Originaltitel: Unfriended
Regissör: Levan Gabriadze
Utgivningsår: 2014
Längd: 82 min

Unfriended utspelar sig kring en tonårings dataskärm när hon och hennes vänner blir förföljda av en mystisk person på Skype som söker hämnd för ett förnedrande videoklipp som ledde till att en grym mobbare tog livet av sig. Vännerna, som trodde att deras handlingar inte skulle få några konsekvenser, inser ett år efter det chockerande självmordet hur dödligt fel dom haft.

Jag gillade inte denna film alls. Hela filmen utspelar sig framför en datorskärm där vi får följa fem tonåringar som Skypar med varann. Plötsligt dyker en sjätte person upp - utan webbkamera - som avvaktande följer med i konversationerna. Det enda som är bra i filmen är när dom kör partyspelet "Jag har aldrig". Där kommer det fram rätt smaskiga detaljer. Men annars är filmen inte alls bra och man får inte riktigt svar på hur allt låg till egentligen. 

Originaltitel: Wish upon
Regissör: John R Leonetti
Utgivningsår: 2017
Längd: 91 min

17-åriga Clare Shannon och hennes vänner Meredith & June försöker överleva helvetet i high school. När Clares pappa ger henne en gammal speldosa med en inskription som lovar att uppfylla ägarens alla önskningar känner hon att det inte finns något att förlora. Hon uttalar sin första önskan och till sin stora förvåning går den i uppfyllelse. Snart har hon allt: pengar, popularitet och drömkillen. Allt verkar perfekt, tills hennes närmaste börjar dö på dom mest ohyggliga sätt. Med blod på sina händer måste Clare göra sig av med speldosan innan den kostar henne och alla hon älskar det yttersta priset. Var försiktig med vad du önskar.

Denna film va helt okej faktiskt! Liknar Wishmaster, fast absolut inte lika rå. Jag gillade själva önskelådan. Den va dels snygg, sen va den mystisk och grym. Slutet va rätt bra och passade verkligen in i filmen. Dock fanns det några frågetecken jag gärna hade velat ha svar på, tex varför hennes mamma gjorde som hon gjorde. Jag fattade inte riktigt det. Men annars rekommenderar jag absolut denna film!

Originaltitel: Killing ground
Regissör: Damien Power
Utgivningsår: 2016
Längd: 88 min
   

Ian och Samantha är på väg till en nationalpark i den australiensiska vildmarken, för att campa och få lite tid tillsammans för sig själva. Dom hittar en isolerad och vacker plats vid en liten sjö som verkar perfekt, förutom att någon annan haft samma tanke och satt upp sitt tält strax bredvid. Men både tältet och bilen vid parkeringen är tomma och när natten kommer har fortfarande ingen dykt upp, vilket gör både Ian och Sam illa till mods. Morgonen därpå bestämmer dom sig för att åka hem igen när dom plötsligt ser ett litet barn komma stapplande mot dom mellan träden.

Nja... denna va väl okej att se, men inget mer. Jag trodde det skulle hända mer för när man läser om filmen så verkar den hur bra som helst. Men jag borde lära mig att inte läsa vad folk skriver om filmerna, för jag får alldeles för höga förväntningar. Rätt spännande men även rätt hjärtskärande. Slutet är dock lite förvirrat och det är vissa frågor man tyvärr inte får svar på. Sånt tycker jag inte så mycket om...

Originaltitel: It comes at night
Regissör: Trey Edward Shults
Utgivningsår: 2017
Längd: 91 min

Ett obestämt hot, kanske ett luftburet virus, har satt alla sociala normer ur spel: möter du någon i skogen är det bäst att du skjuter först. Mat och vatten är en bristvara. Sarah och Paul bor med 17-årige sonen Travis i ett isolerat och väl igenbommat lantställe. Travis hemsöks av mardrömmar om sin morfar som precis avlidit av den brutala smittan. Föräldrarna kokar vatten och ransonerar mat. En torftig tillvaro präglad av omständliga säkerhetsåtgärder, men man är vid liv. En dag upptäcker dom att det är en familj till som är vid liv. Det bästa vore att samarbeta? Eller?

När man läste om olika recenstioner om denna film så skrev många att den va jättebra så jag hade väldigt höga förväntningar. Men vad va detta för film egentligen? Den första timman hände det absolut inte mycket. Man bygger knappt ens upp någon spänning. Den sista halvtimman hände heller inte mycket. Och när slutet va nådd så hade man bara en massa frågetecken i skallen. Nej, deta va absolut ingen film jag skulle rekommendera.

Originaltitel: The triangle
Regissör: David Blair II, Nathaniel Peterson, Adam Pitman, Andrew Rizzo & Adam Stilwell
Utgivningsår: 2016
Längd: 94 min

Fyra filmskapare får ett vykort från en okänd vän som bor i ett avskilt samhälle. Dom tar sina kameror och beger sig till Montanas vildmark och ett nytt litet samhälle som bär på en stor hemlighet. Dom dokumenterar livet där och hur medborgarna där arbetar för att bli helt och hållet självförsörjande, men dom får också uppleva något mer chockerande än vad dom någonsin har kunnat föreställa sig.

Men fy vilken dålig film! Det låter väldigt bra när man läser om det och man förväntar sig att det ska vara nån sekt som blodigt ska offra dom till någon högre makt för att få evigt liv, eller nåt i den stilen. Men man väntar och väntar... tills sista kvarten. Då får man veta sanningen. Och jag trodde jag skulle smälla av. Va det allt? Nej och fy vilken dålig film. Den kunde verkligen ha blivit bra, men den föll pladask.

Originaltitel: Wolves at the door
Regissör: John R Leonetti
Utgivningsår: 2016
Längd: 73 min

Fyra nära vänner samlas under ett och samma tak i Los Angeles för att ha en avskedsfest för en av vännerna som ska flytta. Året är 1969 och tiden kallas glatt för "The summer of love", som hippierevolutionen myntade redan två år innan. Den lediga och kärleksfylla känslan kommer dock av sig tvärt när vännerna upptäcker att det utanför lurar ovälkomna besökare. Ett gäng galningar har samlats utanför huset och feststämningen ersätts snart av ren skräck när inkräktarna försöker ta sig in. Dom fyra vännerna måste nu ta till alla medel för att överleva natten.

Denna film är baserad på dom verkliga händelserna kring sektledaren Charles Manson och hans "familj". Detta är historien om dom besinningslösa morden som han beordrade sina fyra medlemmar att utföra på Sharon Tate och hennes tre vänner sommaren 1969. Filmen va fruktansvärt otäck. Den va bra, trots att det inte hände så mycket förän i slutet på filmen. Men den byggde upp en spänning som avslutades med ett sjuhelsike fyrverkeri. Man kände verkligen Sharons och hennes vänners skräck. Usch, mycket otäck men bra film.

Originaltitel: Blair witch
Regissör: Adam Wingard
Utgivningsår: 2016
Längd: 89 min

Tjugo år efter händelserna i The Blair Witch Project hittar James ett online-klipp, vilket ger hopp om att hans storasyster Heather kan vara vid liv. Han bestämmer sig för att utforska skogen kring Burkittsville, Maryland, där Heather och hennes två vänner en gång försvann. Han plus en liten grupp collegestudenter ger sig in i Black Hils Forest. Där söker dom efter Heather, något som många har trott är kopplat till legenden om Blair Witch. Under natten inser dom att legenden är alltför verklig, och mycket ondare än vad dom hade föreställt sig.

Jag vet inte varför, men jag gillar remakes. Fast denna filmen är ju egentligen ingen remake då den fortsätter på den första filmen, men samtidigt blir handlingen näst intill likadan, så jag klassar den som en remake. Jag tycker denna film är helt klart bäst av triologin. Jag är rätt hård när det gäller film och känslor, men en scen i slutet av filmen där en av ungdomarna ska gräva sig ur en trång gång som hon samtidigt filmar fick mig att vilja spy. Eftersom filmen är filmad i "found-footage"-stil så förstärktes känslan och klaustrofobin växte.

Originaltitel: Leatherface
Regissör: Alexandre Bustillo & Julien Maury
Utgivningsår: 2017
Längd: 85 min

Det är mitten på 50-talet i södra USA. Det sker ett mord på sheriffens dotter och sheriffen låter alla barn och ungdomar i Sawyer familjen arresteras för morden. Två av ungdomarna - bröderna Bud & Jackson Sawyer placeras på mentalsjukhus där dom senare flyr ifrån med en kidnppad sköterska som gisslan samt två andra mentalpatienter. Nu jagas dom hetsigt av sheriffen som vill skipa rättvisa. Men Sawyer-familjen jävlas man inte med utan vidare.

Detta ska väl föreställa föregångaren till "Motorsågsmassakern" med Leatherface (Jed) i huvudrollen. Dock va denna film rena smörjan. Den börjar lovligt då vi får följa Jed när han växer upp och presenteras för en motorsåg. Men efter att mordet sker och bröderna placeras på mentalsjukhus går filmen utför. Jag tycker inte ens att filmen har en koppling till "Motorsågsmassakern" då det inte alls handlar om det utan det handlar mer bara om en vanlig rymning. I slutet återkopplas det till filmen dock, men jag tycker att det bara är konstigt hela alltihop. Det finns ingen röd tråd. Jag blev ganska besviken på filmen.