Originaltitel: Lemon tree passage
Regissör: David Campbell III
Utgivningsår: 2013
Längd: 84 min

Tre amerikanska backpackers blir visade till en legendarisk plats av ett par andra ungdomar, där ett spöke varnar unga att sänka hastigheten genom en passage. Efter att gruppen med ungdomar sett spöket ligger en dold kraft kvar i området, och under dom sista dagarna av deras utflykt blir dom förföljda av något rysligt. Tusentals mil hemifrån ska dom snart få upptäcka att kraften är betydligt mer ondskefull än vad tidigare skrönor vittnat om.

Jag gillade denna film. Den va spännande och riktigt ryslig! Historien är väldigt bra och drar med en rejält i allt som händer. Skrönor om spöken fungerar alltid i skräckfilmer. Skådespelarna är väldigt bra, och ingenting blir överdrivet. Däremot blev det väldigt rörigt mot slutet och vissa saker går inte riktigt ihop. Jag förstod inte riktigt allting, för det är egentligen två historier som på något sätt förväxlas (utan att säga för mycket). Men det rör till lite i filmen tyvärr. Men annars va den väldigt ryslig!

Originaltitel: Hollywood Classics - Katten Felix och fåglarna
Regissör: Produktionsbolag Van Beuren
Utgivningsår: 1950-1965
Längd: 48 min

Katten Felix är ursprungligen en figur från den amerikanska stumfilmserans animerade kortfilmer som skapad 1919. Han dök första gången upp i kortfilmen Feline Follies från samma år. Karaktäristiskt för Katten Felix är hans svarta kropp, vita ögon, stora leende och dom surrealistiska situationer som han ständigt hamnade i. Felix var den första tecknade figur som blev så populär att han drog egen filmpublik. I denna film får vi se kortfilmer med Robinson Crusoe, indianer, grekiska gudar och självklart Katten Felix själv.

Hur kan man inte älska Katten Felix? Denna film ingår i serien "Hollywood Classics" och den ger en riktig nostalgikänsla! Dessa små kortfilmer är verkligen sånt man minns från när man själv va liten. Jag älskar verkligen animationen och skämten. Det är en väldigt skillnad från dagens animationer - dvs mycket, mycket bättre. Det är inte så avancerat utan bara flyter på. Det är även skönt med kortfilmer för barnen märkte jag. Man behöver inte koncentrera sig så mycket på en gång. Jag hittade ingen trailer, men lägger upp en av kortfilmerna.

Originaltitel: Death factory
Regissör: Steven Judd
Utgivningsår: 2014
Längd: 80 min

En busslast med främlingar kör fast ute i obygden efter att en storm strandsätter dom. Utan alternativ kan dom inget annat göra än söka skydd vid närmsta bebyggelse. Detta leder dom raka vägen till ett minst sagt udda museum mitt ute i ingenmansland. Museet är helt dedikerat till seriemördare. Ett helvete ska nu bryta ut när en av främlingarna lyckas förlösa övernaturliga krafter som återupplivar alla dom legendariska seriemördarna så som Jack the Ripper, John Wayne Gacy, Ed Gein, Jeffrey Dahmer, Albert Fish och Zodiac Killer.

Detta va förmodligen den sämsta filmen jag någonsin sett. Idén om ett gäng seriemördare i samma film är bra, men denna film blev bara ett stort skämt! För att inte tala om skådespelarna. Varför ens göra en film med så kassa skådespelare? Det absolut sämsta med filmen va att man inte fattade vem som va vem av seriemördarna. Dom namngavs inte och såg inte alls ut som dom gör på riktigt - så det va oerhört svårt och tröttsamt att försöka gissa sig till vem som va vem. Det va nog det som gjorde hela filmen till ett riktigt bottennapp!

Originaltitel: Hotell Gyllene Knorren - filmen
Regissör: Mikael Syrén
Utgivningsår: 2011
Längd: 90 min

Familjen Rantanens hotell Gyllene Orren står helt tomt, så mamma Ritva börjar odla ekologiska grönsaker i ett försök att locka gäster. När sonen Ingos minigris Pyret bökar sönder grönsakslandet, blir både Ritva och pappa Roger arga och Ingo känner att varken han eller Pyret är uppskattade av familjen. Ingo får veta att konkurrenterna på grannhotellet ska anordna en agilitytävling, och anmäler Pyret. Prissumman skulle täcka pappa Rogers klantiga affärer och en vinst skulle göra både Ingo och Pyret till hjältar. Men det är många hinder, förutom dom på tävlingsbanan, som står i Ingos och Pyrets väg. Men Ingo hoppas att den som är långsam men gör rätt, kan vinna mot den som är snabb men som gör fel.

Älskar denna film. Detta är ju inte julkalendern som som sändes 2010, utan detta är långfilmen som gjordes året efter. Julkalendern va väldigt bra, likaså långfilmen. Jag vet att jag skrattade flera gånger, helst åt pappa Roger som är så himla klantig och mamma Ritva och henne finska! Filmen är en uppföljare till julkalendern kan man säga. Men man kan även titta på den som en fristående film - man hänger med i historien utan problem. En väldigt mysig, söt och otroligt rolig film!

Originaltitel: Before I wake
Regissör: Mike Flanagan
Utgivningsår: 2016
Längd: 97 min

Den söta, lilla 8-åriga pojken Cody har i nästan hela sitt liv flyttats mellan olika fosterföräldrar. En dag kommer han till paret Jessie och Mark, som förlorat sin egen son genom drunkning. Dom väljer att adoptera Cody. Pojken är dock rädd för att somna och äter koffeintabletter i smyg för att hålla sig vaken. Hans drömmar blir nämligen verklighet. Jessie och Mark får först fantastiska upplevelser genom Codys drömmar. Deras vardagsrum fylls med vackra fjärilar och dom får visioner av sin döde son Shawn. Men upplevelserna vänds sen till mardrömmar och dom börjar söka sanningen om Codys drömvärld och hans historia.

Jag gillade denna film skarpt. Den har en bra handling och filmen är mycket spännande! Skräckinslagen finns där (som är rätt så grymt skrämmande och obehandliga), men överskuggas mer om Codys psykologiska resa - vilket gör filmer mer spännande. Det är fascinerande hur dom får in en gripande historia i en skräckfilm och att det lyckas! Det är inte många filmer med samma mål som har fungerat. Slutet är dock lite rörigt och lämnar lite frågetecken efter sig, men överlag så är filmen mycket spännande!

Originaltitel: Los sin nombre
Regissör: Jaume Balagueró
Utgivningsår: 1999
Längd: 102 min

Fem år efter att en ung flicka blivit mördad, och då hennes mamma äntligen börjat komma över sorgen, ringer telefonen hos mamman. En röst i andra änden säger: "Mamma, det är jag… kom och hämta mig". Med hjälp av en f.d polis och en journalist ger sig mamman ut på en desperat jakt efter den hemska sanningen. Jakten tar henne till ställen hon inte ens i sina värsta mardrömmar kunde tro existerade. Men hoppet om att dottern trots allt är vid liv får henne att fortsätta.

Nja. Själva handlingen är bra och filmen är spännande - fram tills dom hittar flickan. Sen spricker hela filmen. Vad hemskt det måste va att tro att någon är död så länge (särskilt en nära anhörig) som sen visar sig leva. Jag har själv haft den återkommande drömmen att en avliden nära person till mig helt plötsligt dyker upp som en levande efter många år. Jag kan fortfarande känna den känslan i kroppen, trots att det bara är en dröm. Den känslan är hemsk. Filmen hade kunnat bli bra om dom hade ändrat på slutet. Förstår inte varför man måste förstöra alla filmer med överdrivna, kassa slut.

Originaltitel: Beauty and the beast
Regissör: Bill Condon
Utgivningsår: 2017
Längd: 129 min

Belle är en intelligent, vacker och självständig ung kvinna som tas till fånga av Odjuret och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare, bland annat uret Cogsworth och kandelabern Lumiére och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre. Belle inser att det finns ett gott hjärta och en sann prins under Odjurets yta. Problemet är att den narcissistiske, onda Gaston redan har bestämt att han ska gifta sig med Belle - till varje pris. 

Hur kan man inte älska denna film?! Jag ÄLSKAR Disney-filmer och när dom gör om dom animerade versionerna till riktiga filmer, så blir det snäppet bättre! Filmen följer historien till punkt och pricka - precis som det ska vara. Alla dom underbara sångerna är med och karaktärerna samt omgivningen och miljön har dom jobbat hårt med för att det ska efterlikna den animerade versionen. I huvudrollen ser vi Emma Watson och där har jag tyvärr en invändning. Jag tycker att hon är för ung för att spela Belle. Jag ser Belle som en äldre ungdom. Jag kan tänka mig att Anne Hathaway hade passat bättre för rollen.

Originaltitel: The boss baby
Regissör: Tom McGrath
Utgivningsår: 2017
Längd: 97 min

7-åriga Tim lever tillsammans med sin mamma och sin pappa som han älskar mer än allt annat i världen och han njuter av livet och att föräldrarna ägnar så mycket tid åt honom. Men en dag dyker en nykomling upp som vänder upp och ner på hela hans tillvaro - nämligen hans nya lillebror - som genast börjar inkräkta på hans rivir. Det är dessutom något väldigt konstigt med bebisen då han anländer till familjen i taxi och kostym. När Tim dessutom upptäcker att bebisen kan prata så börjar saker och ting förändras drastiskt.

Det är väldigt längesen som jag skrattade åt en animerad film som denna. Jag skrattade nästan så att tårarna rann! Skämten i denna film passa såväl vuxna som barn och filmen har ett riktigt gott öga för humor! Filmen bjuder på skratt väldigt ofta och historien är väldigt bra och roande. Det är en historia om vikten av sin familj blandat med en rivalitet som kanske dom flesta syskon känner igen. Både jag, Johan och flickorna skrattade till riktigt ordentligt! Vi såg den dock på svenska och jag kan tänka mig att den engelska versionen är mycket roligare! Rekommenderas verkligen!