Originaltitel: Hereditary
Regissör: Ari Aster
Utgivningsår: 2018
Längd: 127 min

Filmen följer en familj som bor i ett stort trädhus någonstans i USA. När vi möter dom har en äldre släkting precis dött. Mamma Annie är konstnär och bygger en mängd hus, byggnader och människor i miniatyr. Pappa Steve agerar rollen som den stöttande fadern och storebror Pete är som vilken tonåring som helst i en övergångsfas. Den som sticker ut mest är den 13-åriga dottern Charlie, som gör dockor och figurer av minst sagt ovanliga material. Snart upptäcker familjen att något inte står rätt till.

Jag blev otroligt besviken på denna film. Den är ofta tråkig och innehåller inga "jump-scares" vilket jag kan tycka är tråkigt. Handlingen är konstig. Man väntar på innerligt på upplösningen så att man ska förstå hur det hela hänger ihop, men den gjorde så att man stängde av filmen med ännu fler frågetecken. Vem va det tex som satt i kyrkan och log mot Charlie? Vad betydde orden på väggarna? Inget av det fick man något svar på så jag förstår inte varför man sätter in saker i filmen som i slutändan inte hade med filmen att göra ens.