Originaltitel: Open grave
Regissör: Gonzalo López-Gallego
Utgivningsår: 2013
Längd: 102 min

En man vid namn Jonah vaknar i en massgrav av döda kroppar och minns varken vem han är eller hur han hamnade där. Han flyr sin väg och bryter sig in i ett hus, där han möts av en grupp beväpnade och skräckslagna främlingar som också har drabbats av minnesförlust. Nu måste Jonah försöka lista ut vad som egentligen hänt - och varför är datumet 18/4 inringat med rödpenna i alla kalendrar? De inre konflikterna i gruppen måste snabbt skjutas åt sidan när dom ställs inför den yttre fara som orsakade deras tillstånd.

Gud... Jag vet inte vad jag ska säga.. Är mållös helt enkelt. På den första halvan av filmen va det bara en massa frågetecken som surrade i mitt huvud. Förstod ingenting och det va nära gränsen till en tråkig och händelselös film. Men i den andra halvan av filmen steg spänningen mer och mer. Frågorna fick svar, långsamt med säkert, och det började verkligen bli en BRA film. Och för en gång skulle va slutet bra. Jag blev förvånad. Dels för att filmen vände så efter halva tiden, och dels för allt som hände. Kan inte avslöja så mycket. Men en sevärd film!

Originaltitel: Never let me go
Regissör: Mark Romanek
Utgivningsår: 2010
Längd: 103 min

Vi får först följa Kathy, Tommy och Ruth år 1978 när de är 11 år gamla. Dom verkar tilll en början vara vanliga föräldralösa, men det dröjer inte länge innan små detaljer får oss att ana att det är något speciellt med barnen på skolan Hailsham. Dom är födda och uppfostrade som donatorer. I deras värld går livet ut på att dom ska donera sina organ till behövande - för att slutligen somna in och aldrig mer vakna. Sitt öde har dom känt till så länge dom kan minnas och hur tragiskt det än kan tyckas vara finns det ingen anledning att ifrågasätta det som är den enda verklighet dom känner till.

Jag tycker denna filmen va så kass. Den är långtråkig, seg och trist. Men det är också en film som rör frågor om ny vetenskap inom sjukvården, när vår vilja att rädda liv går över gränsen. Vad kommer hända i framtiden? Kommer vi kunna klona våra inre organ för att hjälpa andra? Jag stör mig på att upproret aldrig kommer. Vem vill leva så liksom? Att leva en kort stund, för att donera sina organ till andra så att DOM ska få leva medan man själv dör? Jag undrar varför ödet bara accepteras. Bläh.

Originaltitel: Kuroyuri danchi
Regissör: Hideo Nakata
Utgivningsår: 2013
Längd: 106 min

Studenten Asuka har just flyttat med sin familj till ett lägenhetskomplex. Den första natten i sitt nya rum hör hon rivande ljud från grannlägenheten, där en gammal man som avsagt sig alla försök till kommunikation bor. Eftersom hon blir orolig för honom går hon in i hans lägenhet, för att hitta honom död. Efter hans död hör hon fortfarande ljud inifrån hans lägenhet. En liten ensam pojke i lekplatsen börjar söka hennes kontakt, och det börjar snart kännas som att saker inte står rätt till.

Den börjar spännande. Jag tänkte direkt att "Detta är en film för mig". Det är en frustrerande film som hinner gå igenom alla grader av "intressant" och "halvbra" innan den beslutar sig för att den lika gärna kan lägga ner. Som sagt, den börjar lovligt, men just för att filmen tar en sådan intressant vändning mot slutet är det en sådan frustrerande besvikelse att se hela filmen gå mot en totalt felkalkylerad final. Helt sjukt. Nej, fy. Rekomenderas inte. 

Originaltitel: Herbie: Fully loaded
Regissör: Angela Robinson
Utgivningsår: 2005
Längd: 101 min

Efter ett långt liv som framgångsrik kapplöpningsbil, hamnar Herbie på den plats där alla bilar hamnar förr eller senare, skroten. Samtidigt slutar Maggie Peyton skolan och i examenspresent får hon en bil av sin far. Men då hennes pappa har ont om pengar blir det inte något fordon direkt från fabriken utan Maggie hänvisas till skroten där hon får välja ut sin drömbil. Herbie som är förtvivlad över sin nya situation ser en chans till räddning och gör allt för att Maggie skall lägga märke till honom. Sekunder innan han blir till plåt upptäcker Maggie honom och tar med sig Herbie därifrån, eller rättare sagt, det är Herbie som tar med sig Maggie och visar tydligt att han är en bil med stark egen vilja om vart färden skall gå. Efter några missförstånd börjar dom båda snart förstå sig bra på varandra och den lilla bilen visar att han inte förlorat något av sin kraft och snabbhet under de år som han stått bortglömd. Vilket är mycket lämpligt med tanke på att Maggie kommer från en välkänd racerföraresläkt och delar detta intresse.

Nja... Jag brukar gilla filmer som gjorts av Disney (tecknade och otecknade), men denna va ganska långtråkig enligt mig :/ Visst, vissa roliga stunder fanns såklart då man skrattade till, men inte många. Sen gillar jag bilar och racing, men jag fastnade tyvärr inte alls för denna film. Vi kollade på denna tillsammans med barnen och Robin gillar denna skarpt, men Mimmi och Kevin va inte heller så värst intresserade :/ Såg den en gång, och förmodligen aldrig mer.

Originaltitel: Escape plan
Regissör: Mikael Håfström
Utgivningsår: 2013
Längd: 115 min

Ray Breslin är en säkerhetsspecialist och arkitekt som designar rymningssäkra anstaliter. Han sätter sig i fängelser för att bryta sig ut och demonstrera deras svagheter. När en CIA-agent erbjuder dubbla det normala arvodet för att testa ett hemligt experimentellt fängelse tar han jobbet, men upptäcker att han blivit ditsatt i ett fängelse specifikt designat för att kontra hans rymningstekniker utan möjlighet till hjälp från utsidan. Nu måste han ta hjälp av en fånge från insidan för att ta sig ut från sin egen konstruktion och rädda sitt liv.

Hmm... jag är väldigt klyven när det gäller denna film. Den är spännande och handligen är bra. Men på något sätt gillade jag den inte riktigt. Dom kunde ha gjort den så mycket bättre. Men den var inte helt utan charm och underhållningsvärde. Det stora plusen är att både Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger är med i filmen. Två legender. Mycket bra. Stör mig faktiskt lite på fimen nu när jag tänker efter... Dom kunde ha gjort den sååå mycket bättre, för som sagt, själva handligen är spännande! Aja. Bättre lyckat nästa gång :)

Originaltitel: The presence
Regissör: Tom Provost
Utgivningsår: 2010
Längd: 84 min

The Presence är en övernaturlig rysare från skaparen av "The Blair Witch Project" berättad i sann Hitchcock-anda. En kvinna åker till ett hus i skogen för att koppla bort omvärlden. Men idyllen bryts när hon upptäcker att någon eller något redan finns på platsen. En vålnad med oklara intentioner börjar spela hennes psyke ett spratt och när hennes pojkvän dyker upp från ingenstans eskalerar situationen till vansinnets gräns.

Vad ska man säga? Det började spännande trist, för att sen en aning bli spännande, för att sen bli långtråkig. När det väl började hände liiiite saker, så blev det skumt, för att sedan ha ett avslut så kasst. Jag tyckte att dom spännande scenerna va verkligen spännande. Men att det skiftade så mycket i spännande, långtråkigt och kasst tog verkligen ner filmen. Jag gillade inte alls denna. När det gäller slutet, så är jag antingen jävligt trög, eller så va verkligen slutet otroligt dåligt.