobb och pubrundor med polarna. Men Will är annorlunda. Han är överintelligent, har fotografiskt minne och kan lösa matematiska problem som t.o.m prisbelönta matematiker går bet på. När han efter en fängelsedom beordras uppsöka psykiatrisk hjälp hamnar han hos psykologen Sean McGuire. Sean, som vuxit upp i samma stadsdel och själv genomgått livskriser, känner igen sig i Will och beslutar sig för att hjälpa honom. Han vet att det under den tuffa, likgiltiga ytan döljer sig en osäker ung man med dålig självkänsla. Utan framgång försöker han få Will att öppna sig, att släppa taget om det trygga och invanda, och sätta upp nya mål här i livet. Wills själsliga kaos blir inte mindre då han möter sitt livs första kärlek, den förmögna Harvard-tjejen Skyler.

Hmm... Alla verkar gilla denna filmen. Har jag missat nåt här? Varför vann denna en Oscar? Vart är mästerverket alla snackar om? Jag tyckte mest den var jobbig och osammanhängande. Man hade kunnat korta ner filmen till halva längden. Massor av långdragna scener utan något syfte. Robin Williams insats var väl helt okej och filmen hade ändå någon sorts charm, men den gjorde inget större intryck. Det var mest en massa prat, känslor och överdriven skådespel. Kunde gjorts så mycket bättre. Ett plus får den för humorn. Ibland skrattade jag faktiskt till. 

Originaltitel: Paranormal activity 2
Regissör: Tod Williams 
Utgivningsår: 2010
Längd: 89 min

Paranormal activity 2 börjar två år innan den första filmens handling startar. Katies syster Kristi har just kommit hem från BB med sin man Dan, styvdotter Ali och deras nyfödde son Hunter. Olyckligtvis börjar kusliga saker att hända nästan genast i huset efter att dom kommit hem med deras nya familjemedlem. Huset är definitivt hemsökt. Krukor börjar mystiskt falla till marken, poolens renare hamnar på något sätt upp på land från poolen varje natt. Dan installerar övervakningskameror i hela huset, dels för att allmänt hålla koll om inbrott skulle ske, men även för att se vad det egentligen är som försiggår i deras hus. Saker eskalerar och snart inser dom att det som hemsöker dom vill allt annat än väl. 

Denna filmen har jag endel att säga om. Dels förstår jag inte varför film nummer två ska vara den första filmen. Film nummer två släpps som två och film nummer tre släpps som första filmen. Varför inte direkt köra i den rätta ordningen? Men men, Paranormal activity 2 va en stor besvikelse för mig. Den är otroligt seg och det händer inte allt för mycket. Samma scener om och om igen - natt, mörker, övervakningskameror filmar alla rum - men det händer ingenting. Så håller det på i över en timma. Sen kommer väl filmen "igång" men det va ändå en stor besvikelse för mig tyvärr.

Originaltitel: The tomb
Regissör: Ulli Lommel
Utgivningsår: 2007
Längd: 81 min

Några människor utan någon egentlig inbördes relation vaknar upp en efter en i en lagerlokal och utsätts för sadistiska lekar där dom ska komma på vem deras frihetsberövare är. Dom får hela tiden ledtrådar men allt eftersom att dom sadistiska lekarna och dom kluriga gåtorna eskalerar desto mer ökar också fångarnas frustration.

Seriöst? Detta måste va den tråkigaste och mest skrattretande "skräckisen" jag någonsin sett. Regissören försöker efterlikna Saw, men på ett sjukt kasst sett. Musiken, eller "specialeffekterna i form av musik" är löjlig. Filmen är fruktansvärd seg, störd och osammanhängande. Dom filmar rekvisitan - i form av några dockor och andra "spooky materiella saker" mer än själva karaktärerna. Det ENDA som är någorlunda vidrigt är fan två dockor. Men dockorna öppnar munnen och blinkar med ögonen några gånger. Det va det otäckaste i filmen. Ja, detta är en grymt dålig film. Usch!

Originaltitel: Big Stan
Regissör: Rob Schneider
Utgivningsår: 2007
Längd: 109 min

Stan är en liten man som tjänat storkovan på att blåsa folk som fastighetsmäklare. Han har makt, pengar och en vacker fru. Men vad betyder detta om man en dag hamnar i finkan? Inte ett skvatt. För bakom gallerna vinner den starkaste och den svage plockar upp tvålen och får akta röven. Stan har med andra ord sex månader på sig att bli en slagskämpen á lá Bruce Lee. ”The Master” är den som kan hjälpa honom men hans vägar är minst sagt smärtsamma!

Jag tror det här är en sådan där älska/hata film. Antingen gillar man humorn skarpt eller så tycker man den är urusel och fjantig. Personligen tyckte jag den var rolig och väldigt underhållande. Såklart inget som ens liknar verkligheten utan allt är ju trams - men roligt trams må jag säga! Jag skrattade otroligt många gånger! Och jag älskar ju Rob Schneider :) Det är väldigt mycket sex- och bögskämt i filmen, och här lyckas man faktiskt få sig goda skratt flera, flera gånger!