Originaltitel: Babycall
Regissör: Pål Slataune
Utgivningsår: 2011
Längd: 92 min

Anna flyttar in i ett anonymt huskomplex i en sliten norsk förort tillsammans med sin 8-årige son Anders. Dom har fått skyddat boende undan Annas misshandlande make. Paret ligger i skilsmässa. Anna är spänd och sluten, rädd för barnavårdsnämnden granskande ögon och skolans snokande lärare. Allt tycks ändå på väg mot det bättre. Anna finner en vän i storköpsexpediten Helge. Anders får en kompis i klassen. Eftersom Anna är så orolig skaffar hon en babycall för att kunna lyssna på sonens andetag när han sover. Ganska snart börjar hon höra hemska barnskrik i apparaten, skrik som inte är sonens. Helge förklarar att en babycall har lång räckvidd. Ljuden kan komma från en granne. Anna börjar leta efter svar.

Detta är en norsk film, och den enda som pratar svenska är Anna (Noomi Rapace). Hon gör ett suvränt jobb i sin roll som en överbeskyddad, orolig mamma. Filmen är bra. Den är spännande och man vill se mer. MEN... slutet är helt skruvat och konstigt. Jag fattade inte riktigt. Det va mycket som inte stämde med hur dom hade tänkt framföra filmen. Tyvärr många missar om man säger så. Men annars va filmen en utmärkt thriller!