Originaltitel: Leprechaun - Back 2 tha hood
Regissör: Steven Ayromlooi
Utgivningsår: 2003
Längd: 86 min

Pysslingar (Leprechauns) har man hört talas om. Men att dom ska vara elaka är inget man föreställer sig. En präst lyckas sända denna pyssling tillbaka till helvete där han hör hemma. Ett år efter händelsen får man följa ett gäng ungdomar som har problem med narkotika i sitt kriminella och destruktiva liv. När dom en kväll grillar på samma ställe där prästen skickade tillbaka pysslingen till helvetet råkar dom på ett tursamt sätt hitta en låda med mängder med guld. Ungdomarna delar upp guldet från kistan och börjar leva det liv dom alltid drömt om. Samtidigt kommer pysslingen tillbaka från helvetet. Och han har bara en sak i tankarna - han ska ha tillbaka sitt guld. Varenda mynt.

Detta är väl en blandning mellan skräck och komedi (tillhör konstigt nog skräckgenren). Jag tycker inte den lyckas särskilt bra med någon av dom genrena. Skräckdelen är för fjantig och komedidelen när inte fram till skratt. Leprechauns ska ju vara av den gamla varianten som skoputsande, rimmande varelser med irländsk accent. Här misslyckas dom totalt med det och vi får istället en slemmig pyssling som ser ut att komma direkt från en soptunna. Filmen är okej att slötitta på, men inget man lägger på minnet. Visserligen kollade jag på film nummer 6 av någon konstig anledning, så filmerna före kanske är bättre!

Originaltitel: Infernal 
Regissör: Bryan Coyne
Utgivningsår: 2015
Längd: 99 min

Sophia och Nathan har just flyttat in tillsammans i sitt nya hem när Sophia berättar att hon är gravid. Nathan blir överlycklig, friar till henne och dom gifter sig. Det är med glädje som dom inte långt därefter välkomnar sitt första barn till världen. Deras glädje byts dock snart ut mot skräck när deras lilla flicka vid ca 7 års ålder, börjar bete sig konstigt och oförsklarliga fenomen händer i deras gemensamma hus. Någonting är riktigt fel med deras dotter. 

Vilken tråkig film. Det värsta va att man hörde hela tiden att saker hände, men det filmades liksom inte? Så man fick bara stirra rätt in i skärmen men inte se vad som hände, bara höra ljuden. Riktigt skumt att dom gjorde filmen så. Förstår inte syftet med det. Filmen va så himla långtråkig och det hände inte så mycket egentligen. Iallafall inte vad man fick se. Alla dessa "blir besatt av djävulen / exorcist"-filmer är exakt likadana och det är väldigt tröttsamt. Ingenting nytt händer. Denna film va verkligen usel. Riktigt usel. 

Originaltitel: Violent shit: The movie
Regissör: Luigi Pastore
Utgivningsår: 2015
Längd: 82 min

Rom splittras av en rad ohyggliga mord som målar den eviga staden djupröd. Italienska polisinspektören Aristide D´Amato och hans tyska motsvarighet Hans Ebert inleder sina brottsutredningar och snubblar på den excentriska professor Vassago - en mästare på myter och mysterier - som är kopplad till senator Vinci, som är en korrupt politiker. Misstanken växer att dessa avskyärda brott har ett samband med åtkomsten av en av de mest avskyvärda seriemördare i vår tid - Karl the Butcher. 

Vad fan va detta egentligen? En gore-film vars handling och skådespel va uruselt. Gore-scenerna va däremot briljanta och är man inte äckelmagad så kan man se denna film med ett leende. Men handlingen va katastrof och hade egenligen inget ordentligt syfte. Slutscenen är en enda stor orgie och jag tyckte allmänt att filmen va kass. Jag har ingen aning om vem Karl the Butcher ens är. Är han en fiktiv person eller fanns han på riktigt? Nej, denna film föll absolut inte i min smak.

Originaltitel: Axed
Regissör: Ryan Lee Driscoll
Utgivningsår: 2012
Längd: 84 min

Kurt Wendell har inte en av sina bästa veckor. Han har just blivit av med sitt jobb, hans fru verkar vara lite väl förtjust i hans forna chef och hans barn är rena odågorna. Medan vi andra kanske skulle lösa problemet med en kopp te och en promenad för att lugna ner oss, så har Kurt en lite annan plan. Han planerar en utflykt för hela familjen till en idyllisk stuga ute på landet, där han planerat en hel eftermiddag med familjeaktiviteter. Och han har inga planer på att någon av dom ska komma hem igen...

Sjuk film. Väldigt bisarr. I brist på annat funkar den, men den är inte så bra. Skådisarna är okej, även om Kurts sätt att prata irriterar mig nåt fruktansvärt. Det låter som om han pratar med någon som är utvecklingsstörd och behöver "saktas ner" i pratet. Oerhört irriterande. Effekterna är okej även om dom är en aning överdrivna. Handlingen skulle ha fungerat bra, på något sätt iallafall, men i denna film är det okej men inget mer.

Originaltitel: The exorcism som Molly Hartley
Regissör: Steven R Monroe
Utgivningsår: 2015
Längd: 96 min

En uppföljare till den inledande filmen från 2008. Molly Hartley är nu vuxen, men hennes inre demon finns fortfarande kvar. På sin 24:e födelsedag raggar hon upp både en kille och en tjej som följer med henne hem. Dagen därpå vaknar hon ensam när polisen knackar på dörren. Inne i badrummet ligger både killen och tjejen - totalt slaktade, och Molly kan inte förklara vad som har hänt. Hon döms till vård på ett mentalsjukhus där demonen som lever i henne snabbt visar sig - och snart börjar övernaturliga saker inträffa.

Detta har man sett så många gånger innan - exorcism. Det är alltid samma sak och görs på exakt samma sätt vilket blir väldigt tråkigt. Jag gillade inte ettan och denna va inget vidare heller. Huvudrollen (Molly) är utbytt skådespelare och sånt avskyr jag. Ska det bli en uppföljare, så ska det vara samma skådis med. Dock blev jag förvånad efter filmen när jag såg att Devon Sawa hade en av huvudrollerna i filmen. Jag tyckte att det liknade honom men tänkte att han är för gammal för att vara Devon. Men det visade sig vara han. Det är bara att inse att tiden rusar iväg och alla blir äldre. Iallafall så är filmen varken läskig eller spännande... utan precis som ettan: Långtråkig.

Originaltitel: The haunting of Molly Hartley
Regissör: Mickey Liddell
Utgivningsår: 2008
Längd: 87 min

Molly Hartley är en vanlig skolflicka som just när hon ska till och fylla arton år, upptäcker något mycket oroväckande om hennes föräldrar. Hennes mamma sitter intspärrad på psyket pga att hon försökt mörda sin egna dotter, så hon har vuxit upp endast med sin pappa. Ondskan är på väg för henne och hon måste försöka hitta på något sätt att komma undan. På kvällen på hennes 18-års dag kommer hon att upptäcka vem, eller snarare vad hon kommer att bli. 

Nja. Väldigt seg film. Väldigt mycket tjat och upprepning om "vad hon kommer att bli", men det tar oerhört lång tid innan man får veta nånting. Så 2/3 av filmen är väldigt tråkig och utdragen. Slutet... jadu.... ganska okej, men dåligt ändå. Det blev ingen överraskning så att säga. Dock va det med pappan riktigt bra i slutet och hur hon reagerade på läkarens fråga. Uppföljning finns, så den ska jag iallafall titta på i hopp om lite bättre och snabbare tempo!

Originaltitel: The ouija experiment
Regissör: Israel Luna
Utgivningsår: 2011
Längd: 92 min

Fem vänner filmar ett experiment under en session med ett ouija-bräde, allt för att skapa en video som ska göra dom berömda världen över. Men gamla laster och personliga problem inom gruppen får dom att förlora fokus från uppgiften. Och dom råkar glömma den viktigaste regeln - att alltid säga adjö till brädet. Det hela slutar med att dom snart faller offer för brädans onda krafter, då något "annat" snabbt tar kontrollen över brädan och deras själar.

Jodå, denna va helt okej. Jag kollade dessa filmer i fel ordning då jag såg tvåan först... men det gjorde inte så mycket faktiskt. Filmen är inspelad i "found footage" vilket är den klassiska "Blair Witch Projekt"-filmningen, alltså att någon springer runt med en kamera under hela filmen och spelar in. Lite halvseg emellanåt och skådisarna är halvdåliga emellanåt, men i sin helhelt är filmen okej. Jag gillade historien om andarna.

Originaltitel: American poltergeist 2
Regissör: Stephen McKendree
Utgivningsår: 2014
Längd: 103 min

Under en fest i skogen råkar tonåringen Peige stöta på en hängsnara i skogen. Efter det börjar hon se gestalten av en ung pojke som verkar vilja skrämma henne på nätterna. Hon berättar för sina närmsta vänner och sin bror, men självklart tror ingen på henne. Efter att ha satt upp en övervakningskamera upptäcker brodern att något inte står rätt till och att det verkar som som Peige talar sanning. Nu måste dom reda ut lokala mysterier för att fly från gengångarens ondska. 

Mycket bättre än ettan! Tvåan är en fristående historia och har inte ett dugg med ettan att göra, så man kan titta på denna direkt. Skådisarna är tusen gånger bättre och historien är mer spännande! Dock blev det lite för mycket bladder i historien om pojken mot slutet, så jag redde inte ut det riktigt. Men filmen är bra och ruggig och spännningen hålls uppe ända till slutet!