Originaltitel: Barnyard
Regissör: Steve Oedekerk
Utgivningsår: 2006
Längd: 90 min

På den lilla idylliska lantgården är det bonden som har koll på läget – tror han. Men när ljuset släcks i boningshuset förvandlas ladan till en partyzone. Fåret som håller vakt hinner knappt bräka ”kusten är klar” förrän djuren på gården reser sig på två ben, börjar snacka, kollar på TV och driver med varandra. Ungtjuren Otis är hjärnan bakom de flesta upptågen och hans humoristiska ådra stimuleras ytterligare när den snygga kossan Daisy gör entré på gården. Men alla är inte odelat positiva till Otis coola stil. Hans pappa, Ben, tycker att sonen tar livet på för lite allvar. Själv har Ben gjort till sin uppgift att vakta inhägnaden så att inga vilda djur kan ta sig in. Han brukar säga: ”Så länge jag lever kommer inget djur på denna sida av inhägnaden att råka illa ut”. Otis tycker att pappas tjat om farligheter är nys, men en dag händer det otänkbara. Ben finns inte mer på plats vid stängslet och uppgiften att vaka på sin ”meddjur” faller på partyprissen Otis. Uppdraget visar sig vara svårare än vad Otis trott och snart smyger coyotes tätt kring knutarna. Samtidigt börjar bonden misstänka att djuren gör någonting annat på nätterna än att snusa söt i sina bås.

Haha va? Den som gjorde denna film måste rökt på eller nåt :) Visst, man skrattar till men hela filmen är skum. Och jag som brukar gilla animerade filmer. Det som står mig mest är att både Otis och hans pappa Ben har SPENOR?! Men hallå, dom är tjurar? Suck. Tycker filmen tappar sin röda tråd alldeles för många gånger. Djuren är helt utflippade. Visst, för den som har alldeles för låg humor är detta den perfekta filmen. Men den passade inte alls min smak.