Originaltitel: Sinister 2
Regissör: Ciaran Foy
Utgivningsår: 2015
Längd: 97 min

I efterdyningarna av dom chockerande händelserna i skräckfilmssuccén “Sinister” från 2012, flyttar den överbeskyddande mamman Courtney och hennes 9-åriga tvillingpojkar in i ett hus utanför stan. Här ska hennes söner få en trygg och harmonisk uppväxt samtidigt som dom försöker gömma sig för deras våldsamma pappa. Vad hon inte vet är att huset är dödsmärkt på fler än ett sätt, och nu är det bara en tidsfråga innan ondskan släpps lös ännu en gång.

Jag avskydde ettan. Det enda som va bra med den filmen va alla "jumpscares"-scener (hoppa-till-scener). Och samma sak gäller denna. Den är inte bra. Och jumpscares-scener snålar dom med. Tycker bara historien är rörig och det känns väldigt krystat. Som om dom va tvugna att göra en uppföljare bara för att göra något. Etta presenterar mer själva idén med hela tragedin med familjerna, medan i tvåan förklarar dom händelserna lite mer. Älskar dock demonen Bughuul som skulle kunna mörda sin egen mormor för dom sista smulorna i kakburken :) Hans tystlåtenhet och allmänt fula utseende är guld.

Originaltitel: 6 souls
Regissör: Måns Mårlind & Björn Stein
Utgivningsår: 2010
Längd: 112 min

En kvinnlig rättspsykolog, Dr. Cara Jessup, är specialiserad på att behandla patienter med svår personlighetsklyvning / multipla personligheter. Hon upptäcker att en av hennes manliga patienters samtliga personligheter är mordoffer. Medan hon upptäcker mer om Adams förflutna, faller hennes eget liv i bitar. Ju djupare hon tränger in i Adams undermedvetna för att finna förklaringen till detta fenomen, desto större fara utsätter hon sig själv för.

Det finns flera filmer med namnet "Shelter", men denna är filmen från 2010 med Julianne Moore. Jag älskade den. Den börjar med spänning och den spänningen håller hela filmen igenom. Filmen är obehaglig och intressant. Till viss del handlar den om den kristna tron, men gillar man inte sånt så kan man lätt se förbi det och bara koncentrera sig på resten av handlingen. Tyvärr går den lite utför efter en timma, men då har man redan byggt upp spänningen till 100% och måste få veta slutet. Hade dom avslutat filmen lite annorlunda så hade filmen definitivt fått en stark femma!

Originaltitel: Never been kissed
Regissör: Raja Gosnell
Utgivningsår: 1999
Längd: 107 min

25-åriga Josie arbetar som redigerare på en tidning. En dag får hon chansen att göra ett eget reportage. Hon ska skriva en artikel om skolan, vilket innebär att hon måste tillbaka som en 17-årig elev, något som hon inte har några goda minnen av. Till sin fasa upptäcker hon att ingenting har förändrats, hon är fortfarande super-nörden Josie. Hennes bror kommer dock till undsättning och kanske verkar det som om hon äntligen får vara med i innegänget. Men det viktigaste är, att hon måste få till en bra story.

Underbara, underbara film! Jag älskar denna film så otroligt mycket!!! Den är söt, romantisk samtidigt som den bjuder på en del skratt. En riktigt bra high-school rulle som får en att dra på smiletrådarna, särskilt på slutet. Drew Barrymore passar perfekt som den nördiga, töntiga, Josie. Hennes överdrivna "jag är kär, fniss fniss"-beteende är helt underbart! Däremot är hon ena stunden supersmart och andra stunden halvt trög. Där kunde dom enbart kört på den tröga typen. David Arquette spelar hennes bror och han är grymt bra i sin roll med! Och i denna film är han faktiskt rikigt snygg!

Originaltitel: Untraceable
Regissör: Gregory Hoblit
Utgivningsår: 2008
Längd: 100 min

Som en av FBI:s toppagenter är Jennifer Marsh specialist på att spåra Internetbrottslingar. Men då hon får i uppgift att ta reda på upphovsmannen till en sajt fylld med obehagliga videor som sänds live tycks hon möta sin överman. Det verkar vara omöjligt att få fast mannen bakom den minst sagt obehagliga webbsidan där videor på plågade djur läggs ut. När gärningsmannen tar det hela ett steg längre och börjar använda mänskliga offer blir läget akut. För varje besök till sidan kommer offret närmare döden, och dessvärre tycks internetanvändarna ha ett minst sagt underligt intresse för det morbida och blodiga. Och ju närmare Marsh kommer gärningsmannen, desto närmare kommer han henne. 

Jag tyckte inte att denna film va särskilt bra. Den är lite som ett CSI-avsnitt blandat med Saw-inspirerade hackers. Även om filmen handlar just om internet, så är det ganska tråkigt att det är en dataskärm med i varje scen. Det känns som om filmskaparna gömmer sig bakom tekniken istället för att skapa en stadig dialog och spänning. Dock får filmen ett plus för sätten han tar död på sina offer. Ganska brutala och ångestskapande må jag säga! Men annars kändes filmen lite tom, men jag kan inte riktigt förklara varför.