Originaltitel: Insane
Regissör: Anders Jacobsson III & Tomas Sandquist
Utgivningsår: 2010
Längd: 87 min

Sarah sitter bakom ratten i sin bil på väg igenom det ödsliga landskapet. Hon är på jakt efter sin försvunna syster som har varit borta i 2 veckor. Klockan har blivit mycket och hon känner sig trött när hon skymtar hotellet ”The Bridgeburn Hotel.” Hon stannar där och tar in över natten. Hon frågar den vänlige men lite mystiske innehavaren David om han har sett hennes syster, men det har han tyvärr inte. Sarah känner på sig att det är någonting konstigt med hotellet, och desto mer hon börjar undersöka så börjar hon ångra att hon någonsin tog in på hotellet.

Denna film va varken bra eller dålig. Den va mer konstig. Eller, jo den va spännande och man va spänd på vad sanningen egentligen kommer att berätta, men mot slutet blir det skruvat och helt osammanhängande. Man tror sig veta hur det ska sluta, men mot slutet kommer en oväntad tvist, som i allra sista scenen visas inte alls vara så? Hel skumt. Det va en okej film att slötitta på, men man hade många frågetecken när filmen väl va slut, tyvärr.

Originaltitel: The roommate
Regissör: Christian E Christiansen 
Utgivningsår: 2011
Längd: 93 min

The Roommate handlar om den nyblivna collegestudenten Sara, som blir tilldelad ett studentrum tillsammans med Rebecca, en annan student. I takt med att flickornas relation växer blir Rebecca allt mer besatt av Sara. Allt tar en dödlig vändning när det visar sig att Rebecca är en psykopat som attackerar personer i Saras omgivning.

Denna film hade kunnat vara bra. Men den nåt inte ens halvvägs. Den är onödigt förutsägbar och egentligen så händer det inte alls mycket. Rebecca är besatt av Sara, och beter sig skumt - som mot slutet eskalerar. That´s it. Inte heller miljöerna eller dialogen är särskilt bra eftersom allt yttras alldeles för snabbt och scenerna avlöser varandra i ett tråkigt slött tempo. Inte ens dom mest Psycho-inspirerade bitarna klarar av att bli nerviga... Denna ser jag inte om. 

Originaltitel: Blood trails 
Regissör: Robert Krause
Utgivningsår: 2006
Längd: 87 min

Cykelbudet Anne kunde aldrig drömma om dom otäcka händelserna som hon skulle råka ut för när hennes slumpmöte med den okände Chris slutar i hans lägenhet som ett one night stand. Morgonen därpå plågas Anne av en grym baksmälla, ångest och dåligt samvete och föreslår en kärleksresa till bergen med sin pojkvän Michael. Den friska luften och det vackra landskapet är rena mirakelkuren för paret ända tills dom får oväntat besök... utav Chris.

Detta måste vara den sämsta film jag sett i år. Trailern och handlingen verkar grymt bra, men filmen är verkligen ett botennapp. Hela filmen utspelar sig mer eller mindre i skogen där Anna cyklar och cyklar... och cyklar. Och en fruktansvärt dålig skådespelerska är hon också, och gör såna fula miner emellanåt så jag förstår inte varför dom valde henne som huvudroll. Filmen kunde ha blivit väldigt bra, då handligen är väldigt lockande, men det känns som om dom inte la ner minsta själ och hjärta för att ens försöka göra något bra av det hela. Jag led mig igenom hela filmen och slutet va helt skumt. Den absolut sista sekunden av filmen förstår jag mig inte ens på. Fy för såna här filmer.

Originaltitel: Ratter
Regissör: Branden Kramer 
Utgivningsår: 2015
Längd: 81 min

Vi är ständigt uppkopplade. Varje ögonblick, varje dag. Via våra telefoner, datorer, plattor osv. Vi sitter på trygga platser och glor in i våra skärmar. Möt Emma, en vacker ung student som just har flyttat från sitt trygga hem hos sina föräldrar till New York. Hon är överlycklig att få vara på egen hand i den stora staden. Men när en stalker hackar sig in i hennes uppkopplade enheter förstör han Emmas liv. På en enkelt sätt krossar han Emmas känsla av säkerhet. Hackerns besatthet av Emma bara växer och växer. Förutom att ta del av hennes intima stunder, börjar han även hota folk runtomkring henne samt smyger sig in i hennes lägenhet på nätterna. Situationen eskalerar till en farlig och skrämmande nivå.

Denna filmen va helt okej. Dock en film som jag bara ser en gång. Den har ett spännande koncept men det hade kunnat bli mycket bättre. Mestadels ganska långsam, för det händer inte alltför mycket. Man följer Emmas liv och ser det ur stalkerns synvinkel. Det tråkiga med filmen är att hon förstår ju inte att hon är iakttagen föräns väldigt sent mot slutet. Så man får helt enkelt bara följa en tjej i hennes vardagliga liv. Men ändå va filmen helt okej eftersom det verkligen är skrämmande hur lätt man kan komma åt ens uppkopplade enheter på det sättet.

Originaltitel: Rat race
Regissör: Jerry Zucker
Utgivningsår: 2001
Längd: 112 min

En excentrisk och spelgalen kasinoägare i Las Vegas har fått idén till den ultimata utmaningen - att låta ett gäng desperata lycksökare delta i en sanslös kapplöpning med två miljoner dollar i potten (ca 14 000 000 kr). Sex slumpmässigt utvalda småspelare får därför en dag ett speciellt guldmynt i kasinots enarmade banditer, och en inbjudan till kasinots lyxsvit. Där informeras dom av kasinoägaren att dom blivit utvalda att delta i en mycket speciell tävling. Dom ska ta sig till ett speciellt skåp i Silver City, New Mexico, och den som först lägger handen på pengarna, vinner tävlingen och får alltihop! 

Detta är en av dom roligaste filmerna jag sett i hela mitt liv! Sanslöst kul vi-gör-allt-för-att-vinna-pengarna-komedi, som bjuder på ett stort skratt var och varannan sekund. I denna film har dom verkligen samlat ett stjärngäng! Vi får se Rowan Atkinson (Mr Bean), John Cleese, Whoppi Goldberg, Seth Green, Jon Lovitz, Breckin Meyer med flera. Filmen är otroligt flippad och det händer jättemycket under hela vägen i deras tävling. Mycket är självklart ganska osannolikt i det verkliga livet, men det får man se förbi! För denna film är otroligt rolig. Har du inte sett den, så måste du verkligen se den!

Originaltitel: Junior
Regissör: Ivan Reitman
Utgivningsår: 1994
Längd: 109 min

Doktorerna Alex Hesse och Larry Arbogast arbetar med utvecklingen av Expectance, ett nytt preparat för att säkra trygga graviditeter. När Federal Drug Administration vägrar godkänna preparatet ersätts Alex och Larry av sin chef Noah Banes med en kvinnlig vetenskapsman, Diana Reddin, som arbetar med ett annat fertilitetsprojekt för vilket hon frusit några av sina egna ägg. Larry lyckas stjäla dom och kombinerar dom med Alex sperma. Han övertalar sedan Alex att låta inplantera ägget i sin bukhåla och låta det förbli där under tre månader. Men Alex, som under graviditeten förändras både emotionellt och fysiskt, insisterar på att fullföja graviditeten. Han vill bli den första mannen som föder ett barn.

Det är inte första gången som vi ser Arnold Schwarzenegger och Danny DeVito tillsammans och även i denna film lyckas dom! Dom två bilder en superbra duo som fungerar klockrent ihop! Filmen är väldigt mysig. Den bjuder flera skratt och filmen blir faktiskt inte tråkig en enda gång. Att se actionhjälten Schwarzenegger gravid och få värkar är ju helt klart en 10:a bara det :) Jag skrattade åt det så tårarna sprutade! DeVito är en av mina favoritskådisar. Han är ju så himla söt. Filmen är en nostalgitripp och väldigt bra! 

Originaltitel: When a stranger calls
Regissör: Simon West
Utgivningsår: 2006
Längd: 87 min

Jill Johnson har precis installerat sig i det tjusiga men avlägsna huset för att sitta barnvakt, som hon har gjort så många kvällar förut. När barnen har somnat, låser hon dörren, slår på larmet och har sedan hela kvällen på sig för att utforska det vackra huset. Snart börjar en främling ringa. Han ber henne att ”kolla barnen”, och Jill börjar få panik. Skräcken ökar när hon spårar samtalen och förstår att det kommer inne från huset…

Fy vilken seg film. Och den lämnar massa tråkiga frågetecken. Filmen är 1.26 timmar lång. Dom första 1.05 minuter händer absolut ingenting. Jill går runt i huset och telefonen ringer... och ringer... och ringer... Det är mer eller mindre det som händer. Efter 1.05 börjar det hända lite "saker"... Men inte mycket. Slutet lämnar massa frågor som vanligt. Varför? Varför han? Varför hon? Vem är han? Suck... Nej, denna filmen va absolut ingen höjdare och jag kommer absolut inte att se den igen.

Originaltitel: Snuff movie
Regissör: Bernard Rose
Utgivningsår: 2005
Längd: 92 min

En natt sker ett inbrott i filmregissören Boris Arkadins hus, och husets gäster samt Boris höggravida fru blir mördade. Efter incidenten drog sig Boris, som då brottet skedde inte var hemma, undan och har inte gjort en enda film sem dess. Trettio år senare utannonseras det att Boris äntligen ska spela in en ny film, och att han håller öppna provfilmningar. Wendy, som är en av skådespelarna som blir erbjudna roller i filmen, blir inbjuden till Boris herrgård där vidare provfilmningar ska ske. Under natten som Wendy och dom andra skådespelarna ska tillbringa på herrgården har dom fått order om att, vad som än sker under vistelsen, agera som sina karaktärer. Vad dom inte vet är att vad Boris egentligen planerat är att genomföra en rekonstruktion av inbrottet som skedde trettio år tidigare, och skådespelarna är offren.

Denna film va mycket, mycket dålig. Den va seg och helt knasig. Regissören Bernard Rose, som regisserade denna film, har även gjort filmen Candyman från 1992, och den är ju kanonbra. Så jag förstår inte hur man kan gå från att ha gjort en så bra film till att göra detta skräp. Detta liknar en riktig amatörfilm där regissören inte har en aning om vad han håller på med. Många frågetecken kring filmen, som aldrig får någon klarhet. Det hela är en mjukpornografisk trams om en regissör som gör en film om mordet på sin fru. Den kunda ha blivit bra, men det blev riktigt, riktigt dåligt istället.