Originaltitel: Insensibles
Regissör: Juan Carlos Medina
Utgivningsår: 2012
Längd: 100 min

En grupp barn med en okänd sjukdom förs till ett sanatorium ute på landsbygden. Det spanska inbördeskriget är i sina startgropar. Barnen anses vara en fara, inte bara för sig själva utan också för samhället. Dom har fötts utan möjligheten att känna fysisk smärta. Isolerade var för sig i vadderade celler hålls barnen inspärrade. Överläkare upprättar ett rehabiliteringsprogram för barnen i hopp om att lära dom vad smärta är, och hur man undviker det. 

David Martel är neurokirurg, en dag på väg hem från sitt jobb kraschar han med bilen. När sjukhuspersonalen gör allt dom kan för att rädda hans liv upptäcker de att David har cancer, elakartad sådan. Det enda som kan ge honom en chans till överlevnad är en benmärgstransplantation. Benmärgen måste komma från någon av Davids biologiska föräldrar. Han söker han sig djupare och djupare i sitt egna förflutna. För varje genombrott och uppdagad sanning blir hans upptäckter allt mer grymma och vridna.

Hmm.. dom första 60 minuterna skapar bara en massa frågetecken. Jag blev trött på filmen väldigt snabbt och blev arg för att jag inte fattade någonting. Jag blandade ihop saker och fick ingen klartext i någonting. Den sista halvtimmen övergick i spänning och jag började förstå att slutet kommer bli kanon. Minuterna gick och när det nästan va slut blev jag besviken. Några frågetecken uppkom även i slutet och jag bestämde mig för att denna filmen inte va något annat än - kass. Den klassas som "skräck" men jag skulle säga mer thriller... eller drama. För någon skräck va det absolut inte.