Originaltitel: 7eventy 5ive

Regissör: Brian Hooks & Deon Taylor
Utgivningsår: 2007
Längd: 100 min

Det är snart slut på terminen på det fina universitetet "University of Dreyskill" och det är dags för alla studentfester och firanden. Kompisgänget som kallas "The Crew" är inbjudna till en rik, snobbig klasskamrats stuga uppe i Colorados bergkedja. Men vad som skulle blivit en rolig helg med skidåkning och avkoppling visar sig snart bli en helg som dom aldrig kommer att glömma... om dom överlever!

Jag gillar denna typ av filmer. En High School-film med en mördare som går lös. Påminner om en blandning mellan filmen Scream och busringningar man gjorde när man va liten. Det kan ju bara bli en bra film, eller hur? Slutet ger en helomvändning och man kan aldrig lista ut att den skulle sluta som den gjorde. Gillar egentligen inte denna typ av slut, men denna överraskade mig totalt faktiskt. Lite udda film :)

Originaltitel: Citadel
Regissör: Ciaran Foy
Utgivningsår: 2012
Längd: 84 min

Tommy Crowley är en ung pappa som lider av kronisk torgskräck sedan hans fru blev brutalt överfallen och dödad av ett gäng galna, förvildade barn. Han bor i den förfallna förorten Edenstown, där han plötsligt blir terroriserad av samma gäng som den här gången verkar vara ute efter hans unga dotter. För att lösa mysteriet kring dom maskerade barnen måste han ge sig till det ställe han fruktar mest - det övergivna tornet känt som Citadel, där hans fru blev mördad.

Nja... den börjar lovligt och den är spännande! Men någonstans mot slutet tappar den allt och blir bara konstig och överdriven. Det fanns ingen vidare logik i det hela och den lämnar endel frågetecken. Men som sagt - fram till slutet va det faktiskt spännande. Konstigt i filmen är dock att Tommy lider av torgskräck, men i mina ögon gällde det inte alltid. Vissa situationer verkar han klara av och i nästa stund inte? Jag vet inte hur torgskräck fungerar, men jag trodde att man hade social fobi och fobi för människor jämt. 

Originaltitel: Atrocious
Regissör: Fernando Barreda Luna
Utgivningsår: 2010
Längd: 75 min

Christian och hans syster July firar påsk med sina föräldrar och sin lillebror José i deras stora hus på landet. Det har stått tomt i tio år. Utanför familjens hus ligger en gigantisk labyrint i Garrafskogen. Eftersom ungdomarna tycker om att filma så passar dom på att göra en dokumentärfilm av vandringssägnen om flickan Melinda som försvann i Garrafskogen för 70 år sedan. Enligt sägnen hjälper hon dom som vandrat vilse i labyrinten, ut från skogen igen. Det finns dock olika varianter på sägnen, vissa mer skrämmande än andra.

I den första halvan av filmen händer det inte allt för mycket. Men man vill ändå se mer. Filmen tar sin fart dom sista 20 minutrarna och den blir faktiskt okej! Labyrintens otäcka miljö och tanken på att gå runt i cirklar utan att hitta ut, samtidigt som någonting vill mig väldigt, väldigt illa är effektivt faktiskt. Detta är en "Blair Witch"-filmad film med skakiga kameror som man håller i, och denna funkar. Slutet är dock (som vanligt) konstigt. Jag fattade inte riktigt. Kollade till och med om sista scenen - men fattade ändå inte (haha). 

Originaltitel: Down the road
Regissör: Jason Christopher
Utgivningsår: 2013
Längd: 77 min

En grupp ungdomar bestämmer sig för att fara ut i skogen för att campa och festa tillsammans över en helg. Skogen dom valt har dessvärre ett dystert rykte om sig. För lite mer än tio år sedan inträffade en tragisk trafikolycka längs vägen in till skogen, involverande en grupp alkoholpåverkade ungdomar och ett barn som omkom. Fadern till barnet, Hunter Isth blev förkrossad över sin förlust och försvann spårlöst. Det sägs att dom som beträder skogen kommer möta Hunter Isth och aldrig komma ut levande. Gruppen med ungdomar avvisar ryktet som en myt, men inser ganska snart att det kan finnas en viss sanning i det.

Denna film fick titeln "Down the road" men efter releasen ändrade den titel till "Nobody gets out alive". Filmen är en dyngfilm. Den är inte direkt spännande eller intressant, utan mest oinspirerat och tråkigt större delen av filmen med korkade karaktärer och halvusla skådisar. Effekterna såg rätt hyfsade ut, men killsen som inträffade i filmen var inte speciellt märkvärdiga och mer gäsp-framkallande än skrämmande. Tyvärr.

Originaltitel: Episode 50
Regissör: Joe Smalley & Tess Smalley
Utgivningsår: 2011
Längd: 78 min

I Episode 50 får vi följa två tv-team bestående av paranormala experter. Ett av teamen är skeptiska och vill sätta punkt för myten om spöken medan det andra gänget vill bevisa dess existens. Inför inspelningen av ett specialavsnitt måste dom samarbeta för första gången. Tv-teamen får mer än dom förväntat sig när de faktiskt får kontakt med en anda av enorm styrka och måste gå samman för att stoppa denna innan den förstör dom alla.

Jag trodde att denna film skulle va bra. Allt med spöken fascinerar mig enormt, men det hände inte alls mycket och det blev faktiskt ganska rörigt. Inga hoppa-till scener tyvärr. Filmen är lite över en timma lång, och det räckte gott och väl. En film jag istället kan rekommendera STARKT, som är lite lik denna, fast miljoner gånger bättre och läskigare är ju "Grave encounters". Detta ska väl föreställa en sämre version av den filmen kanske? Äh.

Originaltitel: When the lights went out
Regissör: Pat Holden 
Utgivningsår: 2012
Längd: 86 min

Året är 1974 och familjen Maynard har flyttat in i sitt drömhus. Dom upptäcker snart att huset redan är bebott - av en våldsam poltergeist. Attackerna mot familjen blir allt grövre och mer skrämmande. Den enda lösningen tycks vara att driva ut anden med exorcism. Men det gör det bara allting värre.

Trots att jag bara hade hört dåliga saker om filmen så var jag ändå intresserad av att se den då jag är svag för spök-filmer men filmen är ändå ett totalt misslyckande inom sin genre. Den är inte spännande, läskig eller ens underhållande och den blir dessutom efter en stund väldigt långtråkig. Flickorna som är med i filmen gör ett uselt skådespelerijobb och allt blir bara pannkaka. Äh. Inget bra alls, TROTS att filmen ska vara baserad på verkliga händelser.

Originaltitel: Wrong turn
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84 min

För att gena svänger Chris in på en öde grusväg i skogen. Men istället för att komma fortare fram, krockar han med en stillatående bil och dess fem chockade passagerare. Upprörda berättar dom att deras bil har fått punktering eftersom någon har spänt upp taggtråd över vägen ... Efter flera timmars förgäves sökande efter hjälp i skogen, och i takt med att mörkret faller, kryper skräcken allt närmare inpå dom. När dom hittar en jägarstuga full av groteska vapen och fasansfulla souvenirer efter en makaber jakt, tvingas dom inse att något fruktansvärt är i görningen! Här pågår en jakt ... men vem är bytet? Det är först nu mardrömmen börjar...

Hmm... Alltså enligt andras recensioner så är denna filmen fenomenal och skithemsk! Jag måste vara härdad? Visst, en aning grotesk är den ju, men inte så man kräks lixom. Lite lik "Den långa färden" men inavlade idioter som inte har ett rätt i huvudet, fast i skräckfilmsform. Helt klart godkänd. Finns väl 5-6 filmer i denna serien och självklart ger jag alla en chans :) Specialeffekterna samt sminkningen på dom inavlade infödingarna får pluspoäng!

Originaltitel: Insidious chapter 3
Regissör: Leigh Whannell
Utgivningsår: 2015
Längd: 97 min

Detta är det tredje skräckfyllda kapitlet i filmserien “Insidious”. Denna film utspelar sig före dom två första filmerna som handlade om den hemsökta familjen Lamberts obehagliga öde. En flicka vid namn Quinn försöker kontakta sin döda mamma, men i tron om att det är mamman hon fått kontakt med, visar det sig vara ett hemskt väsen som är ondare än ondast. Förtvivlat tar hon kontakt med den begåvade mediumet Elise Rainer (som hjälpte familjen Lambert) i hopp om att hon kan hjälpa henne att bli av med ondskan.

Usch, denna va sjukt bra. Fast det är ju dom andra filmerna med. Riktgt läskiga "hoppa-till" scener och ja, den fungerade på mig iallafall. Bra gjord med bra specialeffekter. Lite komik inblandad så jag skrattade till ett par gånger mellan adrenalinkickarna. Lin Shayes som spelar Elise får mig att smälta. En äldre dam i sina bästa år med världens sorgsnaste ögon. Så otroligt söt är hon. Och hon gör ett kanonjobb. Denna film får faktiskt toppbetyg från mig!