Originaltitel: Mommy dead and dearest
Regissör: Erin Lee Carr
Utgivningsår: 2017
Längd: 82 min

Dee Dee Blancharde och hennes dotter Gypsy Rose flyttade från New Orleans till Springfield efter orkanen Katrina. Rullstolsburne Gypsy Rose hade då besegrat leukemi, kämpade med muskeldystrofi och drabbades ofta av krampanfall. Lägg till sen hjärnutveckling, vilket gjorde att hon agerade och betedde sig som ett barn mycket yngre än hennes egentliga ålder. Men allt är lögn. Gypsy Rose kan gå. Hon har aldrig drabbats av leukemi. Hon är sjuk, men sjuk på grund av att hennes mamma proppat henne full av mediciner sedan Gypsy Rose var en liten flicka. I juni 2015 hittas mamma Dee Dee Blacharde död. Gypsy Rose och hennes pojkvän pekas ut som misstänkta. Dom förhörs av polisen och så småningom nystas en otäck härva fram.

Fy fasiken vilken sjuk och hemsk dokumentär! Detta fallet är 100% sant och det är dom verkliga människorna som medverkar och intervjuas i dokumentären. Alla borde sen den! Mamma led av "Münchhausen by proxy" dvs att hon manipulerade sin dotter och hela sin omgivning att tro att hennes dotter va sjuk. Hon fick dottern att lura alla ända sen hon va liten att hon inte kunde gå - att hon va rullstolsbuden och hade alla dessa sjukdomar. Det slutade med att Gipsy inte orkade mer och röjde mamman ur vägen för att slå sig fri. Hon fick välja mellan pest eller kolera helt enkelt. Att vara fast i sin mammas fängelse eller att få sitta i ett riktigt fängelse. Hon valde det hon tyckte va lättast att leva med.

Originaltitel: Green room
Regissör: Jeremy Saulnier
Utgivningsår: 2015
Längd: 95 min

Punkrock-bandet "The Ain't Rights" är på nedgång, men accepterar ett sista-minuten-gig på en vägkrog ute på vischan i Oregon. Giget blir en mardröm när dom snubblar över ett blodigt mord och sedan blir måltavlor för krogägaren och hans affärsbekanta, som vill göra sig av med alla vittnen. Dom är underlägsna i antal och har inga vapen, men lyckas barrikadera sig backstage för att försöka hinna fly.

Usch, detta va ingen film för mig. Sunkiga punkare med sunkiga kläder och sunkiga rum. Usch. Det handlade helt enkelt om punkrockare vs nazister som har en spelning mitt ute i ödemarken där allting går fel. Hela atmosfären är sunkig och jag gillade inte filmen alls. Den har ett otroligt övervåld, men med ganska råa scener som ändå fungerar. Men handlingen va bara för invecklad och rent av tråkig. Jag tror absolut att detta är en "grabbfilm" och att grabbarna älskar den. Men jag gör inte det.

Originaltitel: Baywatch
Regissör: Seth Gordon
Utgivningsår: 2017
Längd: 116 min

Detta är filmversionen av den klassiska tv-serien med samma namn och här får vi som vanligt möta Mitch Buchannon och hans nyanställde, yngre kollega - Matt Brody. Tillsammans med resten av livräddarna vid Emerald Bay visar dom att dom har svårt att hålla jobbet enbart vid stranden och därför bestämmer sig för att gå in undercover när en vacker affärskvinna tycks förstöra friden på stranden.

Jag va rätt skeptisk mot denna film, men den va sjukt bra! Det är en action/komedi som har lagom mycket action och ganska mycket komedi. Tillsammans blir det en jäkligt rolig film! Jag visste inte att skulle vara en komedi, så jag började småle när jag insåg att man skulle ta denna film med en nypa salt! Och jag kan lova att jag skrattade rätt mycket åt dessa underbara, rappa kommentarer som Mitch slår till med. I huvudrollerna får vi se den snygge Dwayne Johnson och den mindre snygga Zac Efron. Självklart får vi även träffa på den riktiga Mitch Buchannon dvs David Hasselhoff och även Pamela Anderson är med en snabbis!