Originaltitel: A league of their own
Regissör: Penny Marshall
Utgivningsår: 1992
Längd: 128 min

Året är 1943. Alla amerikanska arbetsföra män får rycka ut i kriget, även dom avgudade baseballstjärnorna. Lösningen blir att organisera en baseballiga för kvinnor. Talangscouter reser landet runt och handplockar dom största begåvningarna. Till exempel värvas systrarna Dottie och Kit, mejerianställda i Oregon. En avdankad f d baseballstjärna - Jimmy Dugan - anställs som lagledare. Så småningom är "The All American Girls Professional Baseball League" klar att köra igång. Många, många år efteråt möts laget på äldre dagar och förenas kring nostalgiska minnen.

Detta har alltid varit en av mina favoritfilmer! Detta är en film som gör att man blir så varm i hjärtat samtidigt som tårarna rinner ner. Filmen handlar om baseball, vilket jag alltid har tyckt är tråkigt - men i denna film spelar det ingen roll. Det är helt enkelt en film i världsklass. Jag älskar den. Och jag kan se den om och om igen. I rollerna ser vi flera kända ansikten som Tom Hanks, Geena Davis, Madonna, Bill Pullman och Rosie O´Donnell. Har du inte sett denna så gör det. Det är verkligen ett måste.

Originaltitel: The big year
Regissör: David Frankel
Utgivningsår: 2011
Längd: 100 min

Tre män vill vinna priset "The big year", en fågelskådartävling som går ut på att under ett år se och fotografera så många olika fågelsorter som möjligt. När dom försöker överträffa varanndra tas dom med till platser runt om i världen från dom mest sällsynta fåglarna i Nordamerika till dom vackraste fåglarna i Afrika. Rivaliteten är tyvärr stor och samtidigt som dom tävlar mot varann ställs dom för andra frågor och problem i det vanliga livet.

Denna film står under kategorin "Komedi", men jag tycker mer det passar in mer under kategorin "Drama". Det är tråkigt att se Jack Black, Owen Wilson och Steve Martin i en film tillsammans som inte bjuder på ett enda skratt. Filmens handling är riktigt tråkig, men jag är ju inte ett dugg intresserad av fåglar eller fågelskådning så det kanske inte är så konstigt att denna film inte tilltalar mig? Det händer inte så mycket och det blir bara långtråkigt.

Originaltitel: The boy in the striped pyjamas
Regissör: Mark Herman
Utgivningsår: 2008
Längd: 94 min

Bruno lever ett välbärgat liv i mellankrigstidens Tyskland tillsammans med sin mor, storasyster och fadern som är SS-officer. När fadern blir kommendant för ett fångläger flyttar familjen från Berlin ut på tyska landsbygden. Några dagar senare blir Bruno vän med en pojke, Shmuel. Han är märkligt klädd i en randig pyjamas och bor bakom ett elstängsel. Bruno får snart reda på att deras vänskap är förbjuden då Shmuel är jude och att det inhägnade grannområdet i själva verket är ett fångläger för judar i väntan på döden.

Alltså... jag mådde bara dåligt av denna film. Själva filmen i sig är ganska tråkig... det händer inte så himla mycket egentligen. Istället för att alltid följa offrens liv i såna här filmer får vi istället sätta oss in i "fiendens" version, vilket i detta fall blir ganska trist. Men slutet är nog bland dom värsta sluten jag någonsin sett. Jag mådde så jävla dåligt av det. Jag tänker inte spoila något, för då får ni nog inte uppleva den känslan som jag gjorde. Men den va hemsk. Riktigt hemsk.

Originaltitel: Shutter Island
Regissör: Martin Scorsese
Utgivningsår: 2010
Längd: 138 min

Kriminalkommissarie Teddy Daniels får i uppdrag att undersöka en patients försvinnande från det hårdbevakade mentalsjukhuset Ashecliffe på ön Shutter Island. Vid sin sida har han partnern Chuck Aule och det dröjer inte länge förrän det står klart för dom att sjukhuschefen Cawley verkar ha en hel del att dölja. Vem är t.ex den mystiske patient 67 som förekommer i den kod den försvunna kvinnan lämnat bakom sig? Vad är det för fruktansvärda aktiviteter som försigår i fyrtornet? Ju mer information dom samlar, desto mer uppenbart blir det att ingen vill att dom ska lämna ön - någonsin.

Denna film måste man nog se två gånger. Jag har sett den innan och mindes upplösningen på slutet, därför hade jag det i baktanken hela tiden vilket gjorde att jag förstod saker mer. Filmen är helt okej. Leonardo DiCaprio har åldrats, men är ursnygg i denna film. Filmen är bra gjord och handlingen är både speciell och spännande. Älskar även Ben Kingsley som spelar läkaren. Hans insats gör mycket i filmen. Detta är en bra blandning mellan drama, thriller och spänning!

Originaltitel: Dear John
Regissör: Lasse Hallström
Utgivningsår: 2010
Längd: 108 min

En arg rebell som heter John hoppar av skolan och tar värvning i armén. Snart träffar han sin drömtjej, Savannah. Deras kärleksaffär växer sig snabbt stark och Savannah lovar att vänta på John tills hans tjänstgöring är över. Men 9/11 förändrar allt, och John tar värvning igen. Under den långa tid som John är borta förälskar sig Savannah i en annan man. När John kommer hem igen inser han att Savannah är hans livs stora kärlek trots att hon är gift med en annan nu – och tar sitt livs svåraste beslut.

Varför ger jag mig på sånt här? Dramafilmer samt romantiska filmer är INTE min genre. Men denna lät ändå tilldragande pga att dom nämnde 9/11 i filmen vilket gjorde att jag trodde att filmen åtminstone LITE skulle vara baserad på den händelsen. Men tji fick jag. Jag förstår mig inte på denna film. Ingen spänning, inga tårar samt en seg och tom handling. Det hände inte så mycket. Det skickades brev fram och tillbaka och ja, när en man går in i en armé har kvinnan två val: Antingen stanna - eller lämna. Och i denna film gjorde hon det. That´s it. Dock gillade jag Johns pappa faktiskt.

Originaltitel: The wolf of Wall Street
Regissör: Martin Scorsese
Utgivningsår: 2013
Längd: 180 min

Efter att ha förlorat sitt jobb på Wall Street startar Jordan Belfort ett eget företag som specialiserar sig på billiga aktier. Tillsammans med affärspartnern Donnie Azoff blir dom, med hjälp av tvivelaktiga metoder, mycket framgångsrika och vältrar sig i lyx och ständigt festande. Deras brottsliga affärer gör dock mer och mer väsen av sig och det dröjer inte länge innan FBI-agenter börjar ana något, vilket ställer Jordan inför flera avgörande vägskäl.

Filmen är välgjord och Leonardo DiCaprio passar verkligen som den narcissistiska, drogberoende killen som han spelar i denna film. Även Jonah Hill får vi se i filmen och även han fixar sin roll perfekt! Man får verkligen en inblick i den verkliga finansvärlden där det förekommer mycket droger och sexistisk förnedrande av kvinnor. Så här är den verkliga världen bland dessa miljonärer som kan få allt dom vill. Filmen är lite väl lång och dom skulle ha kunnat förkorta den en bit. Men annars är filmen faktiskt sevärd!

Originaltitel: Seven pounds
Regissör: Gabriele Muccino
Utgivningsår: 2008
Längd: 118 min

Ben jobbar som skatteutredare och är djupt deprimerad efter hans frus bortgång. Han har svåra skuldkänslor för dom misstag som han begått i det förflutna. Han beslutar sig för att ta sitt liv, men innan han gör det så ser han till att hjälpa sju andra personer som hamnat fel i tillvaron och förändrar deras liv för alltid. Under tiden träffar han Emily, en vacker kvinna med hjärtproblem och blir förälskad. Hans planer blir mer dunkla och svåra att genomföra.

Fy fan. Jag grät som ett litet barn i slutet. Gud vad tårarna rann. Dock är filmen stundvis seg och handlingen dras verkligen ut. Det som är trögt är att under filmens gång förstår man inte vad det är som ska hända - förräns i slutet. Så man sitter som ett frågetecken blandat med lite irritation och bara väntar på upplösningen. Men när den väl kommer är det fruktansvärt gripande. Otrolig insats av Will Smith.

Originaltitel: Jag älskar dig: En skilsmässokomedi
Regissör: Johan Brisinger
Utgivningsår: 2016
Längd: 95 min

Marianne 44, mamma till två tonårsbarn, har levt i ett konventionellt, sexlöst äktenskap med advokaten Gustaf på tok för länge. Hon bestämmer sig för att skiljas. Eller separera. Eller åtminstone provseparera. Gustaf förstår ingenting, dom är ju bjudna på middag ikväll hem till hans föräldrar? Medan Marianne kastar sig ut i singellivet står Gustaf helt oförstående inför förändringen och i sin förvirring fattar han ett helt irrationellt karriärsbeslut: Han säger upp sig för att skriva lyrik. Efter ett misslyckat raggningsförsök med en ung man träffar Marianne konstnären Rodolfo. Rodolfo är Gustafs raka motsats: spännande, känslosam, impulsiv. Och kåt.

Fy fan vilken korkad film. Så onödig? Vi ser Christine Meltzer och Björn Kjellman i huvurollerna. Även Sven-Bertil Taube har en roll i filmen. I vilket fall som helst ska väl detta föreställa ytterligare en "Svenssonfilm", förutom att denna stupar rätt ner. Jag gillar Björn Kjellman, men i denna filmen spelar han faktiskt väldigt dåligt konstigt nog. Han lever sig inte in i rollen alls utan verkar ta allt med en klackspark, eller så ska hans karaktär vara allmänt trög. Jag blir bara irriterad på denna film. Detta är en film som visar hur förhållanden absolut inte ska sluta. Så onödig. En skilsmässokomedi... var är komedin? Jag tyckte bara filmen va äcklig.