Originaltitel: Barely legal
Regissör: Jose Montesinos
Utgivningsår: 2011
Längd: 90 min

Dom tre bästa vännerna och bombnedslagen Sue, Lexi och Cheryl bestämmer sig för att förlora sina oskulder på deras 18-års dag som dom firar exakt samma dag. Dessa tre brudar är bästa vänner med helt olika personligheter. Sue är väldigt kristen, Lexi är väldigt slampig och Cheryl är känslig och dessutom har en pojkvän. Dom ställer till med en brakfest och bjuder in massa med folk till deras poolparty! Men att förlora oskulden även om man är skolans snyggaste tjejer, verkar vara mycket svårare än dom trott!

Lite "American Pie" känsla över filmen, som bjuder på massa sex och skratt! Skönt med en film där det är tjejer som är desperata efter sex och inte killar för en gång skull :P Jag älskar ju såna här "High School"-filmer, så detta va en film i min smak :) OBS: Denna filmen är från 2011. Det finns visst en till film med samma titel som är från 2006 och som handlar om killar. Det är INTE samma film!

Originaltitel: Cassadaga
Regissör: Anthony DiBlasi
Utgivningsår: 2011
Längd: 108 min

Den dövfödde kvinnan Lily är förtvivlad över sin lillasysters olyckliga död och söker tröst i en andlig gemenskap. Men istället för avslut får hon påhälsning av en mördad kvinnas hämndlystna ande. Lily dras in i en kapplöpning mot tiden för att avslöja dom mystiska omständigheterna kring kvinnans död - något som tvingar henne ansikte mot ansikte med den sadistiska seriemördaren "Geppetto". Syner blir starkare och hemskare, och Lily känner att hon nu måste arbeta fort för att ta reda på sanningen.

Jag smågillade denna film. Önskar den vore mer "hemskare", men den dög faktiskt! Filmen har en bra story och har väldigt många bra stunder, men det känns som om allting händer samtidigt och krockar, och det blir lite för mycket och lite för rörigt. Ibland blev jag vilseledd och det tog ett tag att hitta tillbaka till storyn igen. Jag vet inte varför dom blandade in lite för mycket men skit samma. Filmen va en "mysig" skräckfilm i en mild grad.

Originaltitel: Hugh Hefner: Playboy, activist and rebel
Regissör: Brigitte Berman
Utgivningsår: 2009
Längd: 124 min

Ett intimt porträtt av den frispråkiga och extravaganta grundaren av Playboyimperiet - Hugh Hefner. Med humor och insikt fångar filmen Hefners kamp med staten, en regering som påståtts ha drivit hans sekreterare till självmord, och den kristna högern, via hans oräkneliga insamlingar och donationer till det Demokratiska partiet och hans outtröttliga kamp för homosexuellas rättigheter. Följ med på en resa genom Hefners liv, innan han till sist fick sitt Playboy Mansion.

Fy vilken tråkig film. Denna handlar ju om hans liv INNAN Playboy Mansion, och filmen är helt enkelt bara tråkig. Man får se lite av hur han bygger upp själva Playboy-namnet, men jag hade velat veta mer om just den resan. Inte om hans politiska tråkiga liv. Hefner är en riktig snuskhummer, men han är fan väldigt skicklig på det han sysslar med / sysslade med. Under filmens gång så intervjuas Gene Simmons ett par gånger, men seriöst? Vad ska han bidra med till filmen egentligen? Känns som om dom bara fyllt ut tiden med massa trams. Ingen film jag rekommenderar.

Originaltitel: The fault in our stars
Regissör: Josh Boone
Utgivningsår: 2014
Längd: 126 min

Hazel och Gus är två tonåringar som möts i en stödgrupp för cancersjuka. Hazel är deprimerad eftersom hon är en tickande bomb som väntar på att dö medan Gus har besegrat cancern men förlorat ett ben på kuppen. Deras gemensam nämnare, cancern, för dom närmare varandra och innan dom vet ordet av det har kärlek börjat uppstå och Hazel börjar då också se ljuset i vardagen trots alla motgångar. Dock vet dom båda två att när som helst kan Hazel dö. Är det värt att inleda ett förhållande trots deras enorma kärlek till varann?

Filmens svenska titel är "Förr eller senare exploderar jag", för er som har hört det namnet istället. Jag gillade inte denna film. Tyckte den va tråkig, men drama är ju inte riktigt min genre. Dock är historien romantisk och sorglig på samma gång, och jag förstår dom som fäller tårar till denna film. Filmen va... väldigt snabb om man säger så. Allt hände snabbt. Antagligen ville kanske regissören få med så mycket som möjligt, men då kunde han väl gjort filmen längre? Däremot är det en "härlig" tvist i filmen. Jag älskar ju såna vändningar, trots att det inte va min typ av film. Den gick att titta på iallafall. 

Originaltitel: Holidays
Regissör: Många olika
Utgivningsår: 2016
Längd: 105 min

Holidays är en antologfilm som ger oss en mörk sida av våra älskade högtider. Det börjar med Alla hjärtans dag för att sen fortsätta med St Patrick´s Day, Påsk, Mors dag, Fars dag, Halloween, Jul och Nyår. Istället för skratt och glädje på dessa dagar så ersätts det med skräck och hemskheter. Dom Amerikanska högtiderna är kända för överdrivna utsmyckningar och dom går verkligen in för traditioner. Men det dom inte räknar med, är att det även kan bli mycket blodigt...

Detta är en film med nio stycken kortfilmer om högtiderna. Kortfilmerna har ingenting med varann att göra, utan det går i egna spår. Jag blev mycket besviken. Fy fan vilken skit. Det märks att dom ville få in mycket på kort tid, då dessa kortfilmer endast pågår i 10-15 minuter. Det blir bara skit av allting. Visst, vissa av kortfilmerna är bättre än andra, och hade dom gjort en hel film av dom bra kortfilmerna så hade det säkert kunna bli något bra! Men detta är iallafall en rulle som luktar ordentligt med kobajs. 

Originaltitel: Crossroads
Regissör: Tamra Davis
Utgivningsår: 2002
Längd: 93 min

Dom tre bästa barndomsvännerna Lucy, Kit och Mimi gled ifrån varandra när dom började High School. Men under avslutningsfesten några år senare bestämmer dom sig att resa tvärs över USA till Los Angeles tillsammans. Nästan utan några pengar alls i fickan, utan att ha någon egentlig resplan, men med massor av drömmar i bagaget får dom lift av Mimis snygge och gåtfulle vän Ben i hans häftiga Buick från 1973. Dom ger sig ut på en resa som kommer att förändra deras liv för alltid.

Filmen med Britney Spears. Trodde hon skulle va kass som skådis, men jag blev positivt överraskad. Hon är duktig både på scen och på film. I scenen i början visas dom tre kompisarna som barn, och jag tyckte att dom verkligen hade hittat en person som skulle spela Britney i 7-8 års åldern, som va otroligt likt den vuxna Britney! Sen läste jag på nätet att det visst är Britneys lillasyster som spelar den rollen :P Inte konstigt att det va likt. Filmen är okej. Det är en film som vänskap och att hitta tillbaka till varannda. Väldigt mysig film faktiskt där vi ser Dan Aykroyd som spelar Britneys pappa.

Originaltitel: Big hero 6
Regissör: Don Hall & Chris Williams I
Utgivningsår: 2014
Längd: 102 min

Hiro Hamada är ett trettonårigt geni som ägnar alldeles för mycket tid på olagliga robotfighter. Hans storebror Tadashi vill att Hiro ska börja på teknologiuniversitetet. Hiro tycker själv att han är för smart, men går till slut med på att söka stipendium. Samma dag som Hiro blir antagen dör Tadashi i en tragisk olycka och plötsligt befinner sig hela staden San Fransokyo i fara. Hiro får tröst av Tadashis stora uppfinning: hälsorådgivaren Baymax, en uppblåsbar robot som scannar, diagnoserar och hjälper alla som uttrycker smärta. För att undanröja hotet mot San Fransokyo tar Hiro hjälp av Baymax och sina kompisar från universitetet. Med ett antal högteknologiska "uppgraderingar" förvandlas Hiro och hans vänner till ett annorlunda superhjältegäng som får namnet Big Hero 6.

Jag är besviken. Disney i all ära, men denna va verkligen inte bra. Tycker den börjar bra, men sen ballar den ut och blir någon "superhjälte-helt-plötsligt"-smörja. Det är dock ganska roligt att karaktärerna ska föreställa japanska animé karaktärer, men det hela utspelar sig i San Fransisco (med namnet San Fransokyo). Förstår inte riktigt grejen med vad Disney menar med det, men det är ganska komiskt. Det positiva med filmen är ju självklart Baymax. En söt Michelin-liknande figur som är ganska kul :) Såg filmen en gång, och lär nog inte se den igen.

Originaltitel: Perkins 14
Regissör: Craig Singer
Utgivningsår: 2009
Längd: 95 min

Som sexåring bevittnar Robert Perkins hur hans föräldrar blir brutalt mördade. Det här gör att han blir smått mentalt störd. Han fortsätter sitt liv med en fanatisk tanke att mördaren ska komma tillbaks och mörda honom också. Som vuxen så kidnappar han fjorton personer ifrån sin hemstad och hjärntvättar dom. Syftet är att han ska ha dom som mordiska livvakter som ska göra allt för honom. Tyvärr så hamnar Robert i fängelse och polisen lyckas inte kontrollera galningarna som attackerar en liten stad.

Jag har sett denna filmen innan och då gillade jag den. Men nu när jag såg den igen så blev jag bevsviken. Jag gillar inte zombiefilmer överlag - men denna va ändå "okej". Historien är hemsk, men än dock överdriven. Att dom förvandlas till zombier är lite över vad jag gillar. Annars hade filmen varit sjukt bra! Varje dag blir barn kidnappade. Sen händer allt med dom. Att bli inlåst och uppvuxen i ett litet rum är det inte första gången vi ser. Men att bli en zombie pga det kan vi skippa. Filmen är ändå okej.