Originaltitel: Amanda Knox
Regissör: Brian McGinn & Rod Blackhurst
Utgivningsår: 2016
Längd: 82 min

Rättfärdigt dömd eller oskyldigt inlåst och uthängd inför världen? Fallet Amanda Knox har delat en hel värld. När 20-åriga amerikanen Amanda Knox flyttade till Perugia i sitt drömland Italien för att plugga trodde hon som så många sprudlande glada utbytesstudenter att livet började nu. Hon kunde inte ha haft mer fel. En morgon hittas hennes rumskompis - 22-åriga brittiskan Meredith Kercher - i en stor blodpöl, våldtagen och brutalt knivmördad i deras hus. Blod i handfatet, på duschmattan och krossade fönster. Misstankarna riktades snabbt mot Amanda och hennes pojkvän. Åklagaren tyckte sig ana att allt inte stod rätt till - trots att en annan man vid namn Rudy Guede kunde kopplas till platsen med dna-bevisning. Dock dömdes Amanda och pojkvännen till fängelse.

Denna dokumentär va sådär faktiskt. Amanda Knox samt pojkvännen är med i dokumentären själva och ger sin sida av historien men jag vet inte... Amanda verkar så konstig. Hela historien är konstig. Även om dom till slut rentvåddes och att Rude Guede dömdes, så är jag faktiskt rätt osäker på allting. Jag tror Amanda hade nånting med saken att göra faktiskt. Kanske inte pojkvännen men definitivt Amanda. Detta är en historia som man själv får avgöra om det va rätt gärningsman som åkte dit eller inte. Men jag tyckte dokumentären va rätt lam.

Originaltitel: Captive for 18 years: The Jaycee Lee story
Regissör: Nick London
Utgivningsår: 2009
Längd: 49 min

Den 10 juni 1991 kidnappades Jaycee Dugard - som bara va 11 år då hon va på väg till skolbussen - av en dömd sexförbrytare vid namn Phillip Garrido och hans fru Nancy i South Lake Tahoe i Kalifornien. Flera barn samt hennes styvpappa Carl Probyn blev vittnen till kidnappningen men sökningarna gav ingen träff. Jaycee utnyttjades sexuellt och födde två barn i fångenskapet. Efter 18 fruktansvärda år hittades hon levande och blev äntligen fri.

Fy fasiken vilken hemsk dokumentär. Jag va 6 år när detta hände och minns såklart ingen av detta försvinnande trots att mer eller mindre hela världen rapporterade om det. Däremot känner jag igen bilden av Jaycee som spreds, men den kan jag likväl ha sett i vuxen ålder nånstans. Dokumentären är skitbra, det som är så synd är att Jaycee inte är med och ger sin version av det hela utan det är styvpappan Carl som står för hennes talan. Många vågar tala ut om det som hänt annars. Men jag förstår samtidigt traumat och skammen. Stackars flicka, och stackars hennes barn.