Originaltitel: Sisters
Regissör: Douglas Buck
Utgivningsår: 2006
Längd: 90 min

Dom siamesiska tvillingarna Angelique och Anabelle separeras efter födseln. Tyvärr leder denna separation till komplikationer senare i livet. En reporter bevittnar ett hemskt mord och blir ihoptrasslad i ett mysterium som involverar dom siamesiska tvillingarna. Vid djupare gärvning upptäcker reportern att en av tvillingarna är tvingad till att leva under hård press med en kontrollerande psykiater.

Men herre gud. Varför börja en film bra och spännande för att sen rasera allting i slutet? Filmen va mycket spännande rakt igenom men dom sista 20 minutrarna va KATASTROF! Blurrig, snurrig och tvisten dom försöker dra till med blir mer misslyckad än någonsin. Hade dom bara följt spåret och utvecklat det perfekta slutet så hade denna film varit kanon! Men den snubblar verkligen vid mållinjen.

(OBS: Hittade ingen trailer till filmen)

Originaltitel: Deadgirl
Regissör: Marcel Sarmiento & Gadi Harel 
Utgivningsår: 2008
Längd: 101 min

Visst är det roligare att dricka bärs än att gå till skolan där man blir betraktad som en töntig förlorare? Rickie och JT tycker precis så. Dom struntar i plugget och beger sig till ett nedlagt mentalsjukhus för att härja. I källaren hittar dom något makabert som först förgyller deras vänskap, för att sedan krossa den. Dom finner något konstigt, sexigt, fastbundet... och inte nog med det, så dödar JT varelsen tre gånger... men den lever ändå. Nu bestämmer sig grabbarna för att dom fått sin första sexslav. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Denna filmen ligger i kategorin skräckkomedi, men jag ser ingen skräck i det hela och absolut inte någon som helst komedi. Den är bara skum och korkad. Omanliga karlar som känner makt över nån zombiebrud som dom kan ha fastbunda för sig själva och göra vad dom vill med. Denna film äcklade fan mig. Filmen är riktigt förnedrande mot alla våldtäcksoffer i världen. 

Originaltitel: Resolution
Regissör: Justin Benson & Aaron Moorhead
Utgivningsår: 2012
Längd: 93 min

Mike är en rejäl familjeman som tar sig an att rädda sin barndomsvän Chris från hans drogmissbruk, efter att ha fått en film skickad till sig där Chris visar upp sina värsta sidor. Mike ser filmen som ett rop på hjälp och reser till Chris hus för att stödja honom i avtändningsprocessen. Under tiden börjar märkliga personer dyka upp i huset, och när Mike hittar undangömda dagböcker, VHS-kassetter och filmrullar, som Chris är oskyldig till, inser dom båda att drogmissbruk är deras minsta problem just nu.

Man har nerverrna på spänn under hela tiden och man vill bara se vad som händer härnäst. Genren är skräck/thriller men just själva skräck-delen såg jag inte mycket av. Den är mystisk och väl gjord. Jag fick kalla kårar ett par gånger och den känslan är fruktansvärt härlig :) Men slutet blev en stor besvikelse. Jag fattade ingenting av slutet faktiskt. Dom kunde ha gjort det så mycket bättre. Detta blev bara ett stort frågetecken och när jag Googlade lite på filmen och rescensioner, så verkar ingen förstå slutet. Ett stort minus för det.

Originaltitel: The last house on the left
Regissör: Dennis Iliadis
Utgivningsår: 2009
Längd: 110 min

Samma dag som hon anländer till familjens avlägset belägna sommarhus, kidnappas Mari och hennes vän Paige av ett gäng psykopater: Krug, som nyss rymt från fängelset, hans psykiskt störda flickvän Sadie, sadistiske bror Francis och hjälplöse son Justin. Den skräckslagna Mari lämnas att dö och hennes enda chans att överleva är om hon lyckas ta sig tillbaka till sina föräldrar John och Emma. Hennes angripare söker, ovetandes, skydd på den enda plats där dom skulle vara trygga - hemma hos Maris föräldrar. Och när dom får reda på det fruktansvärda som hänt, får dom tre främlingarna förbanna den dag dom sökte skydd i just det huset.

Denna filmen va bra - men inget mer. Är en film jag bara ser en gång tror jag, även om jag tycker att den va bra. Detta är en remake av skräckmästaren Wes Cravens film med samma namn. Filmen är grov och otäck på sina håll och det känns alltid oerhört bra att se offer slå tillbaka ordentligt för en gång skull :) Den har en intensiv tempo samt en spännande känsla genom hela filmen, så det blir lixom aldrig tråkigt. Men på något sätt fastnade jag inte riktigt för den ändå. Konstigt men sant.

Originaltitel: The stepfather
Regissör: Nelson McCormick
Utgivningsår: 2009
Längd: 103 min

När Michael Harding kommer hem från militärskolan upptäcker han att hans mamma är nykär och har flyttat ihop med sin nya pojkvän David. Allt eftersom dom två männen lär känna varandra blir Michael alltmer misstänksam mot mannen som alltid tycks vara redo att räcka ut en hjälpande hand. Är David verkligen den man som Michaels mamma drömt om, eller kan det vara så att han döljer en mörk sida? David (som han kallar sig) är besatt av att hitta den perfekta familjen. När det misslyckas mördar han hela familjen, skaffar sig en ny identitet och går vidare till nästa familj.

Detta är en remake av filmen "The Stepfather" från 1987. En mycket bra film! Jag har inte sett originalet, men denna gillade jag skarpt. Den är spännande hela filmen igenom och man sitter på nålar och väntar på vad som ska hända härnäst. Det som jag tycker är konstigt, är att filmen klassas som "skräck".... vilket jag absolut inte håller med om. Det är en thriller enligt mig. Öppningsscenen är väldigt bra, och det är viktigt för mig för att bli intresserad av filmen. 

Originaltitel: The watcher
Regissör: Joe Charbanic
Utgivningsår: 2000
Längd: 97 min

FBI-agenten Joel Campbell har misslyckats med att gripa en seriemördare och flyttar från Los Angeles till Chicago. Den psykotiske mördaren, David Allen Griffin, smyger sig på och fotograferar sina offer innan han stryper dom. Campbell går på medicinering mot akut stress och besöker också psykiatern Polly, men han undviker kontakter med världen utanför. Campbell upptäcker att mördaren spårat upp honom och nu börjat mörda kvinnor i Chicago. Mördaren sänder bilder av offren till Campbell och vid vilken tidpunkt dom ska dö. Griffin sporrar Campbell till att gripa honom. När Campbell tas in på sjukhus för sina misslyckade försök att hindra dom två sista morden, kidnappar Griffin Polly. 

Jag startade, jag såg, jag glömde. Jag tyckte ärligt inget speciellt om denna. Den va alldeles för långsam för min smak. Jag brukar ha tålamod med filmer, men denna va to way in the sky. Handlingen va väl okej - om dom hade gjort tempot snabbare. Allt med seriemördare går hem hos mig egentligen. Keanu Reeves är inte heller i min smak, så det gjorde inte saken bättre. 

Originaltitel: Panic button
Regissör: Chris Crow
Utgivningsår: 2011
Längd: 95 min

Fyra personer vinner en fullt betald resa till New York via den norskutvecklade sociala nätverkstjänsten "All2gethr.com". Dom träffas på flygplatsen och bekantar sig kort innan det bär iväg till det privata jetplan som skall ta dom över till London. Väl ombord på planet erbjuds ungdomarna att deltaga i en tävling där fina priser utlovas. Dock visar det sig snart att det är något mycket allvarligare än "fina priser" som står på spel...

Fyyy... denna film gav mig riktigt kalla kårar. Och den är baserad på riktiga händelser. Filmen håller en naglad i stolen och väcker tankar kring hur privata vi egentligen är på nätet. Filmen va ryslig och jävligt obehaglig. Den påminner endel om Saw-filmerna men den utspelas mer eller mindre endast på planet. Men vilken sjuk grej... Och det kan fan hända.. Slutet va väl sådär. Den slutade ju som jag hade förväntat mig, men det allra, allra sista va ganska kasst.

Originaltitel: Les salauds
Regissör: Claire Denis
Utgivningsår: 2013
Längd: 100 min

Marco återvänder till Paris för att hjälpa sin syster Sandra. Hennes man har begått självmord, familjeföretaget har gått i konkurs och dottern har fått stora problem. Sandra skyller olyckorna på affärsmannen Laporte. Marco bestämmer sig för att hämnas, men är inte beredd på dom familjehemligheter som kommer upp till ytan. Hemligheter som som förstör både sikt och insikt… 

Herre min Gud vilken kass film :S När man läste om filmen verkade den jättebra! Jag såg dock endast 40 minuter, sen stände jag av... Jag fattade absolut ingenting. En fransk skitfilm va detta, rent ut sagt. Vet vet, jag kanske hade gillat den om jag såg klart den? Men fattar jag inte nånting av dom första 40 minuterna, så kände jag att jag nog inte kommer fatta dom resterande minuterna. Så jag stängde av.