Originaltitel: Festival
Regissör: Karl Johan Larsson
Utgivningsår: 2001
Längd: 95 min

Det är sommar och festivaldags! Lina är 17 år och planerar att åka till Arvikafestivalen med sin pojkvän Calle och deras gemensamma vänner. Hennes mamma förbjuder henne att åka men hon bestämmer sig för att följa med ändå. Redan i bilen på vägen dit börjar upplevelser med alkohol, vadslagningar och massa kärlek. Lina känner att detta kommer bli den bästa sommaren som hon får spendera tillsammans med Calle. Men på festivalen går mycket fel. Calle kan inte hålla tillbaka sina lustar gentemot en brud som tältar bredvid dom. Lina upptäcker detta "snedsteg" och bestämmer sig för att gå därifrån och lämna Calle för alltid. Hon träffar rockstjärnan Marc som hon lär känna, vilket får Calle att bli rasande. Kan man förlåta ett sånt stort snedsteg? Eller är det rockstjärnan Marc, som är ett par år äldre än Lina, rätt för henne?

En otroligt bra film! En av dom bästa svenska filmerna enligt mig! Man tas tillbaka till tonåren och njuter av alla minnen som dyker upp. Jesper Salén spelar Calle, och i denna film får han mig att DRÄGGLA hela filmen igenom! Tuula drägglade över Marc som spelas av Martin Aliaga :) Så där satt vi. Två tjejer som fullkomligt älskar denna film, drägglandes över snygga killar och bra musik. Söndagskvällen var räddad!

(OBS: Hittade ingen trailer - så jag lägger upp en bild)

Originaltitel: The fault in our stars
Regissör: Josh Boone
Utgivningsår: 2014
Längd: 126 min

Hazel och Gus är två tonåringar som möts i en stödgrupp för cancersjuka. Hazel är deprimerad eftersom hon är en tickande bomb som väntar på att dö medan Gus har besegrat cancern men förlorat ett ben på kuppen. Deras gemensam nämnare, cancern, för dom närmare varandra och innan dom vet ordet av det har kärlek börjat uppstå och Hazel börjar då också se ljuset i vardagen trots alla motgångar. Dock vet dom båda två att när som helst kan Hazel dö. Är det värt att inleda ett förhållande trots deras enorma kärlek till varann?

Filmens svenska titel är "Förr eller senare exploderar jag", för er som har hört det namnet istället. Jag gillade inte denna film. Tyckte den va tråkig, men drama är ju inte riktigt min genre. Dock är historien romantisk och sorglig på samma gång, och jag förstår dom som fäller tårar till denna film. Filmen va... väldigt snabb om man säger så. Allt hände snabbt. Antagligen ville kanske regissören få med så mycket som möjligt, men då kunde han väl gjort filmen längre? Däremot är det en "härlig" tvist i filmen. Jag älskar ju såna vändningar, trots att det inte va min typ av film. Den gick att titta på iallafall. 

Originaltitel: Coyote ugly
Regissör: David McNally
Utgivningsår: 2000
Längd: 100 min

Violet packar väskan och flyttarfrån sin pappa i sömniga Jersey för en karriär som låtskrivare i New York. Men trots hög ambition, envishet och talang är konkurrensen i skivbranschen för tuff, istället får hon ta jobb som bartender på klubben Coyote Ugly. En hektisk karriär tar fart och med nya vänner och ny pojkvän leker plötsligt livet i den pulserande storstaden. Snart börjar Violet bli van med dom krav som ställs på hennes arbete. Hon fortsätter att odla sina låtskrivarambitioner men plågas fortfarande av rampfeber när hon tvingas sjunga för folk. Frågan är om hon är villig att riskera allt för att ge sin dröm en chans till.

Denna film är egentligen ganska tråkig, men jag gillar den skarpt faktiskt! Älskar hela grejen med bardans och "se-men-inte-röra"-attityden på bardisken mot dom kladdiga männen :) Jag hade själv lätt kunnat ta ett sånt jobb om jag hade kroppen för det! Filmen är en blandning mellan drama och en skvätt komedi och är en feelgood film som inte ska tas alltför seriöst. Mycket sexiga tjejer och bra musik bjuds det massor av iallafall! Ser fler kända ansikten som John Goodman, Tyra Banks och LeAnn Rimes (även om jag inte förstår vad Tyra Banks gör i denna film, helt seriöst).

Originaltitel: Thirteen
Regissör: Catherine Hardwicke
Utgivningsår: 2003
Längd: 100 min

Tracy inser redan efter en dag i högstadiet att hon är hopplöst ute. För att bli accepterad måste hon bli lika cool som skolans häftigaste tjej Evie och vara beredd att gå hur långt som helst. Det som börjar med småstölder för att imponera på Evie urartar snabbt och snart är båda flickorna indragna i en självdestruktiv spiral där droger och brott blir en del av vardagen. Tracy går längre och längre ner i skiten. När hon väl lyckas ta sig upp någorlunda, så drar Evie ner henne i skiten igen genom att ljuga ordentligen för hennes och Tracys mamma.

Herregud, vilken film? Man blir ju bara förbannad. Som förälder hade jag sagt stopp långt innan Tracys mamma försöker stoppa skiten. Samtidigt blir det väldigt dubbelmoraliskt, då jag känner igen mig mycket i flickornas beteende i mig själv, och min mamma lyckades inte sätta stopp i tid. Det där självdestruktiva beteendet va jag proffs på. Visst, jag gick inte lika långt som tjejerna i filmen, men det mesta gjorde jag med. Så hemskt egentligen. Dock är filmen rätt överdriven. Flickorna gör FÖR mycket som inte passar sig. Men ja, filmen va okej ändå.

Originaltitel: Fucking Åmål
Regissör: Lukas Moodysson
Utgivningsår: 1998
Längd: 89 min

Elin har hånglat med ca 70 000 killar, och tycker att allt är tråkigt. Hon längtar efter att något ska hända. Hennes syster Jessica är tillsammans med Markus, som tycker att han är tuffast i Åmål. Johan är Markus bästa kompis och han är dödskär i Elin, men hon tycker han är töntig. Agnes är ensammast i hela världen, och hon är så förälskad i en viss person att hjärtat nästan går sönder. Agnes största önskan är att få bli tillsammans med hennes stora kärlek. Men vad skulle världen tycka om det?

Åh, fucking jävla kuk-Åmål! Jag älskar denna film!!! 1999 vann filmen fyra guldbaggar och jag förstår varför. Egentligen är det en väldigt lam film. Skådespeleriet är inte så värst bra egentligen. Mycket "överdrivet" och kasst framförande. Men jag älskar filmen ändå! Det är egentligen efter denna film som folk (iallafall i Gislaved, där jag bodde) vågade komma ut som bisexuella/homosexuella. Tragiskt att man måste se att det kan accepteras på film innan man vågar komma ut ur garderoben själv.

Originaltitel: What´s eating Gilberg Grape?
Regissör: Lasse Hallström
Utgivningsår: 1993
Längd: 118 min

Gilbert Grape bor i den amerikanska småstadshålan Endora tillsammans med sin familj. Han tyngs av vetskapen att han aldrig lär komma från hemstaden, samtidigt som han känner ansvaret för sin utvecklingsstörde lillebror Arnie och sin abnormt överviktiga mamma. Men en dag kommer strandsatta Becky till staden, och hon får Gilbert att tänka på ett och annat.

Jag älskar denna film. Jag kan se den om och om igen. Inte bara för att snyggingen Johnny Depp är med, utan för att det helt enkelt är en sån underbar film om familj och kärlek. Att en familj måste kämpa med så många svårigheter som att pappan tagit livet av sig, mamman ses som ett skämt och att den näst yngste sonen är utvecklingsstörd vilket ger mängder med problem. Helt underbar film som jag tycker ALLA ska se.

Originaltitel: An american crime
Regissör: Tommy O´Haver
Utgivningsår: 2007
Längd: 97 min

Detta är en verklighetsbaserad händelse som går rakt in i hjärtat och själen. Det handlar om 16-årga Sylvia Likens och hennes poliosjuka syster som pga att föräldrarna jobbar på cirkus och reser mycket, får bo hos den till ytan trevliga, ensamstående Gertrud Baniszewski. Gertrud har redan 6 egna barn boende hemma, men tar åt sig uppdragen att ta hand om syskonen Likens, eftersom föräldrarna betalar 20 dollar i veckan till henne. Och hon är i stort behov av pengar för att överleva. Allt börjar med små kommentarer, tjuvnyp som fortsätter med misshandel & tortyr av både Sylvia och hennes syster. Men av någon anledning är det Sylvia som får ta den största skiten. Allting eskalerar från att bara Gertrud misshandlar Sylvia till att hennes egna barn samt flera av byns andra barn ger sig på henne för att det är "roligt". Till slut ger Sylvias kropp upp....

En mycket hemsk film. Jag har sett en annan film med samma ämne som heter "The girl next door". Den filmen går djupare in på själva tortyren och misshandeln. Men båda dessa filmer är enormt starka. Det värsta är att under hela filmen så har man i tankarna att detta har hänt i verkligheten. Jag förstår mig inte på hur man som vuxen kan tycka att det är okej att misshandla och tortera barn. Finns det ingen spärr i hjärnan alls? Inte konstigt att idioternas barn blir likadana med idiotiska värderingar. 

Originaltitel: The pursuit of happiness
Regissör: Gabriele Muccino
Utgivningsår: 2006
Längd: 117 min

Att ha en son som man ska kunna försörja, ge tak över huvudet, mat på bordet och kärlek får vilken människa att slita för mödan! Chris Gardner och hans son får bo på en toalett innan dom hittar ett härbärge som dom delar med en hel del andra människor, för Chris och hans fru Linda har gått skilda vägar. Chris sliter som satan för att kunna få pengarna att räcka till, han gör verkligen allt för att ha pengar - till och med ger blod för att kunna köpa en enkel liten glödlampa.

Denna film är baserad på en verklig händelse. Jag tycker filmen är fruktansvärt sorglig. Och tänk att såhär lever miljontals människor och barn dagligen? Folk som förlorar allt och tvingas bo på gatan utan tillhörigheter. Att förlora allt man äger och har är VÄLDIGT lätt i dagens samhälle. Allt kan börja med att man förlorar jobbet. Eller att man blir sjuk, inte kan jobba, får för iite pengar och inte kan betala alla sina räkningar. DET kan leda till att man i slutändan förlorar allt. Man ska fan uppskatta att man ens har tak över huvudet. Inte vara så jävla köp-och-status-beroende som det svenska jävla folket faktiskt är.