Originaltitel: The ouija exorcism

Regissör: Nick Slatkin

Utgivningsår: 2015
Längd: 89 min

1985 fångade en ansedd, judisk exorcist en fruktansvärd demon inuti ett ouijabräde. En dag får hans sons tag i brädet och släpper lös ondskan i tron om att det är en lek. Sonen blir ivägskickad tills demonen är infångad igen, men 30 år senare hittar exorcistens sonson brädet igen och begår samma misstag som sin pappa. Ondskan återvänder nu för att hämnas på dom som bör ansvaret för dess fångenskap. Nya tider, nya miljöer men samma mål för demonen. 

Filmen började lovligt om än lite segt. Men ju mer filmen gick så tycker jag att den sakta men säkert ballade ur. Jag vet inte om regissörerna är medvetna eller omedvetna om att dom försöker slänga in lite komedi här och var - men dom misslyckas totalt med det. För är det medvetet, så är det sjukt dåliga "skämt" som försöker få en och skratta och det passar verkligen INTE i denna skräckfilm. Oerhört tråkigt att dom gör en film sämre med såna inslag. Skådisarna va inte bra heller. Men handlingen och även skådisarna började väldigt bra i filmen, men sen förstördes allt. En del "hoppa-till" - scener och ja, jag hoppade till. Men det va mer för att det va oförberedda saker som skedde. 

Originaltitel: The imposter

Regissör: Bart Layton

Utgivningsår: 2012
Längd: 99 min

Vad är det allra värsta du kan tänka dig? Att ditt barn inte kommer hem en dag. Inte nästa. Inte dagen därpå. Men vidrighetens kokpunkt kan man aldrig föreställa sig. Tre år senare ringer det. Din son har dykt upp i Spanien. Bara – och nu skulle du inte längre få luft – att det inte är han: blondinen är mörk, bruna ögon där det fanns blå. Det hände en Texas-familj. Deras 13-åring Nicholas försvann 1994 och dök upp på andra sidan Atlanten 1997. Ändå flög dom hem pojken, som snart visade sig vara den franske bedragaren Frédéric Bourdin, och insisterade på att han var deras son.

Men fy fan... vilken tragisk historia. Och den är verklighetsbaserad. Filmen är mycket bra gjord. Den bygger upp historien på pricken, och samtidigt får man höra familjens och bedragarens egna berättelser och reflektioner över hela händelsen. Jag tycker synd om både familjen och bedragaren faktiskt. Familjen - då det måste vara fruktansvärt att ens barn försvinner spårlöst, och när det dyker upp en person som påstår sig vara han måste familjen hamnat i en sån chock att dom verkligen VILLE att det skulle vara han, mot alla odds. Samtidigt tycker jag synd om bedragaren Frédéric som va villig att ta andras identiteter för att slippa vara sig själv. Denna dokumentärfilm är verkligen super!

Originaltitel: Beck - Steinar

Regissör: Mårten Klingberg

Utgivningsår: 2016
Längd: 92 min

I resterna av en husvagnsbrand på en nedgången camping påträffas en oidentifierad kropp. Ägaren saknas, men är det verkligen hon som är offret? Och vilken roll spelar den så kallade grannsamverkan i det närliggande villaområdet? Polischefen Klas Freden väljer, över Martin Becks huvud, att rekrytera den karismatiske, norske mordutredaren Steinar Hovland. Den nykomponerade Beck-gruppen står inför en infekterad maktkamp och Martin kämpar för att hitta tillbaka till sitt gamla jag.

Jag måste erkänna att jag va MYCKET skeptisk mot att Mikael Persbrant nu inte spelade Gunvald och att en norsk Game of Thrones-skådis skulle "ersätta" Gunvald med sin roll som Steiner. Men ärligt talat så blev jag väldigt överraskad. Steinar är en ganska hård men samtidigt öm person. Han påminner lite om Gunvald, men är en mycket mildare version av honom. Dock spelar han otroligt bra, och han passar i Beck-gruppen. Filmen va helt okej. Spännande historia - som alltid. Jag kan inte klaga :)

Originaltitel: The forest

Regissör: Jason Zada

Utgivningsår: 2016
Längd: 93 min

Aokigahara är en skog vid Fujibergets fot och näst efter Golden Gate-bron världens mest populära självmordsplats. Det är lätt att gå vilse och dom dödas spöken sägs vandra mellan träden. Historien handlar om Sarah, en amerikansk kvinna som reser till Japan för att leta efter sin tvillingsyster som försvunnit i Aokigahara. Polisen utgår ifrån att hon är död och vill inte hjälpa till, så Sarah ger sig in i skogen med en australisk journalist och en japansk guide, vars råd om att skynda hem innan det blir mörkt hon givetvis ignorerar.

Jag är helt och hållet fascinerad av allt som har med Aokigahara-skogen att göra! Hela historien om den är hemskt och man tycker verkligen synd om alla människor och deras tragiska öden. Filmen är kanon! Lite skruvad och komplicerad, men det får man ta. Jag kollade på filmen för historiens skull och den håller till 100%. Jag kan inte släppa det faktum att folk verkligen bestämmer sig för att ta sitt liv, och den går ut i den skogen och gör det... och att det verkligen finns människor som har som jobb att dagligen söka igenom skogen efter kroppar. Så tragiskt.