Originaltitel: Don´t be afraid of the dark
Regissör: Troy Nixey
Utgivningsår: 2010
Längd: 99 min

Blackwood Manor ligger omgivet av fantasieggande trädgårdar och grönska. Här försvann naturskildraren och konstnären Emerson Blackwoods son spårlöst. Ett sekel senare flyttar Sally in medan hennes pappa och styvmamma renoverar det gamla herresätet. Sally utforskar huset och dess omgivningar uppfylld av känslan att ingen vill ha henne. Dom mystiska rösterna som hörs från källaren är det enda som ger henne tröst.

Usch. Jag tycker att denna va ryslig faktiskt. Jag gillar rysare med barn som är rädda för mörker / monster. Det blir en bra, lite fantasifull historia. Dock är "monstrena" i denna film någon dålig kopia av "Critters". Det kunde man ha jobbat lite extra med. Men historien håller och slutet är bäst. Såna här slut blir lite med verklighetsrelaterande än att dom goda vinner jämt. Filmen är snygg, välspelad och spännande. Och vi ser Katie Holmes i en av huvudrollerna. 

Originaltitel: Scream 4
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 2011
Längd: 111 min

För tio år sedan tystnade skriken och mördaren, som dolde sitt ansikte bakom den numera legendariska Scream-masken, försvann. Legenden, historierna och filmerna "Stab" lever dock kvar. Sidney Prescott har lyckats återvända till ett relativt normalt liv, mycket tack vare sitt skrivande av en självbiografi. Men nu är det dags igen - mördaren har återvänt och skriken får en ny dimension.

Nej. Dom borde ha stannat efter Scream 2. Det kändes som om denna film aldrig skulle ta slut! Alldeles för många mord, och ändå är tempot ganska långsamt och tråkigt. Det går liksom inte att krama ur trasan mer. Den är redan alldeles för torr. Det som störde mig mest va att Courteney Cox inte såg ut som sig själv. Jag trodde helt ärligt talat att dom hade bytt ut henne mot en annan skådis, och störde mig på det genom hela filmen. Men sen visade det sig att det visst va hon. Ha. 

Originaltitel: Scream 3
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 2000
Längd: 116 min

Vi får återigen möta dom överlevande från massakern i Woodsboro där två galna mördare förföljde Sidney Prescott och mördade flera av hennes vänner. Efter att en liknande massaker skett på det college som Sidney läste vid har man nu beslutat sig för att återigen spela in en ny film baserad på morden. Sidney har dock dragit sig undan från allt och lever ett stillsamt liv i en stuga i bergen, men då skådespelarna som är med i filmatiseringen börjar dö en efter en och ett foto på Sidneys mamma återfinns vid varje lik beslutar hon sig för att komma tillbaka för att en gång för alla ta reda på vad som försiggår. 

Nej. Här börjar det gå utåt. För det första så blandar dom in hallucinationer i Sidneys liv om Maureen, Sidneys mamma vilket förstör väldigt, väldigt mycket. Hallucinationerna har inte ens någon mening? För det andra så är "skådespelarna" i Stab-filmen så otroligt kassa! Där kunde dom ha fått tag i mycket bättre skådisar. Slutet är tråkigt och det känns inte som om man får "gissa" mördaren / mördarna i denna. Det känns som om ingen är misstänkt. Handlingen håller inte och det blir bara tråkigt helt enkelt. Antar att byte av manusförfattaren har en avögrande roll i detta. 

Originaltitel: Scream 2
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1997
Längd: 120 min

Sidney Prescott försöker gå till ett normalt liv efter morden i Woodsboro. Hon lyckas gå på college, har en ny pojkvän och alla hennes vänner gillar henne. Allt verkar helt perfekt. Men en dag så hör man att två college-studenter har mördats på premiären för filmen Stab som baseras på morden i Woodsboro. Sidney tror att det här är en enstaka grej men hon inser att mördaren är ute efter henne - igen. Mördaren verkar också börja göra en uppföljare i riktiga livet!

Uppföljare brukar oftast inte vara bra - men Wes Craven lyckas igen! Jag tycker att uppföljaren är minst lika bra som ettan. Här känner vi redan vissa karaktärer som överlevde i första filmen. Egentligen är det samma historia som återupprepas, men den ger ändå mycket spänning! Det som känns skönt med dessa filmer är att mördarna inte är odödliga, något som i dagens nyare skräckisar verkar vara hela poängen. Stundtals är det lite komiska inslag och egentligen tycker jag inte att komik passar i skräckisar, men i dessa filmer funkar det faktiskt!

Originaltitel: Scream
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1996
Längd: 111 min

I Woodsboro i Kalifornien bor high school-eleven Casey och hennes pojkvän Steve. En kväll blir brutalt mördade av en seriemördare i en vit gummimask. Nyheten om morden sprider sig snabbt på skolan och Sidney Prescott – som delar klass med Casey – går igenom en jobbig tid och minnen väcks till liv då hennes mamma blev mördad exakt ett år tidigare. Snart faller fler personer i Sidneys umgängeskrets offer för den brutala mördaren och snart blir det uppenbart att det är Sidney han är ute efter.

Jag gillar denna filmen - skarpt. Men man kan ju inte förvänta sig annat från Wes Craven. Ända sen jag va yngre så har jag tittat på den om och om igen! Jag minns första gången jag tittade på denna och fick en "aha"-upplevelse på slutet. Det va lite roligt att det inte bara fanns en mördare, utan två. Det tänkte man inte på första gången man tittade på denna film, utan man satt och kliade sig i huvudet när man försökte lista ut vem mördaren va. Bra story och bra skådisar. Vi se ju många kända ansikten som Neve Campbell, David Arquette, Courteney Cox, Drew Barrymore och snygga Skeet Ulrich.

Originaltitel: Trick ´r treat
Regissör: Michael Dougherty
Utgivningsår: 2007
Längd: 83 min

Det är Halloween. Flera sammanflätade, rysliga historier spelas upp parallellt för oss i olika tidsordningar. Vi får se en rektor på en gymnasieskola som vid sidan av sitt jobb har ett hemligt liv som seriemördare. Vi får se barn som busar ordentligt och elakt med sina vänner. Vi får se ett gäng snygga tjejer som ska på fest i skogen där en av tjejerna som är oskuld kanske har träffat "sin rätta". Vi får se en ensam skjutgalen gubbe med dolt förflutet som får oväntat och ej helt naturligt besök. Vi får se en kvinna som avskyr Halloween som tvingas kämpa mot sin man som är besatt av denna helgdag. Till sist får vi se ett gäng udda barn som är med om en fruktansvärd olycka.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna film. Jag har sett den förrut, men mindes att den skulle va bra. Men det va den inte. Filmen liknar en dålig familjekomedi för dom äldre barnen. Och enligt min åsikt ska en skräckfilm inte vara komisk. Vissa historier är okej, men dom kunde likväl plockat ut dom historierna och gjort en mer djupgående, egen skräckfilm istället. Filmen blir lite plottrig och hoppig. Däremot är stämningen störtskön. Allt runtomkring är väldigt bra och mysigt gjort. Och jag älskar ju Sam. Verkligen älskar det lilla pumpaliknande monstret. 

Originaltitel: Wake Wood
Regissör: David Keating
Utgivningsår: 2009
Längd: 90 min

Om du fick chansen att få träffa din avlidna dotter under tre dagar igen, skulle du då ta den? Det gifta paret Louise och Patrick ställs just inför detta val. Dom får se sin dotter Alice bli våldsamt dödad av en ondskefull hund och för att undkomma sin sorg, flyttar det unga paret till den lilla byn Wake Wood ute på den Irländska landsbygden. Befolkningen i den lilla byn sympatiserar med Louise och Patrick och introducerar dom för en hemlig, hednisk rit som gör det möjligt för dom att åter få träffa sin dotter under ytterligare tre dagar innan hon försvinner för evigt. Dom både lockas och finner idén motbjudande, men beslutar sig till sist för att följa byns överhuvud Arthur.

Mycket bra och spännande film. Den är sorglig och man blir gripen av föräldrarnas sorg för sitt barn, trots att det är en skräckfilm. Dock är gorescenerna verkligen välgjorda och äckliga. Jag tycker lite att regissören försöker härma Stephen Kings "Jurtjyrkogården". Temat är ganska likt. Men det är ett bra tema och fungerar väldigt bra. Jag gillar själva bykulturen och ritualen väldigt mycket. Mycket genomtänkt med en noga ritual vilket gör filmen mer trovärdig. Läste nånstans att filmen är inspelad i Sverige. Vet dock inte om det stämmer, men miljön såg faktiskt ut som vårt tråkiga land.

Originaltitel: The lords of Salem
Regissör: Rob Zombie
Utgivningsår: 2012
Längd: 101 min

För 300 år sen i staden Salem anklagades oskyldiga kvinnor för häxeri och dömdes till döden. Staden styrdes med järnhand av dom så kallade "Lords of Salem". Men fyra kvinnor som brutalt torterades och avrättades i hemlighet, svor på att en dag återvända till Salem och utkräva hämnd. 300 år senare träffar vi på Heidi som jobbar på den lokala radiostationen. En dag upptäcker hon en vinylskiva med konstig musik i brevlådan som hon spelade upp i radiostationen. Det hon inte vet är att hon råkar av misstag släppa lös en helvetisk förbannelse över staden Salem.  

Alltså.... filmen börjar okej. Jag älskar filmer som har med häxeri och Salem att göra. Den bygger upp en spänning runt den häftiga Heidi. Men sen krashar filmen rakt ner i 300 km/h. Vad fasiken va detta? Vad va det jag kollade på!? Denna film ballar inte bara ur, utan den ballar ut TOTALT. Det är Rob Zombie som har regisserat denna film, men han misslyckas ju totalt. Mot slutet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag förstod ingenting. Så mycket sjukt och meningslöst i filmen. Detta va den sämsta av filmer jag sett.