Originaltitel: Worry dolls eller The devil´s dolls
Regissör: Padraig Reynolds
Utgivningsår: 2016
Längd: 85 min

Seriemördaren Henry Balehar gäckat polisen i Mississippi under en lång tid men till sist hinner lagen upp honom och med hett bly rakt in i torson sätter dom stopp för mördaren. På platsen hittar polisen Matt en liten trälåda med någon slags dockor i. Han varnas för att ta med lådan och dockorna ifrån platsen, men bevis är bevis så lådan åker med honom. Vid en ouppmärksam stund så hittar Matts dotter Chloelådan med dockor och förbannelsen som finns i dom väcks till liv. En handfull underliga mord begås och det verkar ha ett samband med dockorna. Chloe hamnar i koma och tiden börjar rinna ut för Matt.

Filmen började bra. Den fångade mitt intresse direkt, men dog tyvärr ut sen. Inte för att filmen va dålig - för det va den inte - men någonting gjorde att jag inte riktigt fastnade för den. Handlingen va bra och spännande, men dom skulle ha gjort saker mer annorlunda för att den skulle bli perfekt. Filmen har två titalr: "Worry dolls" och "The devil´s dolls". Historier med woodoo-dockor är ju sjukt spännande överlag, men dom fick tyvärr inte till det i filmen. Men en helt okej rulla att slötitta på.

Originaltitel: Boy erased
Regissör: Joel Edgerton
Utgivningsår: 2018
Längd: 115 min

En nutidsberättelse om hur Jared som 19-åring outades som gay för sina fundamentalistiskt kristna föräldrar. Pappan är präst och har svårt att acceptera sin sons sexuella identitet. Jared ställdes inför valet att antingen förskjutas av familjen eller delta i kyrkans konversionsterapi - ett behandlingshem - för att "bota" hans homosexualitet och omvända honom till heterosexuell.

Filmen är baserad på Garrard Conleys hjärtskärande självbiografi "Boy Erased: A Memoir" från 2016. Drama är inte min favorit genre och jag har nog inte sett många drama-filmer som berört mig. Tyvärr gjorde denna film inte det heller. Jag förstod inte varför han skickades till behandlingshemmet innan han ens kom ut som gay? Jag tappade kanske bort mig lite i filmen, men jag missade det totalt iallafall. Visst, historien är tragisk och det är hemskt att man inte kan accepteras som gay. Men själva filmen berörde mig inte. Det hände inte så mycket och filmen blev helt enkelt långtråkig.

Originaltitel: Amityville: The awakening
Regissör: Franck Khalfoun
Utgivningsår: 2017
Längd: 87 min

Belle, hennes två syskon och hennes mamma flyttar till ett nytt hus. Mamman är väldigt deprimerad då hennes son var med om en olycka och är sängliggande - mer eller mindre hjärndöd. När främmande fenomen visar sig och hemska saker börjar ske börjar Belle misstänka att hennes mamma inte berättat allting för henne om huset och dess syfte. Snart inser hon att dom flyttat in i det ökända Amityville-huset.

Jag gillade denna film! Jag har inte sett alla Amityville-filmerna (tror jag) så egentligen borde jag väl tittat på dom i rätt ordning. Men jag råkade halka över denna film, så det fick bli den. Hela historien om Amityville verkar så äkta, men det är fejk. Men även om det är fejk så är det bra fejk! Filmen är väldigt ryslig me härliga jump-scare-scener. Själva handlingen är sjukt bra och skådisarna är bra! En bra film helt enkelt!