Originaltitel: Identity
Regissör: James Mangold
Utgivningsår: 2003
Längd: 90 min

Tio människor hamnar av en slump på ett ödsligt motell mitt i ödemarken. Då det är oväder och vägarna är översvämmade kan heller ingen av dom ge sig av därifrån. Därefter dröjer det inte länge innan dom börjar dö, en efter en. Parallellt får man följa en slags mindre rättegång om huruvida en seriemördare, dömd till döden, ska benådas eller ej av medicinska skäl då den dömde tycks lida av personlighetsklyvning.

Konstig film. I början är den faktiskt bra. Men ju längre in i filmen man kommer, så blir det bara mer skruvat :/ Slutet är inte heller en favorit måste jag säga... Dom hade kunnat göra denna film tusen gånger bättre om dom hade vridit och vänt lite på slutet. Ett plus är iallafall att snyggingen John Cusack spelar en av huvudrollerna i denna film! Jake Busey är också med i filmen, och jag HATAR den skådespelaren, samtidigt som jag tycker han är charmig och bra! (Knäppt, jag vet).

Originaltitel: Saw
Regissör: James Wan
Utgivningsår: 2004
Längd: 100 min

Filmen kretsar kring Adam och Lawrence, två män som vaknar kidnappade och fastkedjade i ett förfallet badrum. Dom båda männen får instruktioner via ett kassettband - den ena av dom får berättat att han måste fly från badrummet, medan den andra blir tillsagd att döda den andra mannen innan en viss tid, annars kommer hans familj att dö. Dessa är dom "regler" i det "spel" dom är med i. Samtidigt försöker kriminalare att utreda och gripa hjärnan bakom detta "spel".

Mycket bra film. Jag älskar alla dessa Saw-filmer, men ettan är den bästa helt klart. Bisarra scener, som lätt kan hända i verkligheten. Och vad fan skulle man göra om man är i dessa situationer egentligen? Bara tanken får mig att rysa ordentligt. Jag gillar konceptet att det faktiskt inte är en viss person som är mördare. För han MÖRDAR ju faktiskt inte sina offer. Vill inte tala om för mycket, för det finns säkert (konstigt nog) folk som inte sett dessa filmer. Och har ni inte sett dom - se dom!

Originaltitel: The call
Regissör: Brad Anderson
Utgivningsår: 2013

Längd: 94 min

Någon gång har man väl undrat hur det är att sitta och lyssna på dessa 911-samtal där någon tampas med mördare, tjuvar eller annat otyg. Jordan är en erfaren 911-operatör som bryter ihop när hon misslyckas att rädda en flicka som ringer in när en psykopat bryter sig in i hennes hus. Ett halvår senare får hon ett liknande samtal från tonåringen Casey som ligger i en galnings baklucka på väg mot en troligen säker död. Nu börjar en hetsig jakt på liv och död för att hitta bilen och rädda Casey.

En helt underbar thriller! Man sitter som på nålar genom HELA filmen! Denna film va över mina förväntningar faktiskt. Tyckte att den lät bra, men inget mer. Men sen när jag såg den så tappade jag hakan! Kanon thriller faktiskt! Mycket spänning och några äckliga scener. Usch :) Rekommenderas!

Originaltitel: In a dark place
Regissör: Donato Rotunno
Utgivningsår: 2006
Längd: 90 min

Skräckthriller om Anna, en lärarinna som inte får vara kvar på sitt jobb pga en idiot till chef. Istället tar Anna jobb som barnflicka i Bly House åt två rikemansbarn. Snart får hon reda på att sonen hon passar har relegerats från skolan på grund av ett hemskt brott, och att den tidigare anställda på hennes post försvann under mystiska omständigheter. Anna kämpar snart mot onda krafter från andra sidan graven. Hon måste rädda barnen från det hemska som jagar dom.

Men herre gud! Vad fan va detta för jävla film? Börjar okej, och man tror att den ska bli spännande. Men filmen ballar ur TOTALT. Väldigt, väldigt värdelös film. Det finns ingen röd tråd utan handlingen är väldigt "lite plock här, lite plock där". Och slutet ska vi inte ens prata om. Man fattar ingenting när filmen väl är slut. Huvudrollen görs av LeeLee Sobieski och jag gillar henne i andra filmer, men i denna film är hon så kass. När hennes rollfigur ska bli "galen och helt från vettet" så skrattade jag. Gud vad dålig hon är i den rollen. Hon kan absolut inte spela vissa känslor. Helt värdelös film.

Originaltitel: I spit on your grave
Regissör: Steven R Monroe 
Utgivningsår: 2010
Längd: 96 min

Jennifer Hills tar en paus från storstaden och hyr en stuga ute i skogen för att börja skriva på sin nya bok. Hennes närvaro i den lilla staden gör att en grupp män får upp ögonen för henne. Dom bryter sig in i stugan för att skrämma henne, men det hela urartar till en natt av misshandel, tortyr och våldtäkt. Jennifer blir lämnad att dö, men överlever mot alla odds. Och hon har bara en tanke i huvudet. Hämnd. Hon bestämmer sig för att männen som gjort henne så illa ska få smaka på sin egen medicin - fast hundra gånger värre.

Åh jag älskade denna film! Jag trodde att jag hade sett den innan, men det hade jag visst inte. Den är oerhört rå och brutal men samtidigt väldigt underhållande och otroligt smutsig, men det gör hela charmen med filmen. Hade jag kommit undan all straff som väntar efter att man hämnats på människor som skadat en rejält, så hade ta mig fan jag gjort likadant. Jag hade absolut tagit ut hämnd och min ilska på idioter som gjort mig något så fruktansvärt illa. Eller någon i min familj. Payback is a bitch! 

Originaltitel: Ils
Regissör: David Moreau & Xavier Palud
Utgivningsår: 2006
Längd: 77 min

Lucas och Clementine är ett par i trettioårsåldern från Frankrike, som tillfälligt bor i ett stort och gammalt hus i en förort till Bukarest, Rumänien. Dom bor där fridfullt och lyckligt ända tills en natt då allting förändras. Telefonen ringer och i andra änden hörs konstiga ljud. Dom ser folk & dom blir livrädda, med råge. Mardrömmen har just börjat. Baserad på verkliga händelser.

Mycket knasig film. Jag brukar gilla att filmer är baserade på verkliga händelser, men denna film satte inga spår i mig. Det hände inte så värst mycket egentligen. Det va någon/några i deras hus som uppenbarligen försökte mörda dom. Det blev en liten tvist i slutet, när man fick reda på vilka det va som försökte mörda dom, men motivet är helt klart skumt. Dom ville inte leka med dom. Nehe? Jag vill inte heller alltid leka med mina döttrar men inte fan blir jag mördad för det. Nja, detta va en ganska långtråkig film.

Originaltitel: I spit on your grave 2
Regissör: Steven R Monroe 
Utgivningsår: 2013
Längd: 102 min

Katie försöker lyckas i den tuffa modellbranschen. När hon oskyldigt tackar ja till en fotografering för sin portfolio förvandlas plötsligt händelsen till en mardrömslik upplevelse med våldtäkt, tortyr och kidnappning. Ödet gör dock att hon, blåslagen, misshandlad och bruten, kan göra sig fri från kidnapparna. Hon överlever och bestämmer sig för hämnd, brutal sådan.

Denna filmen va också grymt bra, så som ettan! Denna kändes dock mer realtistik än den första. Just handlingen med att unga flickor blir kidnappade och förs utomlands till Polen och såna ställen och används som sexslavar och dylikt. Lite så va det med denna film. Och denna va mer råare än den första. Dock störde jag mig otroligt mycket på huvudpersonen Katies skrik. Hon skrek fan hela tiden och det lät så jävla kasst. Ilade i öronen och det lät fejk. Det va väl nackdelen med denna film. Annars va den toppen! Ska titta på trean snart med. 

Originaltitel: I spit on your grave 3
Regissör: R D Braunstein
Utgivningsår: 2015
Längd: 93 min

Efter att ha blivit brutalt misshandlad och utsatt för sexuellt övervåld, ändrar Jennifer Hills sitt namn till Angela, flyttar till New York och ansluter sig till en stödgrupp i förhoppning om ett bättre liv. Men när en av hennes vänner, som hon träffar i stödgruppen och blir en väldigt nära vän till henne, mördas och gärningsmannen går fri tar Angela lagen i egna händer och låter honom betala för brottet med sitt liv. Och betalningen blir blodig och brutal. Det värsta är att hon verkar njuta av det. Har hon blivit likadan som gärningsmännen?

Jag tycker denna filmen va sämst av alla tre. Detta är uppföljaren till ettan - alltså fortsättningen på ettan där man får följa Jennifers liv EFTER det brutala överfallet och tortyren i stugan. Jag tycker det är ganska kasst att hon ger sig själv på gärningsmän som utsatt andra för såna saker. Visst är det rätt åt gärningsmännen, men filmen går emot sig själv. I ettan och tvåan handlar det om rå hämnd från offrets sida, men här blir det mer hon själv som gör samma brott som dom gjorde i dom andra filmerna, typ. Låter lite dumt när jag förklarar mitt tankesätt. Känns som om jag inte får fram riktigt hur jag menar. Men iallafall, så sög denna film.