Originaltitel: Philomena
Regissör: Stephen Frears
Utgivningsår: 2013
Längd: 98 min

Philomena födde en son utanför äktenskapet som tonåring på ett kloster i Irland. Efter tre år togs pojken ifrån henne och såldes till ett amerikanskt par. En tung hemlighet som hon burit på i över 50 år. När hennes dotter får veta sanningen kontaktar hon den cyniske journalisten Martin Sixsmith. Han beslutar sig för börja nysta i historien och reser med Philomena till USA för att ta reda på vad som egentligen hände med hennes son.

Jag förväntade mig mer eftersom att filmen baseras på verkliga händelser i Irland på 50-talet. Och jag HATAR att ha för höga förväntningar, för tyvärr blir filmen inte alls så bra som jag förväntade mig och denna gången förväntade jag mig nånting stort och mirakulöst, men inget sånt hände. När jag insåg efter andra halvan av filmen att den inte gick i den riktning som jag ville, så blev den tråkig. MEN det klostrena gjorde på den tiden är ju helt jäkla fruktansvärt!!! Att det fick gå till så är ju ett grovt brott! Man blir så arg!!! Stackars kvinnor! Fy och skam!

Originaltitel: Få meg på, for faen
Regissör: Jannicke Systad Jacobsen
Utgivningsår: 2011
Längd: 76 min

Alma är en 15-årig, lagom populär tjej som bor i en sömnig håla i Norge. Hon ägnar timmar åt att ringa dyra telefonsexsamtal i hopp om att finna någon att älska. Målsättningen är också att bli av med oskulden. Och det spelar ingen roll med vem. På en skolfest hamnar Alma i en intim och pinsam situation med Artur som han sedan nekar till vilket leder till att hon blir hånad och utfryst i skolan. Han råkar också vara alla tjejers favoritkille, vilket inte gör saken lättare. Alma bestämmer sig att bli populär igen - på sitt eget lilla vis.

Denna film skulle vara Norges svar på Fucking Åmål och jag hade faktiskt riktigt höga förväntningar av filmen. Eftersom den skulle vara i stil med Fucking Åmål, så trodde jag att den skulle vara superbra. Tyvärr blev jag besviken. Inte nog med att filmen va lagom tråkig, jag hatar såna "dagdröms-scener", vilket leder till att man till slut inte vet vad som ska ske på "riktigt" och vad som ska vara dagdrömmar. Jag blev fan förvirrad. Handlingen va helt okej, men mycket va överdrivet och ja... i mina ögon va filmen helt enkelt tråkig.

(OBS: Hittade ingen trailer - så jag lägger upp en bild)

Originaltitel: Vi är bäst

Regissör: Lukas Moodysson 
Utgivningsår: 2013
Längd: 102 min

Stockholm 1982. En film om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är tolv-tretton år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död. Om att vara annorlunda och om en vänskap som är större än allting annat.

Jag är besviken. Lukas Moodysson har gjort BRA filmer som Fucking Åmål, Lilja 4-ever och Tillsammans. Men vad va detta för skräp? Filmen är tramsig rakt igenom. Den har egentligen ingen vettig handling, och det händer ingenting. Filmen var lika trist som den var oengagerande. Det händer verkligen absolut ingenting. Tre tjejer som repar lite och snackar skit i 100 minuter. Riktigt rutten film och att den vann guldbagge för bästa manus är ett skämt. Det som va lite roligt va att Hedvig är skitlik en ung Robert Gustavsson, haha :)

Originaltitel: Good Will Hunting
Regissör: Gus Van Sant
Utgivningsår: 1997
Längd: 126 min

Will Hunting är en 20-åring vars vardag kantas av slagsmål, skitjobb och pubrundor med polarna. Men Will är annorlunda. Han är överintelligent, har fotografiskt minne och kan lösa matematiska problem som t.o.m prisbelönta matematiker går bet på. När han efter en fängelsedom beordras uppsöka psykiatrisk hjälp hamnar han hos psykologen Sean McGuire. Sean, som vuxit upp i samma stadsdel och själv genomgått livskriser, känner igen sig i Will och beslutar sig för att hjälpa honom. Han vet att det under den tuffa, likgiltiga ytan döljer sig en osäker ung man med dålig självkänsla. Utan framgång försöker han få Will att öppna sig, att släppa taget om det trygga och invanda, och sätta upp nya mål här i livet. Wills själsliga kaos blir inte mindre då han möter sitt livs första kärlek, den förmögna Harvard-tjejen Skyler.

Hmm... Alla verkar gilla denna filmen. Har jag missat nåt här? Varför vann denna en Oscar? Vart är mästerverket alla snackar om? Jag tyckte mest den var jobbig och osammanhängande. Man hade kunnat korta ner filmen till halva längden. Massor av långdragna scener utan något syfte. Robin Williams insats var väl helt okej och filmen hade ändå någon sorts charm, men den gjorde inget större intryck. Det var mest en massa prat, känslor och överdriven skådespel. Kunde gjorts så mycket bättre. Ett plus får den för humorn. Ibland skrattade jag faktiskt till. 

Originaltitel: 12 years a slave 
Regissör: Steve McQueen III
Utgivningsår: 2013
Längd: 134 min 

Solomon Northup är välutbildad och har talang för musik. Han bor med sin fru och sina barn i Saratoga i New York. En dag blir han kontaktad av två män som påstår sig jobba för en cirkus och Solomon tackar ja till att ackompanjera deras cirkusnummer på fiol under en kort period. Men efter att ha tagit ett glas med männen vaknar han omtöcknad och bunden och ställs inför den fasansfulla sanningen: han ska transporteras till södern som slav.

Oh my god... denna film gick rakt in i hjärtat. Alltså, inser ni hur HEMSKT detta med slaveriet verkligen va?! Vad fan hade människor för rätt att fängsla och använda svarta människor som slavar?! Och hur dom blev behandlade ska vi inte ens tala om... Denna film va underbar. Hemskt, men underbar. Det är viktigt att människor får se hur det verkligen gick till. Detta är en sann berättelse då dom hittade Solomons bok som han skrev när slaveriet va över. Verkligen sevärd!

Originaltitel: Sanning eller konsekvens
Regissör: Christina Olofson
Utgivningsår: 1997
Längd: 77 min

Sommarlovet är slut och 12-åriga Nora börjar sexan. Nora lever med sin ensamstående mamma Lena och dom två syskonen Anton och Kalle och hunden Koki. Efter en gymnastiklektion blir Nora vittne till hur två klasskamrater, Fanny och Sabina, trakasserar klassens hackkyckling Karin. Nora ingriper och avbryter mobbningen. Fanny och Sabina är dom populäraste tjejerna i klassen och Nora vill gärna tillhöra deras gäng. Efter gymnastiklektionen markerar dom två tjejerna att dom inte vill ha sällskap. Särskilt inte efter att Nora försvarat Karin. Nora försöker rätta till problemet genom att vara elak mot Karin också för att vinna tillit hos Fanny och Sabina, samtidigt som Karin gör allt för att få Nora som sin vän. 

Detta är en väldigt underbar film som jag har älskat sedan jag va barn. Jag har sett den hundratals gånger säkert, och jag älskar filmen än idag. Denna film bör ALLA skolor visa för sina elever så att alla får en allvarlig inblick hur en som blir mobbad verkligen mår och vilka konsekvenser saker och ting kan leda till. Fanny spelas av en ung Alexandra Dahlström (Fucking Åmål) och hon passar som handen i handsken som den "bitchiga" ledaren. 

Originaltitel: Never let me go
Regissör: Mark Romanek
Utgivningsår: 2010
Längd: 103 min

Vi får först följa Kathy, Tommy och Ruth år 1978 när de är 11 år gamla. Dom verkar tilll en början vara vanliga föräldralösa, men det dröjer inte länge innan små detaljer får oss att ana att det är något speciellt med barnen på skolan Hailsham. Dom är födda och uppfostrade som donatorer. I deras värld går livet ut på att dom ska donera sina organ till behövande - för att slutligen somna in och aldrig mer vakna. Sitt öde har dom känt till så länge dom kan minnas och hur tragiskt det än kan tyckas vara finns det ingen anledning att ifrågasätta det som är den enda verklighet dom känner till.

Jag tycker denna filmen va så kass. Den är långtråkig, seg och trist. Men det är också en film som rör frågor om ny vetenskap inom sjukvården, när vår vilja att rädda liv går över gränsen. Vad kommer hända i framtiden? Kommer vi kunna klona våra inre organ för att hjälpa andra? Jag stör mig på att upproret aldrig kommer. Vem vill leva så liksom? Att leva en kort stund, för att donera sina organ till andra så att DOM ska få leva medan man själv dör? Jag undrar varför ödet bara accepteras. Bläh.

Originaltitel: The lovely bones
Regissör: Peter Jackson
Utgivningsår: 2009
Längd: 136 min

För unga Susie leker livet. Hon är kär i en kille som bestämt träff med henne till helgen och nu ska hon bara ta genvägen över majsfältet hem eftersom hon är lite försenad. Platsen är Norristown, en förort till Philadelphia och året är 1973 och det närmar sig jul. En granne, George Harvey, ber henne ta en snabb titt på något som han byggt och eftersom han verkar så vänlig så följer hon med honom trots att hon inte har tid. Susie kommer inte hem till middagen med familjen, hon kommer inte hem överhuvudtaget för hon blev våldtagen, mördad och styckad i en underjordisk koja planerad och byggd av den vänlige grannen Harvey. När polisen väl börjar leta efter flickan ligger hennes kropp redan i en säck i ett kassaskåp men hennes själ befinner sig i himlen där hon vakar över sin sargade familj som försöker komma vidare utan sin äldsta dotter. 

Jag trodde denna film skulle vara bättre. Man har hört så mycket om den. Början och slutet va bra, men i mitten va den väldigt... skum... Lite som en fantasifull saga... Och ganska tjatande. Men bara i mitten. Resten är en bra handling! Hela filmen kan man typ förklara med tre ord. Vacker, tragisk och ljus. Gillar du drama ska du absolut se den. Men jag ser den inte mer än en gång.