Originaltitel: Tell-tale
Regissör: Michael Cuesta
Utgivningsår: 2009
Längd: 92 min

I staden Providence sker ett bestialiskt mord. En man och hans fru blir brutalt mördade i sitt hem. Mannen är organdonator och hans hjärta hamnar hos en ensamstående man vid namn Terry Bernard. Strax efter operationen börjar Terry att se blickar av den mördade mannens sista tid i livet. Han börjar se dom brutala morden som mannen och hans fru fick genomlida och han får även se ansikten på mördarna. Inom några dagar känner Terry hur hatet och orättvisan växer i hans kropp. Hack i häl av en polisdetektiv letar Terry upp varenda en av dom som va med när morden skedde. 

Nja. Denna film va faktiskt inte så bra som den låter. Den är överdriven och går i helt fel riktning. Jag tycker att själva handlingen om att han försöker ta ut hämnd är fel. Den borde gå åt det andra hållet istället - att han vill hämnas på mördarna genom att sätta dit dom - och inte på det sättet han gör det. På grund av detta blir handligen oerhört överdriven och han beter sig bara helt skumt åt. Den hade kunnat bli bra, men tyvärr så dyker den rätt ner i botten istället.

Originaltitel: Two wrongs
Regissör: Tristan Dubois
Utgivningsår: 2015
Längd: 88 min

Sarah Harris är en ensamstående mamma som kämpar för att få ihop familjelivet. Hon jobbar som sjuksköterska inom hemtjänsten och har fått en ny, mystisk patient som inte vill uppge sitt personnummer. Sarah vill kolla upp den här patienten men fortsätter sitt jobb som hon alltid har gjort. Men så en dag händer något fruktansvärt - Sarahs dotter blir bortförd av okända personer. Sarahs måste göra allt hon kan för att rädda henne.

Shit vilken bra film detta va! Den är spännande och fruktansvärt hemsk! Alla föräldrars mardröm är väl att ens barn ska bli kidnappade av okända personer som bara vill folk illa. Herre gud vilken panikångest man skulle ha. Men jag kunde inte låta bli att tycka synd om gärningsmannen / gärningsmännen trots att jag mycket väl vet vems fel allt detta va. Men hela historien va så otroligt tragisk så jag kunde helt enkelt inte låta bli. Filmen är verkligen skitbra och jag rekommenderar den starkt!

Originaltitel: Akmareul boattda
Regissör: Kim Ji-woon
Utgivningsår: 2010
Längd: 141 min

När en seriemördare dödar den hemlige agenten Soo-hyuuns gravida flickvän (samt en pensionerad polischefs dotter) slår hans egna ondska tillbaka mot honom. Linjen mellan gott och ont suddas ut och Soo-hyuun ger sig ut på jakt efter en psykopatiska mördaren. Han lovar sig själv att hitta mördaren till varje pris, ävenom det betyder att han själv måste bli ett monster. Detta är början på en sadistisk katt-och-råttalek.

Detta är en mycket bra koreans film. Den är dock otroligt rå och brutal så att innehållet till och med fick klippas till för att den skulle tillåtas i hemlandet. Det ska finnas två versioner, och den kortare versionen ska vara mer brutal och innehålla mer våldsamma scener. Jag såg den längre "klippta" versionen, och förstår inte hur den andra versionen kan vara mer brutal. Men jag är sugen på att se den ändå. Även om filmen är spännande så är det vissa handlingar av huvudpersonen som får mig att fundera. Men vad hade man själv gjort om den man älskar blir mördad?

Originaltitel: Die
Regissör: Dominic James
Utgivningsår: 2010
Längd: 88 min

Sex för varandra främmande människor vaknar inlåsta och chockat oförstående i ett cellkomplex. Snart anländer en mystisk man, som under hot tvingar dom att delta i ett experiment han kallar "rättegångarna". En efter en måste deltagarna låta tärningen avgöra ödet för en annan medfånge. Ett turligt kast innebär frihet, ett olyckligt kast innebör döden. Och medan dödsångesten sprider sig, börjar ett dunkelt motiv att uppenbara sig.

Jag tyckte inte om denna film. I början står det att detta hänt på riktigt, vilket jag är lite skeptisk mot. Filmen är väldigt förvirrande och rent av tråkig emellanåt. Tempot är för långsamt. Och enligt min åsikt kunde deras "öden" vara värre. Det nådde inte riktigt fram så att säga. Samtidigt pågår en polisutredning i filmen vilket man kunde ta bort helt från filmen då det bara tog upp onödig tid. Filmen låter jättebra när man läser om den, men i själva verket va den bara tråkig.

Originaltitel: Bereavement
Regissör: Stevan Mena
Utgivningsår: 2010
Längd: 103 min

År 1989 kidnappades den sexårige Martin Bristoll från sin gunga på bakgården till sitt hem i Minersville Pennsylvania. Graham Sutter, en psykotisk enstöring, höll Martin fängslad på sin förfallna grisfarm och tvingade honom att bevittna och delta i outsägliga fasor. Samtidigt försvinner unga kvinnor på löpande band. När Martin råkar upptäckas av en tonårstjej som är nyinflyttad hos sin farbror, gör hon allt för att få reda på vem pojken är och vad han gör i den förfallna byggnaden.

Detta va en helt okej thriller faktiskt. Den är ganska grotest, så man bör tåla lite när man kollar på denna. Det är så skrämmande att såna här kinappningar sker så ofta och så ENKELT. Jag undrar om det då är bättre att då mördad än att hållas tillfångad och inlåst i år eller tills förövaren tröttnat på en. Mannen i denna film visar verkligen hur psykiskt sjuk han är - nästan till överdrift. Slutet blev jag otroligt besviken på, men annars är filmen helt okej!

Originaltitel: The visit
Regissör: M Night Shyamalan
Utgivningsår: 2015
Längd: 94 min

Efter ett häftigt och hastigt gräl lämnar dottern sina föräldrar för gott. Femton år går, och hon hinner skaffa två barn. Morföräldrarna kontaktar dottern och ber om att få träffa sina barnbarn Becca och Tyler. Lyckliga och förväntansfulla åker barnen till sina morföräldrars isolerade farm i Pennsylvania för en veckas besök. När barnen upptäcker att något inte står rätt till med det äldre paret, verkar deras chanser att ta sig tillbaka hem bli mindre för varje dag.

Alltså... denna va fan skitbra. Spänningen byggs upp och man vill så gärna veta vad det är för fel på morföräldrarna! Mot slutet får man sig en chock - över att det sker och även HUR det kunde ske. Historien är kanske lite "overklig", men den får faktiskt toppbetyg av mig. Man får helt enkelt acceptera att såna här saker faktiskt kan ske. Filmen blir så otroligt obehaglig! Hela filmen är filmad i så kallad "found footage" eftersom barnen gör en "dokumentär" om deras besök hos morföräldrarna.

Originaltitel: Los sin nombre
Regissör: Jaume Balagueró
Utgivningsår: 1999
Längd: 102 min

Fem år efter att en ung flicka blivit mördad, och då hennes mamma äntligen börjat komma över sorgen, ringer telefonen hos mamman. En röst i andra änden säger: "Mamma, det är jag… kom och hämta mig". Med hjälp av en f.d polis och en journalist ger sig mamman ut på en desperat jakt efter den hemska sanningen. Jakten tar henne till ställen hon inte ens i sina värsta mardrömmar kunde tro existerade. Men hoppet om att dottern trots allt är vid liv får henne att fortsätta.

Nja. Själva handlingen är bra och filmen är spännande - fram tills dom hittar flickan. Sen spricker hela filmen. Vad hemskt det måste va att tro att någon är död så länge (särskilt en nära anhörig) som sen visar sig leva. Jag har själv haft den återkommande drömmen att en avliden nära person till mig helt plötsligt dyker upp som en levande efter många år. Jag kan fortfarande känna den känslan i kroppen, trots att det bara är en dröm. Den känslan är hemsk. Filmen hade kunnat bli bra om dom hade ändrat på slutet. Förstår inte varför man måste förstöra alla filmer med överdrivna, kassa slut.

Originaltitel: Diary of a serial killer
Regissör: Andy Hurst
Utgivningsår: 2008
Längd: 85 min

Journalisten Laura Nelson hittar sin döda mamma. Mammans huvud är näst intill helt avhugget och Laura har sen dess både mardrömmar men även hämndbehov. Några år senare börjar en seriemördare avrätta kvinnor. Han kopierar dom mest kända mördarna i historien som Ted Bundy, Ed Gein och Richard Ramirez. Han har studerat dom alla väl och gör inga misstag i sina mord. Polisen tillkallar Laura för att hjälpa till med morden då det verkar som om det är samma mördare som mördade hennes mamma - en copycat. När Laura börjar komma mördaren på spåret börjar ett farligt psykologiskt spel.

Fy vilken dålig film. Den lät så himla spännande när jag köpte den. Hur intressant är det inte med seriemördare liksom? Men filmen faller platt fram. Man fokuserar inte så mycket på morden, utan mer på Lauras arbete vilket inte passar sig i denna typ av film. Skådespelarna är inget att hurra för heller. Filmen är drygt 80 minuter lång, men dom hade lika väl kunnat förkorta den till 30 minuter. Långdragen och tråkig. Inte konstigt att filmen bara kostade 10 kr.