Originaltitel: The roommate
Regissör: Christian E Christiansen 
Utgivningsår: 2011
Längd: 93 min

The Roommate handlar om den nyblivna collegestudenten Sara, som blir tilldelad ett studentrum tillsammans med Rebecca, en annan student. I takt med att flickornas relation växer blir Rebecca allt mer besatt av Sara. Allt tar en dödlig vändning när det visar sig att Rebecca är en psykopat som attackerar personer i Saras omgivning.

Denna film hade kunnat vara bra. Men den nåt inte ens halvvägs. Den är onödigt förutsägbar och egentligen så händer det inte alls mycket. Rebecca är besatt av Sara, och beter sig skumt - som mot slutet eskalerar. That´s it. Inte heller miljöerna eller dialogen är särskilt bra eftersom allt yttras alldeles för snabbt och scenerna avlöser varandra i ett tråkigt slött tempo. Inte ens dom mest Psycho-inspirerade bitarna klarar av att bli nerviga... Denna ser jag inte om. 

Originaltitel: Blood trails 
Regissör: Robert Krause
Utgivningsår: 2006
Längd: 87 min

Cykelbudet Anne kunde aldrig drömma om dom otäcka händelserna som hon skulle råka ut för när hennes slumpmöte med den okände Chris slutar i hans lägenhet som ett one night stand. Morgonen därpå plågas Anne av en grym baksmälla, ångest och dåligt samvete och föreslår en kärleksresa till bergen med sin pojkvän Michael. Den friska luften och det vackra landskapet är rena mirakelkuren för paret ända tills dom får oväntat besök... utav Chris.

Detta måste vara den sämsta film jag sett i år. Trailern och handlingen verkar grymt bra, men filmen är verkligen ett botennapp. Hela filmen utspelar sig mer eller mindre i skogen där Anna cyklar och cyklar... och cyklar. Och en fruktansvärt dålig skådespelerska är hon också, och gör såna fula miner emellanåt så jag förstår inte varför dom valde henne som huvudroll. Filmen kunde ha blivit väldigt bra, då handligen är väldigt lockande, men det känns som om dom inte la ner minsta själ och hjärta för att ens försöka göra något bra av det hela. Jag led mig igenom hela filmen och slutet va helt skumt. Den absolut sista sekunden av filmen förstår jag mig inte ens på. Fy för såna här filmer.

Originaltitel: Ratter
Regissör: Branden Kramer 
Utgivningsår: 2015
Längd: 81 min

Vi är ständigt uppkopplade. Varje ögonblick, varje dag. Via våra telefoner, datorer, plattor osv. Vi sitter på trygga platser och glor in i våra skärmar. Möt Emma, en vacker ung student som just har flyttat från sitt trygga hem hos sina föräldrar till New York. Hon är överlycklig att få vara på egen hand i den stora staden. Men när en stalker hackar sig in i hennes uppkopplade enheter förstör han Emmas liv. På en enkelt sätt krossar han Emmas känsla av säkerhet. Hackerns besatthet av Emma bara växer och växer. Förutom att ta del av hennes intima stunder, börjar han även hota folk runtomkring henne samt smyger sig in i hennes lägenhet på nätterna. Situationen eskalerar till en farlig och skrämmande nivå.

Denna filmen va helt okej. Dock en film som jag bara ser en gång. Den har ett spännande koncept men det hade kunnat bli mycket bättre. Mestadels ganska långsam, för det händer inte alltför mycket. Man följer Emmas liv och ser det ur stalkerns synvinkel. Det tråkiga med filmen är att hon förstår ju inte att hon är iakttagen föräns väldigt sent mot slutet. Så man får helt enkelt bara följa en tjej i hennes vardagliga liv. Men ändå va filmen helt okej eftersom det verkligen är skrämmande hur lätt man kan komma åt ens uppkopplade enheter på det sättet.

Originaltitel: Snuff movie
Regissör: Bernard Rose
Utgivningsår: 2005
Längd: 92 min

En natt sker ett inbrott i filmregissören Boris Arkadins hus, och husets gäster samt Boris höggravida fru blir mördade. Efter incidenten drog sig Boris, som då brottet skedde inte var hemma, undan och har inte gjort en enda film sem dess. Trettio år senare utannonseras det att Boris äntligen ska spela in en ny film, och att han håller öppna provfilmningar. Wendy, som är en av skådespelarna som blir erbjudna roller i filmen, blir inbjuden till Boris herrgård där vidare provfilmningar ska ske. Under natten som Wendy och dom andra skådespelarna ska tillbringa på herrgården har dom fått order om att, vad som än sker under vistelsen, agera som sina karaktärer. Vad dom inte vet är att vad Boris egentligen planerat är att genomföra en rekonstruktion av inbrottet som skedde trettio år tidigare, och skådespelarna är offren.

Denna film va mycket, mycket dålig. Den va seg och helt knasig. Regissören Bernard Rose, som regisserade denna film, har även gjort filmen Candyman från 1992, och den är ju kanonbra. Så jag förstår inte hur man kan gå från att ha gjort en så bra film till att göra detta skräp. Detta liknar en riktig amatörfilm där regissören inte har en aning om vad han håller på med. Många frågetecken kring filmen, som aldrig får någon klarhet. Det hela är en mjukpornografisk trams om en regissör som gör en film om mordet på sin fru. Den kunda ha blivit bra, men det blev riktigt, riktigt dåligt istället.

Originaltitel: Mindhunters
Regissör: Renny Harlin
Utgivningsår: 2004
Längd: 106 min

Sju unga aspiranter från FBI:s psykologiska elitenhet, så kallade "mindhunters", har placerats på en öde ö för en sista och avgörande övning. Dom har blivit specialutbildade för att kunna läsa av andra människor och kan genom att göra en psykologisk profil avslöja den mest raffinerade seriemördaren. Dom är emellertid inte förberedda på den vändning händelserna tar när en okänd fiende börjar ta livet av dom - en efter en. Nu måste dom kvarvarande inleda en febril kapplöpning med tiden för att fånga en fiende som kan finnas mitt i bland dom - och för att skapa den ultimata gärningsmannaprofilen, den som kan rädda deras liv. Om dom hinner ...

Kanonfilm! Den är spännande från första minuten ända till slutet! Det är en katt-och-råtta-lek med "gissa vem som är mördaren"-film och sånt älskar jag! Jag känner mig ganska bra då jag gissade på mördaren redan från början ;) Försökte göra en gärningsmannaprofilm om varje FBI-agent och lyckades fasiken pricka in rätt mördare ;) Hjärtat bultar hårt genom hela filmen och det är grymt mycket mysterier och spänning! Vi ser kända ansikten som Christian Slater & LL Cool J. 

Originaltitel: Dream house
Regissör: Jim Sheridan
Utgivningsår: 2011
Längd: 92 min

Den framgångsrika författaren Will Atenton slutar sitt arbete i New York City för att tillsammans med sin fru Libby & deras två döttrar flytta till den lilla pittoreska staden i New England. Till deras fasa upptäcker dom att landsbygden innehåller precis lika stora hot som storstaden. Dom får reda på att deras nya hem en gång var platsen för ett brutalt mord. Ju närmare författaren och hans fru kommer sin nya granne, desto fler detaljer börjar komma fram om slakten på en mor och hennes två barn.

Hmm... Den är absolut inte förutsägbar och man får sig en smärre chock, men jag tycker ändå inte historien håller. Spännande är den till viss del, men när sanningen börjar krypa fram så gillade jag den inte riktigt. Det är så många frågetecken och konstiga händelser som drar ner filmen. Mycket som talar emot sig själv och många frågetecken efter att filmen tog slut. Den duger dock att titta på - en gång.

Originaltitel: The sacrament
Regissör: Ti West
Utgivningsår: 2013
Längd: 95 min

Psykologisk thriller inspirerad av verkliga händelser. Tillsammans med Sam och Jake, söker fotografen Patrick upp en religiös sekt, där han misstänker att hans försvunna syster kan finnas. När gruppen försöker att utröna varför den mäktiga sektledaren, Fader, har tusentals anhängare, så uppdagar dom en skrämmande sanning.

Jag dör av såna här filmer. Detta är en sann berättelse om Jim Jones som bildade sekten "Folkets tempel" och som tog kollektivt självmord. Hur fan är man funtad om man går på sånt här?! Jim Jones sägs ha varit oerhört manipulerande dock. Denna film är ju den sämsta av dokumentärerna som har gjorts om Jim Jones/Folkets tempel/Jonestown. Jag råder er att se "Jonestown: The life and death of Peoples temple" istället. Vill man veta mer om detta hemska massmord så kan man Googla på Jonestown eller Jim Jones så får ni fram massa information. Filmen är iallafall en fruktansvärd tragisk historia.

Originaltitel: Echoes
Regissör: Nils Timm
Utgivningsår: 2014
Längd: 93 min

En ung författare lider av extrem sömnparalysering, som utvecklas när hon somnar om nätterna. Hon bestämmer sig att tillsammans med sin pojkvän flytta ut till ett mer isolerat hus i öknen för att få mer lugn och ro, men hennes syner intensifieras och hon känner hur hon allt håller på förlora förståndet och samtidigt upptäcka en hemlighet, som kan vara livshotande...

Jag gillade denna film... Den va spännande och man ville veta vad som egentligen händer. Ju längre in i filmen man kommer desto klarare blir filmen. Tyvärr händer det inte allt för mycket i början och man längtar tills man får en klarhet i allting, men den funkade ändå. Filmen ska vara inom genren skräck, men jag tycker absolut att den passar mer in i kategorin thriller. Detta med sömnparalys finns på riktigt, och jag hade nog blivit skräckslagen om det hade hänt mig... Vet att det har hänt min bror och han berättade att det inte va en rolig upplevelse.